vad kan mamma ha för roll?

Vill din mamma ha en roll?
Min familj ville bara sitta och få njuta av stunden. Vara närvarande, så att säga. I alla fall under vigselakten.

Däremot tog vi hjälp av familjen i andra med andra grejer. Min mamma och svärmor var tex kontaktpersoner för anmälningarna samt svarade på eventuella frågor. Något sådant kanske skulle kunna passa? 

Min mamma gick bort nästan precis 2 månader innan bröllopet.
Men jag hade inte planerat någon särskild roll till henne.
Hon var ju "brudens mor" det räcker väl  

Har du kollat med prästen som ska viga er att din pappa får följa dig nerför altargången?
Det är inte alla präster som är ok med den seden.
Enligt svensk sed går man nämligen in tillsammans brud och brudgum.
(vissa präster bryr sig inte, jag gick med min pappa. Men det kan ha varit pga temat som vår präst tyckte att det passade in också i och för sig  ) 

Nej roll va kanske fel ordval, hon kräver absolut ingenting de e jag som skulle vilja uppskatta henne som den fantastiska människa som hon är :)

Det kan du ändå göra utan att ge henne något uppdrag 
Låt henne få njuta av dagen bara.
Om du vill visa lite extra uppskattning så kan du hålla tal till henne på middagen exempelvis 

ALDRIG hört talas om att pappan inte får följa en :S googlade de & tydligen är de en viss kvinnosyn på de, jag tycker bara de är en väldigt fin gest :S !!!

Mina föräldrar stod som värdpar. Tog emot osa, hade fortsatt kontakt med salen där vi skulle ha middag osv. Jag började med allt och sen tog mamma och pappa över. Utanför kyrkan naöppade de folk som skulle skriva på ett grattiskort och satt sen på första raden i kyrkan.

Din mamma behöver inte ha nån roll. Hennes viktigaste roll är att vara mamma. Nått mer behövs inte och samma sak gäller pappa osv.

som är sagt, kolla med prällen att din pappa får leda dig.

Kyrkan tog ställning mot brudöverlämning för flera hundra år sedan. 
Anledningen att pappan följer med dottern fram till altaret är för att se till att hon inte smiter, eftersom brudgummen säkert redan har betalt för henne.

Det började med att kyrkan förbjöd att kohandeln gjordes upp inne i kyrkan, så då flyttades själva vigseln ut på kyrkbacken där pengarna bytte ägare innan vigseln, och sen kunde brudgummen leda in "sin nya ägodel" för att delta i gudstjänsten efteråt.
När kyrkan såg att förbudet mot handeln inuti kyrkan inte hade den effekt dom avsåg då den fortsatte på kyrkbacken så var deras nästa steg att plocka in vigseln i kyrkan igen och sätta ihop den med gudstjänsten, men att helt förbjuda brudköpen och att brud och brudgum ska gå in tillsammans sida vid sida - för att representera att dom gör det av egen vilja och önskan.

Efter alla hollywoodfilmer där man ser bruden ledas fram av sin pappa så har många tyckt att det är så det ska vara och önskemålen om detta haglar över prästerna.
Vissa präster orkar inte ta striden och säger ok även om dom egentligen är emot det.
Andra präster tycker faktiskt att det inte spelar någon roll, man får göra som man vill
Och ytterligare andra ser väldigt strikt på det här och anser att bli "överlämnad" är att ta flera steg tillbaka i kvinnokampen.

Därför bör man inte bara anta att det är ok - utan man ska fråga prästen först.
Det är nog fler präster som säger ja än nej, men det betyder inte att man har rätt att kräva det om den präst man är tllldelad skulle säga nej. 

Tack för ett tydligt & konkret svar. Jag har aldrig vetat om detta & inser nu att jag måste ta kontakt med prästen snarast möjligt.

Vill du absolut bli överlämnad och involvera din mor kanske du kan fundera kring att gån halva vägen upp för altargången med båda dina föräldrar eller någonting i den stilen? Prata med prästen om dina tankar, han eller hon kanske har förslag på hur familjen kan involveras utan att bryta mot svensk sed. 

