Ni som varit gifta förut, saknar ni era x?

Det enda jag kan sakna är känslan av att vara en kärnfamilj.

För mig finns det många skäl till att jag valde att lämna honom så som otrohet, psykisk misshandel, han hjälpte aldrig till hemma och han brydde sig knappt om barnen.

Självklart hade vi det bra en gång i tiden eftersom jag valde att skaffa barn och gifta mig med honom men som jag minns det nu i efterhand så var jag lycklig med honom innan vi fick barnen.

Nej inte det minsta!

Saknar du HONOM eller saknar du några av hans egenskaper? 

Precis det jag tänkte fråga! :D

Jag saknar inte mitt ex det allra minsta. Vi var unga, förälskade och heeelt fel för varandra. Vi växte upp tillsammans, har ett fantastiskt barn ihop, och jag kommer alltid att älska exet som en bror eller barndomsvän, men han var inte en bra make, pappa, eller ens egentligen en bra person. 

Däremot, så kunde han vara otroligt romantisk. (Sådär pinsamt romantisk som att tjata till sig att få sjunga en egenkomponerad låt till sin vackra fru när vi var på konsert). Och svartsjuk. Det är drag som jag ibland kan sakna hos min underbara man, som är raka motsatsen till make #1. Hahahaha. Men, men... I stället försöker jag vara lite mer romantisk och applicera några av de saker jag uppskattade då i det här äktenskapet. 

 

Jag har ett väldigt långt förhållande bakom mig och ibland kan jag sakna att prata med exet, vi stod varandra så nära och saker som jag för bara något år sedan omgående skulle ringt för att berätta om kan jag liksom inte göra längre.