Fästmannen vet inte om han vill ha barn

Det är onekligen en jobbig situation när man har olika viljor i någonting så fundamentalt och där det inte går att kompromissa. Själv fick jag på allvar insikt i detta så sent som igår; min fästman sa för första gången rakt ut att han inte vill ha barn. Jag har vetat sedan tidigare att han alltid tänkt sig ett barnlöst liv, men tidigare när vi pratat om det så har han uttryckt en viss tveksamhet som fått det att låta som att han kan tänka sig barn i framtiden, när vi är äldre och mer etablerade i oss själva och varandra. Vilket passar mig perfekt, då jag inte vill ha barn just nu utan om minst fem, kanske snarare tio, år.

Dock så har jag nog egentligen vetat att hans ovilja till barn är ganska rotad, och att det är någonting han faktiskt är helt säker på. Framför allt är det mest skönt att han var helt ärlig i det men det var en fruktansvärt jobbig timme i bilen efter att detta etablerats en gång för alla. Jag sa inte ett ord förrän vi var hemma, och då var det ingen av oss som riktigt vågade ta diskussionen. När vi väl pratade om det i sängen senare (efter att jag börjat gråta...) så erkände han även att han varit livrädd för den här konversationen. Vilket jag naturligtvis också varit, då vi båda givetvis förstår att en möjlig utgång skulle kunna vara att vi bestämmer oss för att vi inte kan leva tillsammans om vi känner så olika kring att skaffa barn.

Dock så har vi båda bestämt att trots att det är lite av ett omöjligt dilemma, så är det inte värt att gå skilda vägar för. Jag kan föreställa mig att leva ett liv utan egna barn, men ett liv utan honom är otänkbart. Han känner samma, han kan stå ut med att få barn om det betyder att vi kan vara tillsammans.

Vi bestämde efter en otroligt emotionell (men med många skratt genom tårarna) att om vi inte har barn när vi börjar närma oss 35-40 (jag är nu 23 och han är 25) så får vi ta diskussionen igen. Det är omöjligt att veta nu om någon av oss kommer att ändra sig. Det liv jag tänker mig och saker jag vill göra är egentligen kanske inte kompatibla med att vara förälder till exempel, så det kan lika gärna vara jag som så småningom inte vill. 

Det var otroligt värdefullt att ha ett ordentligt prat om saken, så har ni inte pratat igenom ännu så rekommenderar jag det varmt. Jobbigt så in i helvete och jag har haft en klump i halsen hela dagen idag men jag är samtidigt otroligt lycklig över att vi båda är beredda att "väja oss" för den andra om det betyder ett fortsatt liv tillsammans. 

Kram och lycka till.