• Hur tacklar jag deras relation?

    Fre 28 mar 2014 17:12 Läst 3238 gånger Totalt 5 svar
    Anonym (BadFe­eling)
    Visa endast
    Fre 28 mar 2014 17:12

    Jag har ett problem med min bror och hans flickvän (eller sambo, jag är osäker). Jag vet vad etikettreglerna säger om att bjuda par på bröllop, men vill beskriva vår specifika situation och gärna få lite feedback från andra. Detta handlar dessutom inte bara om bröllopet utan om hela min relation till min bror och denna tjej, och om andra situationer när jag träffar dem. Ber om ursäkt i förväg för lång text.

    Vad skulle ni säga om att inte bjuda sin brors flickvän/sambo utifrån följande situation? Tips om hur jag kan tackla deras något förvirrande relation i allmänhet skulle också ärligt uppskattas.

    - Kan börja med att säga att jag är osäker på om de är sambos eller inte då det går ganska mycket upp och ner och hon bor hos sina föräldrar då och då och ibland när jag hälsar på mina föräldrar är min bror där och bor tillfälligt. De hittar alltid tillbaka till varandra på något sätt, men så brukar det inte dröja jättelänge innan ovanstående upprepar sig igen. Nu har det dock varit lugnare ett tag, till deras försvar, men jag har av förklarliga skäl svårt att lita på att det håller. De har varit tillsammans i några år till och från, med betoning på till och från. Förlovade sig en gång, men bröt sedan förlovningen och har sedan dess "bara" varit tillsammans (och ibland inte..). Båda två har under uppbrotten träffat andra i väldigt korta perioder, men det har slutat med att de gått tillbaka till varandra.

    -Min bror har, under det senaste uppbrottet, bett våra föräldrar om hjälp med att inte gå tillbaka till henne om hon ber honom om det, han har förklarat för både mig och dem att han mår dåligt med henne. När de gjorde slut sist fick hans och min relation ett enormt uppsving då han började höra av sig mycket oftare, hälsa på mer osv. Han verkade också mycket gladare och berättade om hur mycket bättre han mådde och att "det var slut på riktigt denna gång". Nu blev det ju inte så utan några veckor senare bestämde de sig för att "försöka en absolut sista gång", yeah right känner jag..

    -Har funderat många gånger på vad det är som får min bror att gå tillbaka, om det är så att han helt enkelt älskar henne jättemycket och vill vara med henne eller om det ligger mer bakom än så.  Min bror är en riktig fegis, det har han alltid varit, han är konflikträdd och vill inte såra andra människor, ställer alltid upp för andra osv. Denna tjej har en del problem sedan tidigare och relationen med min bror är förmodligen det stabilaste (hmm) hon någonsin haft. Jag tänker att min bror på något sätt känner ansvar för denna tjej och (naturligtvis) inte vill henne något illa. Vet att hon flertalet gånger har ställt till med en scen när han funderat på att bryta upp från henne, gråtit och skyllt ifrån sig och bönat om att han ska stanna. Han har då stannat. Jag tror att han tror att hon inte klarar sig utan honom och om det händer henne något skulle det vara hans fel om han gör slut med henne, det kan han inte leva med.

    -För att övergå till min relation med henne då, och varför jag egentligen verkligen inte vill ha henne med på bröllopet. Dels vill jag inte ha henne där då hon gör mig obekväm, man vet aldrig riktigt vad hon tänker ställa till med känns det som. Hon lär inte ställa till med en scen mitt i kyrkan när vi står framme vid altaret men hon skulle nog kunna göra det senare under festen. Inte så att hon skulle skrika och bråka, men hon hittar ofta anledningar att bli sur på min bror (eller andra ibland) och kan storma ut, alternativt sitta och sura. Detta blir ju lite av en scen som folk lär undra över och som jag vill slippa se på mitt bröllop, då jag vet att halva min familj lär drabbas av det och inte kunna slappna av. Min bror lär dessutom i så fall gå efter henne om hon går ut då han, som sagt, är en fegis och det nästan verkar som att han är rädd för henne ibland. Detta vill jag verkligen inte ska ske, jag vill ha min bror med mig under denna dag, jag älskar honom otroligt mycket och vill väldigt gärna ha en bra relation med honom.

