mår dåligt av tjat om barnbarn

Har också fått pikar. Ibland är det för att systerns barn vill ha kusiner eller bara för att nu är det väl dags för vi är i den åldern (dock har vi "bara" varit tillsammans i 3 år..). Min sambo har inte haft någon stabil inkomst, lite ströjobb/spelningar och har nu precis börjat plugga, och även om jag jobbar heltid har jag inte fast än. Så jag säger bara "tycker du verkligen det är en bra sits vi sitter i nu att skaffa barn? vi har ju inte den stabila ekonomin. jag vill ha fast och han måste vara färdigutbildad först för jag sitter inte på en föräldrarpenning och ett studiebidrag i månaden med en liten." Det har faktiskt fått tyst på dem.. men.. om 3 år när han är färdig börjar det väl igen. ;) Men jag tror ibland det är nyttigt att säga vad man tänker om det och faktiskt ibland krydda lite extra. 
Däremot märker jag ju att ju mer jag pratar om "sen när vi skaffar barn", ju tystare blir dem. De blir liksom lugnade av att veta att det är med i planen (jag är väldigt barnkär så de kan nog inte tänka sig annat än att jag skaffar en egen..). Skulle det vara så att man inte har med det i planen av ett eller annat skäl (för man inte vill, för man inte kan eller annat) så kanske det får tyst på dem att säga det också..även om det är jobbigt. Då kanske de tom skäms ganska mycket. "Jo, vi har försökt skaffa barn i x år men det går inte tyvärr." Typ.