Har vi problem?

Två saker slår mig omedelbart när jag läser ditt inlägg. När förhållanden går upp och ner finns det - ibland - en tendens att man jämför situationerna och då blir bra-läget plötsligt JÄTTEBRA eftersom man har dåligt-läget att jämföra med. Det är inte ett sunt sätt att betrakta relationen på så var lite observant på hur du resonerar (det vet ju inte jag eller någon annan, men bara för din egen del tänkte jag).

Javisst finns det kulturkrockar. Man svär, bråkar och följer olika mönster. En av mina bästa vänner kommer ursprungligen från Iran och har ett för mig vansinnigt roligt svordomsmönster som alltid handlar om familjen. Någons pappa är si, någons mamma är så (ofta djur faktiskt). Tittar man på den sekulariserade kristna världen så använder vi istället en massa svordomar om helvetet och obegripligt nog könsorgan (!). Man kan lära sig att förstå varandras bakgrunder men.....jag tror nog att det här handlar om lite annat.

Oavsett graden av bråk skulle jag aldrig vilja att min man hamnade i en sådan förtvivlad situation att han började gråta och be mig stanna. Då hade jag ju betett mig alldeles förfärligt illa åt och överskridit alla tänkbara gränser.

Jag är ett big fan av familjerådgivning. Kör man fast är de ofta till mycket stor hjälp och hjälp tror jag att ni behöver om ni vill fortsätta tillsammans. Att bara ventilera med en utomstående som är proffs på relationer kan nog hjälpa i väldigt många fall.

Lycka till!