    -Hon har vid många, många tillfällen betett sig "underligt" mot mig. Inte såpass otrevligt att man skullke kunna fråga henne vad hon håller på med egentligen, utan hon är lite smartare än så ändå och kan skicka lite subtilt otrevliga kommentarer åt mitt håll. Detta tycker jag är riktigt jobbigt, hellre att hon skulle vara riktigt otrevlig någon gång så att jag verkligen skulle få kunna säga åt henne. Hon är mycket trevlig mot andra i min familj kan tilläggas, en del köper det och en del inte kan man säga. De flesta tycker att hon är trevlig men att hon och min bror verkligen inte borde vara tillsammans. En annan sak jag stör mig mycket på med henne är att hon alltid, alltid måste överglänsa en, hon vill väldigt gärna visa sig duktig och vara omtyckt. Ett ganska talande exempel är när vi samlas hela familjen och min syster har med sig sina två små döttrar. Om jag sitter och leker med min yngsta systerdotter till exempel så kommer brorsans tjej och praktiskt taget sliter barnet ifrån mig (har hänt flera gånger) och börjar gulla med henne och säger högt och ljudligt till alla att lilltjejen minsann tycker såå mycket om henne, att hon ju är favoriten osv. Jag brukar vanligtvis ignorera detta och kanske övergå till att leka med stora tjejen. Då får brorsans tjej bråttomt med att lämna över bebisen till någon annan och så ska hon helt plötsligt leka med stortjejen, och hjälpa till att passa henne, "för hon tycker ju också så himla mycket om mig".

    -Hon vet förmodligen att jag inte gillar henne, det går nog inte att undgå. Jag är aldrig otrevlig, men inte särskilt varm, då jag har mycket svårt att fejka sådant. Jag skulle tycka att det var jobbigt att se och höra henne på vårt bröllop då jag vet att hon kommer att hitta på något litet sätt att få dagen att handla lite om henne, det har hänt så många gånger förut på familjemiddagar och jular och liknande att jag har svårt att se varför hon skulle bete sig på min bröllopsdag. Detta skulle inte vara lika jobbigt om det inte var så att detta beteende ofta drar med sig andra som, i alla välmening, vill hjälpa till eller muntra upp henne osv. Jag kanske är fjantig men jag känner bara "INTE PÅ MIN BRÖLLOPSDAG!"

    Stort tack till er som orkade läsa, jag uppskattar alla tips jag kan få, både med tanke på bröllopet och annars! :)

  • Fre 28 mar 2014 17:38 #1

    Du vet ju redan vad etikettreglerna säger. Så det behöver jag ju inte kommentera.

    Att inte bjuda henne kan i princip resultera i två saker:

    1: Att din bror väljer att inte komma (kanske för att hon säger att han inte får gå i så fall) och att den här "icke existerande" relationen mellan er blir sämre efter detta.
    Och om det håller mellan dom denna gång, tja då komer du antagligen ha många jobbiga år framför dig, speciellt på familjeträffar.

    2: Att din bror kommer, men att han sitter som på nålar och inte kan slappna av för han vet att hon sitter hemma och surar.

    Visst - alternativ 3 kan ju inträffa också.
    Att din bror faktiskt får upp ögonen för vad det här gör med hans familj och inte bara mot honom, och att han dumpar henne permanent denna gång.
    Men tyvärr så tror jag inte på den versionen.

    Om du inte ska bjuda henne så behöver du nog sätta dig ner med din bror, och kanske även med henne och tala om varför du inte vill att hon kommer.
    Hon kanske inte är medveten om sitt beteende mot dig, eller i alla fall inte hur du uppfattar hennes beteende.

    När jag var 23 så tog min dåvarande svägerska mig åt sidan och ifrågasatte vad jag höll på med.
    Jag tyckte att jag försökte vara trevlig, hjälpsam och social.
    Hon uppfattade det som att jag la mig i saker som inte angick mig och att jag var för påstridig och klängig.
    Det fick mig att omvärdera mycket av hur jag betedde mig bland folk eftersom jag inte uppfattades på samma sätt som jag ville uppfattas... 

