Vart drar man gränsen?

För det första:
- Hade ni bjudit in släktingar (gäller ej syskon och föräldrar) som man knappt pratar med, eller hör något utav på många år, och som själva INTE bjöd DIG på sitt eget bröllop?

Ja, vi bjöd in såna släktingar också. Frågan är ju helt enkelt vilka ni vill ska komma, har ni råd att bjuda in dom osv? Och vad var anledningen till att ni inte var inbjudna på deras bröllop? Vissa har ju mindre bröllop och bjuder inte "allt och alla". Om tex en kusin väljer att gifta sig med bara närmsta familjen (föräldrar, syskon) närvarande, så skulle jag inte alls se det som en anledningn till att inte bjuda in den personen på mitt bröllop sedan. Om kusinen däremot hade ett större bröllop och bjöd in andra gemensamma kusiner och liknande, så hade jag väl varit lite mer fundersam över det hela.

Men oavsett, utgå från vilka ni vill bjuda.

För det andra:
- Hade ni bjudit in respektive till alla släktingar, även om ingen av brudparet känner denne personligen? Är det ohyfsat att bara bjuda in de respektive man själv känner?

Givetvis, man bjuder alltid med respektive oavsett om man känner respektive eller inte. Jag tycker det hör till vanligt hyfs, till vett och etikett helt enkelt.

För det tredje:
- Vi har tänkt oss ett bröllop för bara vuxna, dvs inga barn. Men vad hade ni gjort om det eventuellt fanns släktingar som kanske fick barn strax före bröllopet?

Barnfritt är ju helt okej, så länge man informerar tydligt om det. Däremot kan jag anse att små barn, spädbarn, som behöver sina föräldrar bör kunna få vara med ändå. Där får man ju också känner efter lite, vill man att föräldrarna ska kunna komma, då tillåter man att dom tar med sin nyfödda. Bryr man sig inte ifall föräldrarna närvarar, ja, då kan man ju hårddra gränsen vid absolut inga barn öht.

Vi vill ju inte låta otrevliga eller vara orättvisa, men vart drar man gränsen? Har släkten rätt att förvänta sig ett stort kalas av oss i flera led av släktet inbjudna (tremänningar, fyrmänningar, släktingar till halvsyskon osv)?

Ni drar faktiskt gränsen precis där ni vill. Oavsett vad andra kanske förväntar sig, för givetvis har dom rätt att förvänta sig en inbjudan, men ni har precis lika stor rätt att inte vara alla till lags. Ni måste känna efter vad ni känner er bekväma med. Och visst, bjuder man delar av släkten (inte alla) så kanske man kan få lite sura miner sedan och det är ju något man bör vara medveten om, men så länge man känner sig bekväm med sitt beslut och kan hantera sådant.. ptja, då är det bara att köra sitt eget race :)

Vi bjöd in föräldrar, syskon, mor- och farföräldrar, farbröder, fastrar, mostrar, morbröder, kusiner och vänner. Där drog vi vår gräns. Och vi bjöd in alla av dessa, oavsett hur nära relaition vi har. Det var vårat val. Andra gör på annat sätt och det är också helt okej :)