Idag hatar jag min blivande

jag har erfarenhet av en foraldrer som ar mer eller mindre alkoholist och jag tycker att ni borde prata om detta innan ni gifter er. kanske familje terapi? eller att han sjalv gar och pratar med psykolog?

Det ar iten latt, och det ar svart for dig att gora sa mycket, om inte han inser det forst.

Jag tror att ni borde losa det innan ni gifter er. Absolut itne omojligt, men kraver ltie arbete, speciellt fran honom. Kan du iten orja med att lova varandra att ta an helt alkohol fri helg/vecka? Om detta absolut inte funkar, sa kanske han verkligen har ett problem?

Ar jag for negativ?
Jag menar inte att vara det, bara att man loser problemen innan och inte hoppas pa att det gar bort med tiden.

Lycka till!
*Kramar till dig*

Tack snälla för kramen och inlägget.

Visst kan han vara utan alkohol och jag missunnar inte han att dricka vin på lördagkväll till maten, det gillar ju jag med.

Bara att jag vill inte ha det varje helg och han tar gärna hela flaskan då + en whiskey för att det är helg + ett par öl för att det är gott. visst det kan vara gott men man måste kunna sluta i tid också.

Nu sitter jag nästan på helspänn och vaktar han istället när han dricker. Är bara så arg och orolig.
Han vill inte prata om det, tycker att jag är löjlig.
Utan detta så har vi det såååå bra så vi måste komma till rätta med det. Han skulle jag aldrig få med mig till en rådgivare av ngt slag. För i hans hem är alkohol en självklarhet på helger till skillnad mot mitt hem så han ser inget fel i det???

Jag hatar det.

Jag forstar precis hur du kanner det. Nar jag ar med min mamma sa ar det nastan sa jag borjar dricka mer ocksa bara for att hon itne skall dricka hela vinflaskan sjalv..men det funkar ju inte heller.

Jag och min kille tar nastan varje helg kanske ett litet glas vin till maten, men ibland inget alls.
Svart att saga var gransen gar exakt, men om du kanner att han har borjat dricka mer och mer , lita pa din 'kansla'.

Jag tror i alal fall att ni maste prata om det, for om du kanner sa har nu, vad hander om han dricker mer.

jatte-svart ar det...
Kan du itne saga nat om att han kan ga och prata med nagon 'for din skull'?
eller kan du ga och prata med nagon? det finns manga grupper for personer som lever med alkoholister. Min bror och pappa var med i en sadan ett tag. Dra kanske du kan fa hjalp?

Om det ar ett problem for dig sa ar det ett problem for er.

Du ar den ena halvan av ert forhallande. Om han tycker du ar 'lojlig' som oroar dig, och inte tar din oro pa allvar, ja da har ni problem. Inte bara med alkoholen, men ocksa med att han inte respekterar din radsla och oro.

Tycker att det borde racka med att du vill prata om det for att han atminstone skulle vilja diskutera amnet. Men det ar ocksa viktigt att du inte hackar pa honom eller klandrar honom. Forsok att utga fran att saga "Jag blir orolig nar", istallet for "du dricker for mycket". Sa han inte behover forsvara sig.

En sak som min man och jag har gjort, i samband med att vi gifte oss (men det hade varit annu battre att gora det tidigare) ar att vi bestamt vissa grundregler - vad som galler for oss helt enkelt. Tex hur ofta vi dricker vin/alkohol. Vi har bestamt att vi dricker enbart pa helgerna. Om da nan av oss blir sugen pa att oppna en flaska pa tisdagskvallen kan den andre paminna om att 'vi har bestamt att vi vantar till helgen'. Da blir det ingen kritik eller forebraelse, utan vi utgar fran att det har ar nagot vi gor for varandras halsas skull, och for var gemensamma ekonomi.

Det kanske kan vara lage for er att ta upp amnet nan gang - nar han ar nykter och pa ett satt som inte kan verka aggressivt - om vad *ni* ska ha for gemensamma regler - vad som ar acceptabla granser helt enkelt.

Da har du 'ratt' att saga till nar han fortsatter med whiskyn osv, utan att lata som en ragata i hans ogon.

Vill han inte ens diskutera laget med dig skulle jag dock dra oronen at mig. Tyvarr.
'
Kram pa dig och hoppas det loser sig! Hall oss underrattade!

Hej Sockertopp.
Jag förstår precis hur du har det för jag har varit i samma sits själv. Vi har varit ett par i 12 år och detta problem har väl alltid funnits med på nåt sätt. Inte så att han dricker på vardagarna, det gör han aldrig! Men, då vi är på fest eller har folk hemma så finns det¨liksom inget stopp. Jag gav honom ett ultimatum för ca. 1 år sedan, att skärpte han sej inte så skulle jag ta barnen och flytta. Skall tillägga att han aldrig dricker på det sättet när barnen är med (tack och lov). Mit ultimatum blev en väckarklocka för honom, han visste att jag menade allvar. Han har heller inte velat ta åt sej då jag sagt till honom förut,mest tyckt att jag varit löjlig och att det inte fanns något problem.
Mitt råd till dej är alltså att säga till honom att du kommer att ställa in bröllopet om det inte blir en ändring. Men du måste vara benhård, så att han ser att du menar allvar. Du är absolut INTE feg, tvärtom. Det är ditt liv och du har ett ansvar gentemot era barn, risken är att om du inte sätter stopp nu så kommer det troligen att bli värre. Som sagt jag vet hur du känner.
Kram!

