Vem pratar du med?

Tidigare har jag pratat mycket med min mamma, hon har varit fantastiskt bra på att förstå hur jag tänker och bara lyssnat när jag behövt det. Men de senaste två åren har hon varit sjuk, så vi har tappat den kontakten som vi hade tidigare. Så jag har försökt prata med min syster istället, men då är vi så olika att det alltid slutar med att vi blir osams och inte pratar med varandra i en vecka  

Nu på sistone har det varit en grej som jag gått och grubblat över, försökt prata med min sambo om, men han säger bara "jag kan inte lösa ditt problem" och sedan tar det tvärstopp. Helst hade jag velat prata med min mamma, men vi har som sagt inte samma relation nu sedan hon blev sjuk. Så jag känner mig lite ensam och vilsen Efter att ha grubblat lite mindre på problemet och lite mer på vem jag ska vända mig till funderar jag på att prata med min svärmor. Vi har en ganska bra relation, och jag tror hon kan se på det ur en annan vinkel men ändå ha den där mamma-rollen jag saknar. 

Ibland har jag gnällt i anonyma trådar här på BT, men jag vet redan nu vilken typ av svar jag kommer få.

Ja, bekväm är ju ett väldigt stort ord Hon kommer ju alltid vara min sambos mamma, men jag tror att det skulle gå bra. Hon har antytt någon gång att jag är som en dotter för henne då hon bara har pojkar. Så jag kan ju känna av läget i alla fall, tänkte jag. 

Min mamma och jag har fortfarande en relation idag, det är inte så att vi aldrig hörs längre. Den är bara annorlunda nu. Jag tror inte att vi kommer att få tillbaka samma sätt att prata med varandra som vi hade tidigare. Hon har fått en form av personlighetsförändring i och med sin sjukdom, så hon kommer inte att bli densamma igen. Det finns ingenting som går jämföra med ett tjejsnack! Jag och min sambo står väldigt nära varandra och pratar om allt, men när man sitter med tjejerna så blir det en helt annan sak  

Nu blir jag nyfiken! Betyder det att du löser alla problem som uppkommer ensam? Inte ens med din man? Jag vet att jag grubblar sönder saker om jag inte får prata högt om dem, oavsett vad det gäller. Därför är det lite magiskt att träffa på någon som INTE pratar med folk 

Jag frågade min sambo igår vad han trodde om att jag lånar hans mamma som min mamma, och då skrattade han bara och sa att hon var jävig  Att anförtro sig till någon är ju alltid jobbigt från början, men jag har en jättefin svärmor och vi har pratat tidigare om känsliga saker. Jag vill ju inte byta ut min mamma, men jag vill ha någon jag kan prata med som har lite mer livserfarenhet än mig. 

Igår åkte jag till min kusin och vi pratade, hade inte ens tänkt på henne fast vi i mångt och mycket är bästa vänner (som råkar vara släkt också). Hon är utbildad socionom, så det är inte bara en tjejkompis åsikt, utan hon går lite mer på djupet och ställer rätt följdfrågor