  • Fre 28 mar 2014 19:07 #2

    min spontana tanke är att jag skulle utgå ifrån att dom INTE har ett förhållande, just för att det verkar vara lite av/på

    vem säger att dom ÄR ihop när det väl är dags för bröllop?

    jag skulle göra det enkelt för mig och bara bjuda in honom och samtidigt förklara läget och varför jag gör som jag gör. 

    Du är bruden och du avgör vem som faktiskt får komma eller inte.

    Visst anses det som en form av etikett att bjuda etablerade par och jadda jadda osv, men man måste faktiskt inte det. Ni som brudpar väljer själva.

    Det finns många som väljer att INTE bjuda en av sina föräldrar,  syskon får inte komma, nära andra släktingar får inte någon inbjudan,  bästa polaren man i princip sitter ihop med bjuds inte osv...
    Och faktiskt är det många som väljer att bara bjuda in en person av ett par helt enkelt för att man inte har nån relation till partnern av olika orsaker.  Man kanske är kollega med en person och inte känner frun alls och då får bara kollegan komma tex.

    jag bjöd inte in mina tjejkompisars pojkvänner när jag gifte mig, för att jag bor 35 mil ifrån och har ignen som helst relation till dom killarna även om jag vet vilka dom är och en tjejs kille bjöd jag inte medvetet för att jag inte gillar det han står för i sina åsikter (extremt vänlig med Hells Angels... )  

    Så kort sagt, du måste faktiskt ingenting.

    och jag tror hellre att din bror tar en lugn bröllopsdag ensam och kan glädjas med dig utan drama.  Jag tror din bror har bättre saker att tänka på den dagen än att eventuellt brottas med att hon sitter hemma o surar. Han kan faktiskt välja att stänga av mobilen under dagen....   och Du finns ju där, blir en en konflikt dom emellan kan du och säkert andra också ställa upp som stöd , han behöver inte ensam ansvara för eventuellt dåligt humör hos henne. 

  • Anonym (BadFe­eling) Trådstartaren
    Visa endast
    Lör 29 mar 2014 15:51 #3
    Chicita skrev 2014-03-28 17:38:05 följande:

    Du vet ju redan vad etikettreglerna säger. Så det behöver jag ju inte kommentera.

    Att inte bjuda henne kan i princip resultera i två saker:

    1: Att din bror väljer att inte komma (kanske för att hon säger att han inte får gå i så fall) och att den här "icke existerande" relationen mellan er blir sämre efter detta.
    Och om det håller mellan dom denna gång, tja då komer du antagligen ha många jobbiga år framför dig, speciellt på familjeträffar.

    2: Att din bror kommer, men att han sitter som på nålar och inte kan slappna av för han vet att hon sitter hemma och surar.

    Visst - alternativ 3 kan ju inträffa också.
    Att din bror faktiskt får upp ögonen för vad det här gör med hans familj och inte bara mot honom, och att han dumpar henne permanent denna gång.
    Men tyvärr så tror jag inte på den versionen.

    Om du inte ska bjuda henne så behöver du nog sätta dig ner med din bror, och kanske även med henne och tala om varför du inte vill att hon kommer.
    Hon kanske inte är medveten om sitt beteende mot dig, eller i alla fall inte hur du uppfattar hennes beteende.

    När jag var 23 så tog min dåvarande svägerska mig åt sidan och ifrågasatte vad jag höll på med.
    Jag tyckte att jag försökte vara trevlig, hjälpsam och social.
    Hon uppfattade det som att jag la mig i saker som inte angick mig och att jag var för påstridig och klängig.
    Det fick mig att omvärdera mycket av hur jag betedde mig bland folk eftersom jag inte uppfattades på samma sätt som jag ville uppfattas... 



