Hur tacklar jag deras relation?

Jag har ett problem med min bror och hans flickvän (eller sambo, jag är osäker). Jag vet vad etikettreglerna säger om att bjuda par på bröllop, men vill beskriva vår specifika situation och gärna få lite feedback från andra. Detta handlar dessutom inte bara om bröllopet utan om hela min relation till min bror och denna tjej, och om andra situationer när jag träffar dem. Ber om ursäkt i förväg för lång text.

Vad skulle ni säga om att inte bjuda sin brors flickvän/sambo utifrån följande situation? Tips om hur jag kan tackla deras något förvirrande relation i allmänhet skulle också ärligt uppskattas.

- Kan börja med att säga att jag är osäker på om de är sambos eller inte då det går ganska mycket upp och ner och hon bor hos sina föräldrar då och då och ibland när jag hälsar på mina föräldrar är min bror där och bor tillfälligt. De hittar alltid tillbaka till varandra på något sätt, men så brukar det inte dröja jättelänge innan ovanstående upprepar sig igen. Nu har det dock varit lugnare ett tag, till deras försvar, men jag har av förklarliga skäl svårt att lita på att det håller. De har varit tillsammans i några år till och från, med betoning på till och från. Förlovade sig en gång, men bröt sedan förlovningen och har sedan dess "bara" varit tillsammans (och ibland inte..). Båda två har under uppbrotten träffat andra i väldigt korta perioder, men det har slutat med att de gått tillbaka till varandra.

-Min bror har, under det senaste uppbrottet, bett våra föräldrar om hjälp med att inte gå tillbaka till henne om hon ber honom om det, han har förklarat för både mig och dem att han mår dåligt med henne. När de gjorde slut sist fick hans och min relation ett enormt uppsving då han började höra av sig mycket oftare, hälsa på mer osv. Han verkade också mycket gladare och berättade om hur mycket bättre han mådde och att "det var slut på riktigt denna gång". Nu blev det ju inte så utan några veckor senare bestämde de sig för att "försöka en absolut sista gång", yeah right känner jag..

-Har funderat många gånger på vad det är som får min bror att gå tillbaka, om det är så att han helt enkelt älskar henne jättemycket och vill vara med henne eller om det ligger mer bakom än så.  Min bror är en riktig fegis, det har han alltid varit, han är konflikträdd och vill inte såra andra människor, ställer alltid upp för andra osv. Denna tjej har en del problem sedan tidigare och relationen med min bror är förmodligen det stabilaste (hmm) hon någonsin haft. Jag tänker att min bror på något sätt känner ansvar för denna tjej och (naturligtvis) inte vill henne något illa. Vet att hon flertalet gånger har ställt till med en scen när han funderat på att bryta upp från henne, gråtit och skyllt ifrån sig och bönat om att han ska stanna. Han har då stannat. Jag tror att han tror att hon inte klarar sig utan honom och om det händer henne något skulle det vara hans fel om han gör slut med henne, det kan han inte leva med.

-För att övergå till min relation med henne då, och varför jag egentligen verkligen inte vill ha henne med på bröllopet. Dels vill jag inte ha henne där då hon gör mig obekväm, man vet aldrig riktigt vad hon tänker ställa till med känns det som. Hon lär inte ställa till med en scen mitt i kyrkan när vi står framme vid altaret men hon skulle nog kunna göra det senare under festen. Inte så att hon skulle skrika och bråka, men hon hittar ofta anledningar att bli sur på min bror (eller andra ibland) och kan storma ut, alternativt sitta och sura. Detta blir ju lite av en scen som folk lär undra över och som jag vill slippa se på mitt bröllop, då jag vet att halva min familj lär drabbas av det och inte kunna slappna av. Min bror lär dessutom i så fall gå efter henne om hon går ut då han, som sagt, är en fegis och det nästan verkar som att han är rädd för henne ibland. Detta vill jag verkligen inte ska ske, jag vill ha min bror med mig under denna dag, jag älskar honom otroligt mycket och vill väldigt gärna ha en bra relation med honom.

-Hon har vid många, många tillfällen betett sig "underligt" mot mig. Inte såpass otrevligt att man skullke kunna fråga henne vad hon håller på med egentligen, utan hon är lite smartare än så ändå och kan skicka lite subtilt otrevliga kommentarer åt mitt håll. Detta tycker jag är riktigt jobbigt, hellre att hon skulle vara riktigt otrevlig någon gång så att jag verkligen skulle få kunna säga åt henne. Hon är mycket trevlig mot andra i min familj kan tilläggas, en del köper det och en del inte kan man säga. De flesta tycker att hon är trevlig men att hon och min bror verkligen inte borde vara tillsammans. En annan sak jag stör mig mycket på med henne är att hon alltid, alltid måste överglänsa en, hon vill väldigt gärna visa sig duktig och vara omtyckt. Ett ganska talande exempel är när vi samlas hela familjen och min syster har med sig sina två små döttrar. Om jag sitter och leker med min yngsta systerdotter till exempel så kommer brorsans tjej och praktiskt taget sliter barnet ifrån mig (har hänt flera gånger) och börjar gulla med henne och säger högt och ljudligt till alla att lilltjejen minsann tycker såå mycket om henne, att hon ju är favoriten osv. Jag brukar vanligtvis ignorera detta och kanske övergå till att leka med stora tjejen. Då får brorsans tjej bråttomt med att lämna över bebisen till någon annan och så ska hon helt plötsligt leka med stortjejen, och hjälpa till att passa henne, "för hon tycker ju också så himla mycket om mig".

-Hon vet förmodligen att jag inte gillar henne, det går nog inte att undgå. Jag är aldrig otrevlig, men inte särskilt varm, då jag har mycket svårt att fejka sådant. Jag skulle tycka att det var jobbigt att se och höra henne på vårt bröllop då jag vet att hon kommer att hitta på något litet sätt att få dagen att handla lite om henne, det har hänt så många gånger förut på familjemiddagar och jular och liknande att jag har svårt att se varför hon skulle bete sig på min bröllopsdag. Detta skulle inte vara lika jobbigt om det inte var så att detta beteende ofta drar med sig andra som, i alla välmening, vill hjälpa till eller muntra upp henne osv. Jag kanske är fjantig men jag känner bara "INTE PÅ MIN BRÖLLOPSDAG!"

Stort tack till er som orkade läsa, jag uppskattar alla tips jag kan få, både med tanke på bröllopet och annars! :)