Vi vill ha ett barfritt bröllop och uttryckte det utan omsvep i inbjudan, och klargjorde även det när vi 6 månader innan bröllopet delade ut inbjudningarna. Trots detta osar ett sällskap att hela familjen inklusive treåringen kommer.. Har varit så arg, ledsen och frustrerad över detta och nu har vi en pyrande släktfejd som lagt sig som en slöja över bröllopsplaneringen.. Någon som har något bra tips?
jag hade sagt nej bara. förstår att det är svårt när släkt är inblandat men det är väldigt oförskämt att osa på det sättet med tanke på inbjudan. jag hade nog ringt och frågat hur de tänkte göra eftersom barn inte får komma, alt. svarat att barn är tyvärr inte välkomna, att ni förstår att det kanske betyder att de kanske inte kan komma men att ni gärna önskar besked om hur de gör.
jag hade en släkting som osade för hela familjen (inkl två tonårsbarn). jag sa att barnen inte omfattades av inbjudan och att det var samma regler för alla gäster. sen skrev jag också att jag hoppades att de inte tog illa upp av detta och att de ändå ville komma. de tackade ja för sig själva och lämnar nu barnen hemma.
hoppas det löser sig!
Vems är bröllopet? ERT
Vem bestämmer reglerna? NI
Om de är era vänner och ändå tänker sätta käppar i hjulet för er på erat bröllop så skulle jag inte bjuda dem alls. Och vad är det som ena av dem skall fixa som ingen annan kan göra?
Personligen skulle jag säga åt dem att barn inte är välkomna på bröllopet och det gäller alla. Och om de inte vill följa era regler på erat bröllop så kan de helt enkelt dra åt helv*** skulle aldrig tillåta någon skapa ångest och oreda inför vårt annalkande bröllop.
En dålig gäst är en oinbjuden gäst
Tack snälla för alla era svar! Idag tog vi tjuren vid hornen och åkte hem till släktingen för att reda ut allt och det gick jättebra. Hade blivit peppad av en kollega på jobbet och tänkt ut vad jag ville säga om det blev en diskussion men det behövdes inte. De verkade ha smält det hela lite sen vi hördes av senast och barnet kommer att vara på hotellet och de roterar mellan festen och rummet. Vi behövde inte argumentera för vårt beslut utan de verkar äntligen acceptera det.
Nu känns det mycket mycket bättre och klumpen i magen börjar släppa. Nu ska det bli så kul att planera och fixa det sista - som det ska vara! Snart är det dags! Iiih!! :D