    Tack för ditt svar, känns jätteskönt att få bolla lite med någon som kan titta på situationen utifrån! :)

    Det jag kanske bör förtydliga lite är att min bror absolut inte har några problem med att ha trevligt utan sin flickvän (ofta verkar han till och med ha det bättre när hon inte är närvarande). Jag tror att han skulle ha lika trevligt på bröllopet utan henne, han skulle nog inte sitta som på nålar och fundera på vad hon sysslar med under själva tiden han är där. Problemet är väl innan och efter, att han skulle tycka att det är jobbigt om hon surar då.. :/

    Alternativ 1 tror jag inte skulle bli aktuellt heller. Han kommer att komma, det är jag väldigt säker på. Familjen är mycket viktig för honom och jag tror att han ser fram emot bröllopet. Hon skulle ju mycket väl kunna säga något om att han inte borde gå om hon inte får komma, han skulle dock komma i alla fall, han är inte mesig på det viset, bara konflikträdd i allmänhet.. Det är främst i samband med deras uppbrott som han är riktigt mesig och feg.  

    Det är nog en bra idé att prata med min bror, det förstår jag ju egentligen. Han skulle nog kunna ta det bra också, det skulle inte hon göra. Jag känner verkligen inte för att ha det samtalet med henne, då jag vet att hon skulle sprida det vidare till resten av släkten (förmodligen lite extra kryddat) och berätta om hur elak jag minsann är mot henne som aldrig gjort någon något ont, typ. Har sagt till henne en gång om en mycket mindre grej och då var hon jätteförstående under vårt samtal men jag fick sedan reda på att hon var fly förbannad och det jag hade sagt till henne hade skruvats upp rätt mycket i versionerna jag fick höra efteråt. Då tyckte jag ändå att hon inte alls verkade upprörd medan vi pratade och vi avslutade samtalet på ett trevligt sätt. 

    Kan också tillägga att jag verkligen försökt. De senaste månderna när jag träffat henne har jag ansträngt mig otroligt mycket för att vara trevlig. Jag försöker alltid vara "the bigger person" i dessa sammanhang, men jag vet inte om jag vill fortsätta så hur länge som helst när jag upplever att jag inte får något tillbaka. Jag vet inte hur medveten hon är om sitt beteende, det skulle vara intressant att ta reda på mer om. Jag var noga med att inte säga något speciellt om henne till min blivande innan han träffade henne första gången, och direkt vi åkte hem började han fråga om henne och tyckte att hon varit lite konstig. Enligt honom är hon på en 12-årings nivå mentalt, och han har också beskrivit henne som lömsk och beräknande. Så ingen av oss är särskilt förtjust i tjejen.. Hon har dock inget emot honom, beter sig mycket bättre mot honom är mot mig, men han är en mycket god människokännare och ser igenom henne direkt. Det var en enorm lättnad för mig när det visade sig att han på en gång fått samma intryck av henne som jag har, det har tagit mycket längre tid för vissa andra att se igenom hennes beteende.

    SIst men inte minst, jag älskar min bror och vill honom bara väl. Är det så att det skulle hålla mellan honom och denna tjej (vilket jag dock tvivlar på men det är upp till honom) så vill jag trots det ha en relation med honom i framtiden. Jag bryr mig inte om henne, hon är inte en trevlig person, det har hon bevisat många gånger, men min bror riskerar att komma i kläm här, och jag vet inte hur man löser det på bästa sätt.. 
  • Anonym (BadFe­eling) Trådstartaren
    Visa endast
    Lör 29 mar 2014 16:11 #4
    Nyfiken gul , nu fru skrev 2014-03-28 19:07:34 följande:

    min spontana tanke är att jag skulle utgå ifrån att dom INTE har ett förhållande, just för att det verkar vara lite av/på

    vem säger att dom ÄR ihop när det väl är dags för bröllop?

    jag skulle göra det enkelt för mig och bara bjuda in honom och samtidigt förklara läget och varför jag gör som jag gör. 

    Du är bruden och du avgör vem som faktiskt får komma eller inte.

    Visst anses det som en form av etikett att bjuda etablerade par och jadda jadda osv, men man måste faktiskt inte det. Ni som brudpar väljer själva.

    Det finns många som väljer att INTE bjuda en av sina föräldrar,  syskon får inte komma, nära andra släktingar får inte någon inbjudan,  bästa polaren man i princip sitter ihop med bjuds inte osv...
    Och faktiskt är det många som väljer att bara bjuda in en person av ett par helt enkelt för att man inte har nån relation till partnern av olika orsaker.  Man kanske är kollega med en person och inte känner frun alls och då får bara kollegan komma tex.

    jag bjöd inte in mina tjejkompisars pojkvänner när jag gifte mig, för att jag bor 35 mil ifrån och har ignen som helst relation till dom killarna även om jag vet vilka dom är och en tjejs kille bjöd jag inte medvetet för att jag inte gillar det han står för i sina åsikter (extremt vänlig med Hells Angels... )  

    Så kort sagt, du måste faktiskt ingenting.

    och jag tror hellre att din bror tar en lugn bröllopsdag ensam och kan glädjas med dig utan drama.  Jag tror din bror har bättre saker att tänka på den dagen än att eventuellt brottas med att hon sitter hemma o surar. Han kan faktiskt välja att stänga av mobilen under dagen....   och Du finns ju där, blir en en konflikt dom emellan kan du och säkert andra också ställa upp som stöd , han behöver inte ensam ansvara för eventuellt dåligt humör hos henne. 


    Tack för ditt svar, så skönt att få ventilera detta med andra! :)

    Det är väl just det som är problemet, att det har varit så av och på mellan dem. De har dock förklarat att de är tillsammans nu och ska ge det ett försök till. De har som sagt haft en lugnare period utan uppbrott några månader, och det gör det hela ännu svårare på ett sätt. Om de hade gjort slut igen nyligen hade det varit lättare för mig att "använda det" som en anledning att inte bjuda henne. Det känns som att om jag säger så nu så skulle de bara förneka att det är dåligt mellan dem för de har ju varit sams så länge nu (för dem räknat alltså).

    I övrigt kommer vi inte att bjuda båda delarna av alla par, i de fallen vi inte alls känner partnern till den person vi vill bjuda. Vi har båda en hel del vänner vi vill kunna bjuda, och om vi känner deras partner är denne också bjuden men i de fall vi aldrig ens träffat partnern kommer den inte att bli bjuden. Vi tänker att de flesta kring oss kommer att ta detta bra med den förklaringen men man vet ju aldrig..

    Jag tror också att min bror egentligen inte bryr sig om hon kommer med på bröllopet eller inte, frågan är väl hur jag undviker att bjuda henne på bästa sätt, om det går..? Jag kan inte säga att jag inte tror att det kommer att hålla mellan dem, jag kan säga att jag till 99% VET att det inte kommer att hålla mellan dem, men frågan är ju mer NÄR det tar slut "på riktigt". Det kan ju dröja 10 år och de kan hinna få barn osv, och jag vill kunna ha en relation med min bror under denna tid i så fall.  
  • Lör 29 mar 2014 19:00 #5
    Anonym (BadFeeling) skrev 2014-03-29 15:51:48 följande:

     han är inte mesig på det viset, bara konflikträdd i allmänhet.. 
    Det här är ju grundförutsättningen i så fall :) 
    Jag uppfattade din beskrivning i trådstarten som om han var lite tofflig och brydde sig mycket om vad hon sa och tyckte.
    Därför kände jag det som att han nog skulle sitta och oroa sig över vilket helvete han skulle få när han kom hem - eller inte våga ta konflikten innan och välja att gå utan henne.
    Men om det bara är just vid uppbrotten som han är lite mesig så, så är det väl inga problem. Det kanske till och med kan vara anledningen som gör att han verkligen får upp ögonen för hur hon beter sig.

    Men som sagt, sätt dig ner och prata med honom. Kan han hjälpa dig med en formulering - eller förklaring, till varför hon inte är bjuden?  
    Eller skulle du kanske kunna gå "bakvägen" den här gången och typ "ventilera din oro" via släkten att eftersom dom har varit så på och av hela tiden så vet du inte om det håller fram till bröllopet och att du därför kanske vill bjuda bara din bror "för säkerhets skull" men att du håller dörren öppen (utåt alltså i alla fall) ifall det skulle hålla fram till dess.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll