• rarasa­ra
    Äldre 28 Oct 16:44
    54461 visningar
    19 svar
    19
    54461

    Så ledsen hela tiden...

    I somras lämnade jag min sambo för en annan man men jag mår fortfarande väldigt dåligt av separationen och saknar mitt ex jättemycket emellanåt.

    Vi hade varit tillsammans i många år, förlovade i drygt två och planerade bröllop nu i vinter men jag lämnade alltså allt för en annan. Jag bor nu ihop med den nya och han är precis hur fin som helst men ibland känns det som att det är något som saknas. Jag saknar att känna varandra så väl att man vet vad den andre tänker och vill utan att man behöver fråga och jag saknar de små interna skämt som uppkommer i ett förhållande vartefter åren gått.

    Jag har börjat gå hos en psykoterapeut eftersom jag inte tror att jag kommer att klara av att ta mig ur denna depressionen själv men nu har det gått fyra månader sedan separationen och jag är fortfarande ledsen...

    Mitt ex och jag har så klart ingen kontakt längre eftersom han varken vill se mig eller prata med mig och det är ju rätt förståeligt. Men jag saknar honom så mycket och gråter bara jag tänker på honom och jag är livrädd att jag gjort mitt livs största misstag. Om nu så är fallet, hur ska jag ta mig ur detta? Jag vill ju bara kunna vara glad och lycklig en hel dag!

  • Svar på tråden Så ledsen hela tiden...
  • rarasa­ra
    Äldre 29 Oct 10:04
    #0

    Tack för omtanken tjejer!
    Mår faktiskt lite bättre idag men det tär på en människa att såra någon man tycker om...

  • rarasa­ra
    Äldre 4 Nov 16:34
    #0

    Tack snälla ni för allt stöd och för att ni inte dömer!

    Tror faktiskt att jag vill ha tillbaka mitt ex. Min nya sambo är hur snäll och fin som helst, han har bara ett enda fel ( nåja :) ) och det är att han inte är M (exet).

    Precis som du skrev Santa Fe så har man ju i vuxen ålder en hel del bagage med sig in i ett nytt förhållande, problemet är att jag inte vill stoppa undan det och att jag tänker på M hela tiden och gråter varje dag för att jag saknar honom. Jag kan fortfarande drömma om en framtid med honom och allt är så tydligt.

    Problemet är väl snarare att han inte lär förlåta mig och att jag inte vet om jag ens ska berätta hur jag känner, det kanske bara river upp såren hos honom? Jag har ju redan sårat honom tillräckligt och vill ju bara att han ska vara lycklig...

    Idag är det 3 månader och 3 dagar sen vi träffades senast och jag saknar honom så mycket att det gör fysiskt ont.

  • rarasa­ra
    Äldre 5 Nov 11:21
    #0

    Tack Medea!

    Har faktiskt funderat på att flytta hem till mamma ett tag så att jag får lite andrum. Håller med om att det inte är schysst mot min sambo att ha det som det är nu men han vet om att jag saknar mitt ex så det är ju inte som att jag ljuger för honom även om det känns som en klen tröst.

    Önskar verkligen att jag inte var så impulsiv och att allt inte skett så fort, jag måste verkligen lära mig att stanna upp och tänka efter innan jag agerar... Lätt att vara efterklok men det kanske kan hjälpa mig i framtiden.

  • rarasa­ra
    Äldre 10 Nov 10:34
    #0

    Tack igen för att ni bryr er, konstigt att det ibland är lättare att tala med människor man inte känner än sina närmaste vänner.

    Min terapeut tycker att jag ska skriva ett brev till mitt ex och berätta hur jag känner och det har jag gjort, jag har bara inte postat det ännu...vet inte om jag vågar...

    Har sagt till min nuvarande att jag kanske vill flytta isär och han blev ju inte direkt glad. :( Till saken hör att han i sin tur lämnade allt för mig och jag vet att jag i detta fallet måste tänka på mig men det är ganska så svårt när man har dragit in massa andra människor i röran, jag vill ju inte såra någon.

  • rarasa­ra
    Äldre 25 Nov 09:56
    #0

    Okej, här kommer en uppdatering:

    Jag har nu bestämt mig för att flytta till en egen lägenhet, behöver utrymme och tid för mig själv.

    Har också så smått börjat få kontakt med mitt ex igen, känns skönt att åtminstone kunna prata med varandra.

    Mår mycket bättre av dessa förändringar, känns som om trycket över mitt bröst lättat rejält och jag kan andas igen. Ibland är jag t.o.m riktigt glad. :)

    Kramar till er alla och tack för alla fina och kloka inlägg!

Svar på tråden Så ledsen hela tiden...