Jag kan ju inte säja att jag är i samma situation som du eftersom min make (gifte oss pingstafton 2003), sedan 7 år dricker inte alkohol över huvudtaget längre.
Jag tror du måste ställa ett ultimatum till din sambo spriten eller dig. För som du skriver du vill inte skiljas längre fram för att han inte vet när han druckit tillräckligt. Kanske hårt att säja med bättre att säja det nu än att du ska behöva skiljas senare.

Lycka till fr Carina

Hej!

Jag förstår dig mycket väl och tycker oxå att ni borde försöka reda ut problemen innan ni gifter er för som sagts ovan så slutar det inte med tiden utan snarare tvärtom. Har en pappa som håller på och dricker var helg och det har tyvärr blivit mer och mer med åren.

Min underbara sambo började oxå för två år sedan att dricka mycket öl på helgerna sen övergick det i en var kväll för avslappnings skull osv. Jag tog upp det med honom men han vägrade inse fakta. Jag förklarade för honom att:
-jag älskar Dig över allt annat men vägrar leva i hop med dina problem, tyvärr så bara skrattade han åt mig då. Jag hotade med att flytta, jag grät och bönade och bad mm. Eftersom han älskar mig så lovade han att inte dricka så mycket och så ofta för min skull även "om han inte hade några problem med spriten" som han sa. Och han håller på sitt löfte än och det bästa av allt är att han faktiskt tackar mig för att jag bröt hans begär för i dag inser han att det hade kunnat gå rent åt H..vte om han hade fortsatt.
Nu har jag svamlat mycket men det finns hopp om alla.... så det ska nog gå för er med men ni måste prata om det på allvar
Lycka till
Många kramar från lilla mig

Tyvärr måste jag nog säga att din man börjar bli alkoholist... Tycker hemskt synd om dig och hoppas att ni kan lösa det. Det är MYCKET viktigt att du tar tag i det här nu!!!! Jag har själv sett alkoholism på nära håll och vet vad som kan komma. DU MÅSTE prata med honom och sätta en gräns. Tala om för honom att han har problem! VAD DU ÄN GÖR!!!! Gift dig INTE om han inte slutar. För du tycker att det är jobbigt nu och det KOMMER att bli värre. Det kommer troligen resultera i att du vill lämna honom och det blir ännu jobbigare om ni har git er också. Jag hoppas verkligen att du kan få honom till att ta tag i saken och söka hjälp så att ni får behålla erat bra förhållande. *Lycka till*

Hej!
Du MÅSTE försöka få honom att tillsammans med dig söka hjälp. Han får lägga av helt med alkohol eftersom han tydligen inte kan hantera det. Självklart för din och hans egen skull men framför allt för barnens skull. Min blivande makes pappa började dricka för ca 15-20 år sedan och inte har det blivit bättre, vilket bl.a. lett till att min sambo får t.ex. rysningar av att tänka på julafton och andra högtider som vi andra tycker är mysiga just för att han bara minns sin pappa som blev konstig och annorlunda. Han blev/blir aldrig hotfull eller arg men sådär löjlig som vuxna blir när de dricker och som barn uppfattar som mycket obehagligt vad än deras föräldrar tror. Jag kan bli så arg på min blivande svärmor för att hon inte klarade att skydda barnen från att uppleva detta. Hon hade klarat sig mycket bättre utan honom.
Du har ingen lätt, men en viktig, uppgift framför dig. Tror att du fixar det!

Jag kanske inbillar mig, men jag tycker det rent allmänt dricks mycket mer. Mina föräldrar, mina svärföräldrar, vi själva, våra vänner. När vi träffades och drack te för fem år sen så träffas vi och dricker vin nu. Om man säger nej tack tror folk att man är gravid genast. Det är som om man måste ha en anledning, penicillin eller bilkörning eller barn, man kan inte bara inte ha lust.

Det är som om vi försöker vara så där avspänt kontinentala och ta ett glas vin till maten oavsett veckodag, samtidigt som vi vill behålla det nordiska "Nu j*vlar är det fest" på högtiderna och vissa helger. Det gäller så klart inte var och en enskilt, men om man har lätt att trilla dit så finns det liksom alltid nån att dricka med.

Du har fått många bra tips redan, att ställa krav på honom, terapi, inte anklaga osv.

Jag skulle börja med att läsa in mig. Ta reda på objektiva fakta, dels om vad man riskerar, dels om vilka mängder som är farliga. Det finns material på systembolaget till exempel.

Sen skulle jag "intervjua" honom, utan att avbryta med moralkakor. Verkligen lyssna på hur han ser på det, hur ofta han tycker det är lämpligt att dricka som pappa och partner. Och hur mycket han tror att han dricker, för det är lätt att lura sig.

Och sen skulle jag lägga fram förslaget att ni båda tillsammans tar en vit månad. Som ett experiment. Har man inget problem så lider man inte av det. Har man ett problem så gör det nytta.