Ja de va ett jätte bra förslag :) för mig har de alltid varit en självklarhet att bli överlämnad.

Gör det, det är ändå skönt att få lite kontakt tidigt i planeringen så man inte sitter som på glödande kol 2 veckor innan vigseln och undrar varför dom inte hör av sig 
Det som kan vara ett problem just nu är att dom kanske inte sätter schemat förrän 6 månader innan. Så att dom inte vet vilken präst som tjänstgör då. Men då kan du ju alltid lämna in önskemål om att få en präst som godkänner överlämning om det är viktigt för dig.

Tänk igenom varför det är viktigt för dig också så är det lättare att motivera.

Vi önskade få en präst som kände sig bekväm med latin då vi ville ha en liten del av cermonin på latin då vi ju hade medeltidsbröllop och ville att gästerna skulle känna sig hemma i vigseln (därför ville vi ha den moderna versionen inuti kyrkan  ) men vi ville ha överlämningen då det skulle kännas gammaldags och latinet så att det kändes medeltida.

Ok nu är det faktiskt inte helt korrekt. Prästen hade troligtvis inte pratat latin på medeltiden heller, för då hade inte församlingen förstått vad han pratade om
Men vi ville att de som inte var så insatt historiskt sett skulle få känslan av att dom var förflyttade till medeltiden  
Så vår präst tog kontakt med oss säkert ett år i förväg, långt innan schemat egentligen var spikat... 

Såvitt jag förstått var det faktiskt mycket vanligt att prästerna pratade latin, det var liksom inte meningen att församlingen skulle begripa vad som sades. Den första Bibelöversättningen till svenska är Gutstav Vasas Bibel. Nya Testamentet kom 1526, hela Bibeln kom 1541.

Vad gäller brudöverlämning är det som redan sagts inte en svensk sed, utan det är något vi sett i amerikanska filmer och TV-program och anammat (som vi anammar precis allt amerikanskt ). Många präster tillåter det inte. Jag kan tycka att det borde man få bestämma själv, vill jag känna mig som en ägodel som ges bort av en man till en annan är det ju mitt problem.

När jag gifte mig första gången ledde min morfar, som varit som min far hela mitt liv, mig till altaret. Inga problem för prästen. Andra gången var det min nioårige son som ledde mig till altaret, det kunde ju omöjligt ses som ett "ägarbyte" utan prästen tyckte bara det var fint att vi inkluderade våra äldre barn i ceremonin (vi döpte vår gemensamme son samtidigt, Makens son som var 15 var best man och Makens dotter som var 14 var min tärna).

Jag höll nästan på att svimma när den prästen sade "Vi präster ska tvingas viga homosexuella och överse med vad det står om homosexualitet i Bibeln, det är helt okej, men vill en brud bli ledd av sin far till altaret blir det ett väldigt ståhej!" Det var ju inte särskilt PK av honom, men han har ju faktiskt rätt. Jag tror inte han menade att han hade något emot homosexuella, utan han konstaterade bara fakta. Jag bestämde mig för att inte forska djupare i saken.

För att inte starta en debatt om homosexuella och vigslar i kyrkan vill jag snabbt påpeka att det är inget som stör mig, homosexuella ska naturligtvis ha samma rättigheter som heterosexuella på alla plan. Men jag tycker det är fel att präster som kanske inte vill viga homosexuella ska kunna få sparken. Det är så typiskt Sverige - vi har åsiktsfrihet så länge våra åsikter är "rätt"...

Men hur som helst - man kan alltså inte förvänta sig att en präst "tillåter" brudöverlämning. Man kan inte förvänta sig att prästen ska tillåta något särskilt alls, han eller hon har full rätt att vägra viga ett par om de har för märkliga önskemål. Jag har läst om par som vill gifta sig i kyrkan "för det är ju en så vacker lokal" men de vill inte ha något "gudssnack" Lycka till med att hitta en präst som går med på det... Och vad ska man i kyrkan att göra om man inte vill ha något "gudssnack"? Somliga tycks tro att kyrkan är en slags vacker lekplats...

