Hej Annisen! Du och jag delar bröllopsdag! 

8/8 2015, vilket är på vår 8-årsdag :) Om ett år är vi gifta!

Vi har samma bröllopsdag som er! Tänk om sju månader... så pirrigt det ska kännas då! :D

Vi tänker skicka ut inbjudningarna kring 14 februari, och sista OSA början av maj. Detta för att vi säkert ska veta hur många vi blir, och företaget som gör maten behöver veta antalet gäster innan de har semesterstängt... :) 

Men känn efter själva. Har ni några datum som ni måste förhålla er till (t.ex för fotograf, catering, hotell...)? Kör annars på det som känns bäst för er. Om ni fick en inbjudan i februari till ett bröllop i augusti - när skulle ni senast veta om ni kan komma eller inte?

Jag och min blivande funderade också på det där... Vi älskar loppis, missmatch och sånt, så vi kom på att vi ska köpa porslin och bestick på loppis! Det kommer inte bli sådär klassiskt vackert, men det kommer bli väldigt personligt! På kupan här i stan säljer de bland annat tallrikar för 1kr/st, bestick för 1kr, koppar och assietter för 5kr. Vi har räknat lite löst och hamnar på mindre än 2000kr för allt, för 90 personer. Känns bättre det än att hyra från något pengasuget företag som tar alldeles för mycket betalt!

Nu är vi en hel del som gifter oss 8/8! Om ett halvår är vi gifta! :D

När skickar ni ut inbjudan, och när har ni OSA?

Idag skickade vi ut inbjudningskorten! :D Det känns så verkligt nu. Liksom, nu är det offentligt och det är inte lika enkelt att backa ur (även om det aldrig har varit tanken). Nu känns det spännande att få ta emot osa-samtal :)

Vi som gifter oss augusti 2015
Linnen - 1/8
Mirred- 1/8
Nightrod 6/8 
mtep - 8/8
stresso - 8/8 
ballerina - 8/8

Igår och idag var första gången jag kände mig stressad... Vi fick återbud av fotografen!! Hen hade råkat dubbelboka, och i och med att vi bokade sist så blev det vi som blev utan. Har ringt runt till två andra fotografer idag, men båda var bokade. Hoppas innerligt att det finns någon annan som kan!

Men en sak lättade från mitt hjärta. Jag bad min blivande att ta mer initiativ och verka lite mer intresserad... särskilt när han märker att jag är stressad. Så idag fick jag ett sms som gjorde mig så lycklig! "Har fixat catering. Ringde och förhandlade om priset, så vi kan ta det dyrare alternativet till ett billigare pris!"

TACK!!

Vi kommer köra på en ganska klassisk gästbok! MEN... en viktigt detalj är att det är i pärm så man kan ta lös bladen. På så sätt kan gästerna ta ett blad till sitt bord och fundera på vad de vill skriva utan att behöva stressa eller känna att folk väntar.

Sen ska vi ha färgglada tuschpennor vid borden också så de som vill kan skriva med färg eller kanske även rita nåt fint :)

Nu börjar jag känna ett riktigt lugn...

Fotograf: check!
Mina kläder: check! (utom skor...)
Bokat hår och makeup: check!
Catering: check!
Menyn är spikad: check!
Efternamnsansökan inskickad: check!
Hindersprövning inskickad: check!
Dekoration: check!

Det enda stora som är kvar är mannens kläder, men på lördag ska vi ut och prova! Han funderar på jaquette eller en ljusgrå kostym och han har lovat att bestämma sig på lördag. Det är ju bra timing nu, för nu börjar det bli studentpriser på kostymerna!

Nu närmar det sig med stormsteg! Hur går det för er? Börjar ni bli nervösa eller stressade?

Jag får frågan om stress ganska ofta, men jag känner mig inte så stressad än. Det viktigaste är fixat! Nästa tisdag ska vi ha vigselsamtal och provgå i kyrkan! Det känns så spännande :) Igår lämnade vi in ringarna för putsning och ny gravering, men jag känner mig så naken utan ring! Har haft min ring på dygnet runt sen vi förlovade oss (för snart tre år sen), så nu känns det som att något ordentligt saknas. Känns lite tråkigt att vara utan ring fram till dagen D.

Det enda som stör mig lite är att jag inte har motivation till att komma i bättre form. Jag borde ju vara väldigt ivrig och fokuserad, man vill väl se så bra ut som möjligt dagen man gifter sig? Jag sitter i soffan, äter glass och tycker det känns jättejobbigt att ens gå på promenad!

Nu har mitt största nedslag kommit - vårt efternamnsbyte har avslagits! Det var tydligen "för likt" ett annat efternamn. Suck. Nu står vi på ruta ett igen. 

Vi har två alternativ:
* Ansöka om ett nytt (men vaaaad?)
* Ta något av våra nuvarande, men ingen vill heta nåt av det. 

