• avvänjning?

    Lör 14 jun 2014 17:07 Läst 2412 gånger Totalt 9 svar
    Anonym (suck)
    Visa endast
    Lör 14 jun 2014 17:07

    Jag vill inget hellre än att gifta mig. Men sambon är inte lika glad för det. Trots vi har varit tillsammans i 14 år och trots han gav mig löftet när vi förlovade oss. Jag måste av vänja mig vid att vilja gifta mig. Hur gör jag det????

  • Lör 14 jun 2014 17:29 #1

    Varför vill han inte då? Vad fick honom att ändra sig? 

  • Plätti­s
    Visa endast
    Lör 14 jun 2014 17:41 #2

    Det är jättesvårt när man måste ställa om sig då man tror att man varit överens om något. Om du kan tänka dig att leva med honom utan att gifta er så är det inte en så stor grej. Vet du om det är något särskilt fått honom att ändra sig? Min sambo har velat fram och tillbaka i alla våra år, och när han varit säker så har jag varit den som tvekat.

    Om det är det stora spektaklet han är tveksam inför, och du ändå vill gifta dig kanske ett besök på stadshuset räcker? Prata med varandra, har han gått med på att gifta sig när ni förlovade er så finns åtminstone tankarna där. Och efter 14 år tillsammans kommer ett bröllop bara göra skillnad på det juridiska.

    Jag inser nu att inget av det jag skrivit var något du efterfrågade, men jag hoppas det hjälper ändå :)


    Per aspera ad astra, ad infinitum.
  • Anonym (suck) Trådstartaren
    Visa endast
    Lör 14 jun 2014 20:42 #3

    Jag har fått många olika svar. Känns som han var oärlig eftersom han sa det först efter att vi hade varit förlovade i 5 år. Jag trodde att han skulle ändra sig när vi blev äldre. Jag tror att det känns extra viktigt för mig nu efter att jag har brutit med mina föräldrar. Vill inte nämna varför och det är för evigt. Jo han vill absolut gifta sig i kyrkan om nåt

  • Plätti­s
    Visa endast
    Sön 15 jun 2014 00:06 #4

    Jag förstår om du känner att du vill kunna lita på honom eftersom du inte har kontakt med dina föräldrar längre. Att han rycker undan mattan genom att säga att han inte längre vill gifta sig när ni varit tillsammans så länge är självklart frustrerande.

    Kan du leva med honom utan att gifta dig? På många sätt är det bara ett dyrt kalas för att få en papperslapp som säger att ni är tillsammans. Det är ert sätt att definiera ert förhållande som är avgörande.


    Per aspera ad astra, ad infinitum.
  • Sön 15 jun 2014 05:20 #5

    Hmmm svår sits. Varför vill du gifta dig och varför vill inte han det? Jag har visserligen inte varit tillsammans lika länge med min sambo men vi har haft olika åsikter om vad ett äktenskap betyder här hemma. Min sambo har aldrig varit förlovad eller gift tidigare och av ideologiska skäl varit helt emot äktenskapet. För mig är äktenskapet någonting man ingår när man bestämt att det är dig jag vill leva med. Att visa varandra och världen att vi har valt varandra och vi hör ihop. Då jag även är troende så har det ytterligare betydelse att få vår relation välsignad. Därför blev det en djup kris när jag första gången fick höra att äktenskap var ingenting han skulle ägna sig åt någonsin. Vi hade varit tillsammans ett tag då men bodde inte ihop. Jag svarade att nähä då tar det slut här och nu, reste mig och gick...vi var nog båda chockade över den andres tankar. Men sedan pratade vi igenom hur och varflr vi tänkte som vi gjorde. vi bestämde oss för att fortsätta då han sa att i framtiden kunde han ändå tänka sig det och ja sa att självklart vill jag bo ihop ett tag för att känna efter om det känns bra. Inte gifta mig på en gång. Så friade han för några månader sedan, o jag sa ja. Hur och var vi ska gifta oss är lite öppet trots att han bokat kyrka dagen efter frieriet har han nu talat om att han kanske inte vill ha ett kyrkbröllopvilket är okej med mig men jag vill dock ha en präst. Borgerligt blir det inte... han ville gifta sig redan nu i sommar, jaghar sagt nästa sommar så det blir den 27/7 2015. men bröllopet ska handla om oss, oavsett var det blir. Inte om gäster eller fester. Hoppas ni kan prata igenom hur ni känner och lösa det på något sätt.

  • Tis 17 jun 2014 18:44 #6

    alltså visst kan man ändra åsikt men jag tycker det luktar skumt här

    han vill gifta sig men han vill inte gifta sig?     Dvs han säger att han skulle vilja ha kyrkbröllop om det ska vara något men han vill inte gifta sig. 

    så vad är det egentligen han säger? 

    Försöker han diplomatiskt tala om att han faktiskt inte vill gifta sig? och kanske inte vill gifta sig med dig? .... 

    en som inte vill gifta sig alls what so ever har inga tankar på ett bröllop, dom gifter sig inte. Punkt. 

    Men en som kan tänka sig att gifta sig har ändå nån form av tanke på hur dom vill ha det.  Det har han talat om. Han väljer kyrkbröllop om han måste välja.  Han kan alltså tänka sig att bli gift omän motvilligt?  Eller det kanske är motvilligt när han inte vågar säga som det är?  

    kan han svara ett ärligt och rakt ja eller nej på om det är specifikt DIG han vill gifta sig med? 

  • Anonym (suck) Trådstartaren
    Visa endast
    Tor 19 jun 2014 23:48 #7

    Jag är rädd att det är så att det inte är mig han vill gifta sig med. Trots att han inte vill gifta sig han påstår att han har ändrat sig lite. Men innan han när han sa helt nej så tog han med mig på bröllopsmässor! Jag vill bara ha ett ärligt svar om varför han inte vill. Då kan jag lättare acceptera det

  • Fre 20 jun 2014 05:59 #8
    Anonym (suck) skrev 2014-06-19 23:48:59 följande:

    Jag är rädd att det är så att det inte är mig han vill gifta sig med. Trots att han inte vill gifta sig han påstår att han har ändrat sig lite. Men innan han när han sa helt nej så tog han med mig på bröllopsmässor! Jag vill bara ha ett ärligt svar om varför han inte vill. Då kan jag lättare acceptera det


    vem skulle han gifta sig med om inte dig??!! Ni har varit tillsammans i 14 år!!!!??? Kanske bara så att han tycker det där beslutet/ordet är så skrämmande.Många verkar tycka det....Själv har jag svårt att förstå det. Lever man med någon har man ju redan valt den. Folk skaffar barn, hus, sommarstuga etc ihop men vågar inte gifta sig??? Någon härinne som kan förklara för mig hur man kan skuldsätta sig för livet , skaffa barn tillsammans som faktiskt också är för livet men inte vågar säga ja till varandra.... Jag kan tänka mig att om du tar och diskuterar med din sambo det här med giftermål ordentligt så kanske ni kan reda ut det. man kan gifta sig på så många olika sätt, trots att min sambo friat o bokat kyrka velar han nu om att istället  åka bara vi två till Italien o gifta oss. Ingen av hans vänner är gifta o han har heller aldrig varit på ett bröllop.....Så det första lär bli hans egna o han tycker det känns lite läskigt o skrämmande ;)
  • Anonym (suck) Trådstartaren
    Visa endast
    Fre 20 jun 2014 20:16 #9

    Jag håller med. Vi har både hus och barn tillsammans. Vi har genomgått cancer tillsammans med.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll