kan inte fatta!

Mitt ex hade ett förfärligt beteende när vi grälade i perioder. Han behandlade mig mycket illa psykiskt och hade ett tråkigt humör. Hans beteende blev alltid bra typ ett halvår i taget.. Då trodde jag att vi var lyckliga och började hoppas på en bra och trygg framtid. Varje gång blev jag besviken.. Efter varje " bra " halvår så kom det några riktigt dåliga månader.

Jag förstod först efter många år att det inte kunde vara äkta kärlek. Man behandlar inte den som man älskar illa, oavsett hur sur man är eller hur svårt man har det. Jag visste också att jag aldrig någonsin skulle kunna lita på att förhållandet skulle bli bättre utan alltid vänta på nästa kassa period.

Idag är jag gift med en man som ALLTID behandlar mig superbra! Oavsett hur dålig dag han har eller vilka motgångar vi möter så behandlar han mig kärleksfullt och med respekt. Vi höjer aldrig rösten åt varandra och jag behöver aldrig vara orolig eller känna mig oälskad i hans närhet.

Idag så förstå jag även att det bra perioderna inte alls var bra. Jag intalade mig att vi var sååå lyckliga i de lugna perioderna. Jag intalade mig att vår kärlek var starkare än alla andras eftersom att jag stannade kvar. Egentligen så lurade jag mig själv. De bra perioderna verkade bara bra i jämnförelse med de dåliga perioderna. Nu när jag har en stabil och frisk relation att jämföra med så ser jag allt med klara ögon. En bra period med exet hade räknats som en kass period i detta förhållandet. Mycket på grund av osäkerheten och tankarna " när blir det dåligt igen?"

Ingen ska känna sig otrygg eller bli sårad. Kom ihåg att det ALDRIG är kärlek att psykiskt såra den man älskar. Oavsett hur dålig man mår så har man aldrig någonsin en ursäkt att såra den man älskar. Kärlek är inte mer äkta för att man står ut och stannar kvar. Äkta kärlek är att alltid se till varandras bästa och alltid känna sig trygg i relationen