Innan vi kom på det nya efternamnet gick vi genom hela släktskapet... men ingen heter något fint. T.ex: min mormor hette Andersson och farmor hette Karlsson... Sen heter resten av släkten samma sak som jag gör nu (och det gör hela norrbotten också, känns det som). 

Det känns så hopplöst just nu! 

Jag är inte det minsta nervös, men väldigt spänd och förväntansfull. Nervös är känslan jag känner inför en tenta, att hålla i ett sammandrag eller när jag ska sjunga på scen. Då brukar jag känna att jag inte har kontroll, och att jag gärna vill att det ska vara över så fort som möjligt. Så känner jag inte nu. Nu njuter jag av varje dag, vill att den här tiden innan bröllopet ska vara för evigt. Jag vill att vigseln ska pågå i flera veckor och att bröllopsfesten ska pågå i månader.

Jag ser fram emot att få stå i kyrkan, hålla hand med min blivande och höra mig själv säga "Ja". Jag längtar så otroligt mycket, jag känner fjärilar i magen och mina händer börjar skaka. Jag är inte det minsta nervös, för jag vet att det kommer bli den bästa stunden i mitt liv. Hittills.

Det känns som att det mesta faller på plats nu. Den här veckan har vi lämnat in klänningen för justering, köpt slöja, träffat cateringpersonalen, hämtat våra ringar, haft vigselsamtal, haft samtal med kantorn, träffat solisterna och kollat in festlokalen.

Nästa vecka ska jag fixa med buketten... Jag gör en broschbukett, och blev så arg sist jag satt med den att jag slängde den i golvet :O Hoppas på bättre humör och samarbetsvilja den här gången.

Vi fick ju avslag på vår ansökan om nybildat efternamn, och vi har vridit på alla alternativ. Slutligen kom vi fram till att vi tar ett av våra som vi har. Jag sa "jag heter hellre ditt än mitt namn" och han sa "tack och lov, för jag heter heller som jag heter nu än byter". Det är inte så många i Sverige som heter mitt nuvarande namn, men väldigt många i min hemstad heter likadant. Så fort jag är i södra Sverige och säger mitt efternamn får jag frågorna "kommer du från norrbotten?" och "är du släkt med...?". Så. Less. Om 37 dagar kommer jag ha ett vanligt -son-namn, och jag kunde inte vara gladare :)

Om tre veckor är vi gifta! Känns så nära nu! :D Ikväll får sambon semester, så då har vi massor av gemensam tid på oss att fixa småjoxet. Det är för övrigt vår första semester tillsammans, på åtta år! Det längsta vi har varit lediga ihop är en vecka som vi spenderade utomlands. 

Vi (jag) har hunnit med så mycket de senaste dagarna, och ändå har jag tagit det lugnt! Jag har gjort de sista servettringarna, gjort vigselprogram, bordsplacering, beställt blommor, köpt smycken och gjort hälften av alla gästpresentationer.

Jag ska göra min egna broschbukett också, och den har fått ligga still ett tag. Men snart tänkte jag börja göra klart den. Är lite stressad över att den ska bli bra! 

Min blev klar igår!! :D Tog min syster till hjälp. Så skönt med lite guidning och en som säger vad som fungerar och vad som inte är så snyggt. Jag är så kritisk jämt och tycker att allt blir fult, och min sambo tycker att allt är skitsnyggt. Ingen bra kombo.

Det som är kvar är att binda fästet. Jag ska använda ett virkat spetsband och sen hampasnöre. Åh, det kommer bli så fint! 

Vi ska ha mina syskonbarn som brudnäbbar, så jag kanske kan ta några överblivna broscher och göra en minibukett! Tack för inspirationen!

Igår var det åtta år sedan jag och sambon träffades! Om två veckor firar vi åtta år som par, och en dag som gifta :) 

Alldeles nyss blev jag klar med alla gästbeskrivningar! Trodde verkligen inte att det skulle vara så tidskrävande som det faktiskt har varit. Men nu känns det som att en stor sten har släppts.

Nu är det augusti - den här trådens månad!

Jag tänkte det var dags att flytta upp tråden, så vi flyttar ner alla penistrådar.

Hur går det för er alla? Hur är det med nerverna?

Jag var lite stressad i mitten av veckan, men nu har vi gjort massor så det känns bättre. Kvar är saker som inte går att göra än, t.ex konsultation av hår, hämta kläder, duka... Så nu försöker vi ta det lugnt och njuta av sista lördagen som ogifta.

Så var man numera fru! 

Jag har hört och läst så många som har sagt "dagen blev så mycket bättre än förväntat" och har då tänkt "dom har säkert haft låga förväntningar...".

Men alltså. WOW! Vilken dag! Jag är så ofantligt, obeskrivligt lycklig! Dagen blev miljoners gånger bättre än vad jag hade kunnat tro, och jag hade riktigt höga förväntningar! Så mycket kärlek och kramar har jag nog aldrig varit med om!