Förlåt TS, jag glömde ju svara på din fråga! Kan inte din mamma vara brudtärna? Det är säkert väldigt ovanligt, men jag ser inget fel i det om ni nu har en så bra relation. "Egentligen" ska väl brudtärnor vara ogifta, men varför hålla så hårt på traditioner när msn kan bryta mot så många andra...

Det är vad jag också hade lärt mig. Men vår präst sa tvärt om... Och jag tänkte att hon borde ha mer koll på det 
Som hon sa: Om inte församlingen begrep när man domderade om helvetet och straffen som utdömdes i evigheten om man inte skötte sig - så fanns det ju ingen idé att predika om det när inte församlingen begrep vad man sa.
Så troligtvis har predikningarna skett på folkspråk, men bibelläsning på latin och Pater Noster har bara tragglats in utantill utan att veta betydelse 

Din mamma kanske kan vara hederstärna eler vad det heter? :)

Jag hade ocksp funderingar kring om pappa skulle leda fram mej..för jag trodde faktiskt att man brukade göra så. Men så läste jag att det betyder att den som bestämmer över mej lämnar över till min blivande att bestämma över mej. ..och då kändes det väldigt fel. Jag och min blivande kommer att gå in tillsammans istället. :)

Jag har sett på bröllop att både mamman och pappan för bruden mot sin man. Det tyckte jag va fint. Varför bara pappan liksom?

Fast jag tycker att om man diskriminerar folk ska det bli konsekvenser och att vägra viga någon pga av dess sexuell läggning är i min värld diskriminering. Svenska kyrkan tillåter ju att homosexuella är medlemmar och är man medlem har man rätt att vigas också.

Ska man som homosexuell tvingas jaga runt för att hitta en präst som accepterar en?

Och nu startade jag en diskussion iaf.

I mitt fall så har brudöverlämning aldrig varit aktuellt, eftersom min pappa satt i rullstol. Det hade ju sett lite udda ut om bruden kommer upp för altargången med bukett i ena handen knuffnades sin pappa i rullstolen framför sig "Nu kommer du med här farsan och gifter bort mig, vare sig du vill eller inte!"

Ja det kan ju vara trevligt om både mamma och pappa "ger bort dig".

Men som andra sagt, gör isf upp detta med prästen först. En väninna till mig förklarade för prästen att det var viktigt för henne och att det i hennes familj inte alls symboliserade att hennes far på något vis överförde sin ägodel, och det gick bra :) I mitt fall förklarade prästen som tidigare nämnt i tråden - att kyrkan tror inte på detta att överlämnas för att traditionen trots allt härstammar från en ickejämlik äktenskapssyn (inte för att jag bad att få bli överlämnad utan han ville nog tydliggöra för att min man kommer från ett land där detta fortfarande är väldigt mycket praktik). För mig var det inte viktigt att bli bortlämnad, jag ser ingen nostalgi i det... Det kan visserligen vara fint! Men ganska amerikanskt, lite som halloween.

Hursomhelst - min stackars pappa lider av nästintill sjuklig blyghet så det löste sig ju perfekt - han ville inte, det var inte viktigt för mig, vi behövde inte övertyga någon präst. Så, av samma anledning (blyghet) ville inte min pappa heller hålla tal, och jag ville verkligen inte att någon skulle ha ångest för vår vackra dag... Men mamma ville, hon var så modig och höll tal på engelska också så även min mans familj skulle hänga med i vad som sas. Och hennes tal fick det mest fantastiska mottagande, tårar föll och vänner från både utlandet och vår egen stad kom fram sen och kramade om henne och berömde. Det var skitkul för mamma, och ett superfint minne.

Många har sagt i tråden att "låt din mamma bara relaxa och va gäst" och det stämmer ju om det är vad hon vill! Men om hon vill vara delaktig så kan hon väl precis som vilken annan närastående gäst anmäla ett tal eller litet jippo? Kanske kan dina föräldrar hålla gemensamt tal? Eller som sagt leda dig till altaret båda två.... Eller läsa en dikt under vigselakten? Strunt i traditionsenliga roller!