Min syster har en ätstörning hur kan jag hjälpa henne?

Jag ska inte ge så mycket råd angående hur du ska hantera det runt ätstörningen, där har Plättis gett dig bra input.

Men lite funderingar angående maten, speciellt den dag hon kommer till er och ska äta.
Sallad käns ju rätt givet om man säger så. Men det är också att spela henne rätt i händerna. Ok det är bättre att hon äter några salladsblad än inget alls. Men det hade varit bättre om hon äter "riktig" mat.

Varför inte fullkornsris (Uncle Ben's funkar bra) det är gott, och det är bra att motivera med att det är nyttigt, mycket fibrer, lite fett (tror inte det är lika mycket kolhydater som vanligt vitt ris) och kycklingfiléer, kokt broccoli och så en fräsch grönsallad med vinegrette redan nerblandad i salladen.
Sen kan du göra någon god sås vid sidan av (currysås kanske) till dom som vill ha det lite såsigare/smakrikare.

Eller så letar du på GI-recept som låter intressanta.
Vi brukar göra en kycklinggratäng som är superenkel och underbart god .

1 grillad kyckling (tärna köttet och lägg i en ungsfast form)
1 grön paprika i tärningar
1 röd paprika i tärningar
Blanda detta

Blanda 3 dl Ajvar relish med 1,5 dl creme fraishe (lättcremefraishe går bra, bara det är kokbart)
Häll "såsen" över kycklingblandningen och sen strö över 100 g tärnad fetaost.

In i ugnen 225 grader ca 15-20 min (200 grader om det är varmluftsugn).
Det ska räcka till 4 portioner.

Man behöver inte ha ris till egentligen, men vi tycker att det är gott med lite fullkornsris.
Vill du göra det nyttigare så gör du en grönsallad och kanske har kokt broccoli eller andra grönsaker till.

Försök hitta mat som är "bantarmat" och låt henne gärna se receptet, eller att det kommer från typ Aftonbladets "snabb-banta med GI/LCHF" eller liknande. 
Med de erfarenheter jag har av anorexia (kusin som har) så är det viktigast att hon äter och behåller maten. Att hon känner att hon var i kontroll och fick något som inte kommer att göra henne tjock - än att hon sluter sig och inte äter alls.
Det kan ju nästan bli som en fobi att inte vilja äta mat annars om hon inte äter alls eller känner att hon måste gå och kräkas för att det var "tjockismat", så jag tycker att era föräldrar är på rätt väg som låter henne skippa feta såser och liknande just nu  

Det här är alltså inte en hållbar lösning.
Utan kanske ett tänk som kan funka kortsiktigt när hon kommer ner till er, det kanske också kan få henne att känna att du är på hennes sida eller vad man ska säga. Och därigenom öppna sig mer mot dig... 

Precis 
Det är nog viktigt att få henne att lita på att ni inte försöker smyga in fett i hennes kost. 
Kunskap kan många gånger vara nyckeln.
Hade hon fått prata med en dietist? (och nej en dietist är ju ingen som sysslar med bantningskurer ifall någon nu tycker att jag är knäpp  utan någon som förstår kost och kosthållning och därigenom kanske kan få lillasystern här att förstå att även mat med fett kan vara nyttig och inte fettbildande. Så att hon känner att hon får kontroll och vågar äta)Nu var det frågan om ett tillfälle, vad systern skulle bjuda på när dom kommer och hämtar upp henne innan dom reser vidare.
Och om man då på något sätt kan visa att "den här maten är säker" så kanske hon äter över huvud taget när hon är i en situation som hon känner att hon inte har kontroll över annars.
Som jag skrev så är det inte en hållbar lösning.
Och givetvis inget man ska satsa på i längden. 

Som jag sa så vill jag inte ge mig in i diskussionen om den långsiktiga situationen och hur man hanterar det.
Det kan andra bättre än mig.
Men när det gäller ett tillfälle och mat då, så vet jag hur vi resonerade med Louise (även om GI inte ens var påtänkt på den tiden). Farmor såg alltid till att laga mat med mycket fibrer,grönsaker, och protein som är utan synligt fett (som kycklingbröst exempelvis) så att hon kände att ingen försökte lura på henne något.
Och i vissa fall fick hon se recepten när det var typ grytor och sånt där allt var ihopblandat. Bara så att hon kände sig lungn i att ingen hade haft i massa smör eller fet grädde och liksom "gömt" i maten.

Ja visst förhöjer det smaken, men det gör ju även kryddor och sånt. 
Jag kan tänka mig in i situationen själv att om jag hade en ätstörning och tror att jag äter nyttigt och kanske ändå börjar gå upp i vikt så skulle jag få panik och kanske sluta äta helt.
Om jag däremot får vara med och kolla hur mycket smör/grädde som är i maten (typ steka i smör eller ha i några matskedar grädde i såsen för smakens skull) och se att den lilla fettgnuttan är mer en krydda än något som kommer sätta sig på midjan, så kanske jag skulle tycka att det är ok...

Det kanske är dina föräldrar som bör ta kontakt med en dietist då så att dom kan få bra råd och tips om vilken mat som är bra att laga till henne. Där dom inte gömmer fett, men inte heller tar bort det ur kosten.