Skaffa barn

Åh, så irriterande! Jag hade skrivit ett långt inlägg och så kraschar internet och jag hann inte kopiera och spara det jag hade skrivit. Orkar ju inte skriva om allt!!!!!

Nåväl, det jag hade skrivit var i stort sett att föräldrar och frivilligt barnlösa har nog ofta svårt att fullt ut förstå varandra och valen som de andra gör. Därför är det nog oftast bäst om man, från båda sidor, bara kniper käft och respekterar varandras val.

Det är svårt för en förälder att förstå hur någon kan vilja vara utan lyckan att ha barn. Precis som det nog är svårt för någon som inte vill ha barn att förstå hur barn kan vara "meningen med livet" för någon annan, för den personen (utan barn) anser sig nog ha ett fullt liv redan.

Sedan tror jag inte att man behöver ha en barnlängtan sedan man är 16, 20, 25år, eller att man måste älska barn överlag osv för att vilja bli förälder och för att bli en bra förälder. Om man när man är tex 20-30år inte känner att man vill ha barn, så vill man inte det och man behöver absolut inte skaffa barn. Livet kan dock komma med förändringar och överraskningar. Jag tror inte att bara för att man inte vill ha barn när man är tex 26år, att man absolut inte vill det när man är kanske 32år. Det behöver inte bli så att man vill ha barn senare i livet, men jag tror att för en del så kan det komma smygande senare.

Nästan ingen som jag känner ville ha barn och hade en barnlängtan i 20-års ålder, men nu när många ligger på och strax över 30-strecket, så är det faktiskt flera som ändrat sig. Inte alla, men många. Och nej, jag menar inte att att måste vilja ha barn, bara så ingen missförstår. Jag menar bara att det är extremt svårt att veta vad framtiden bär med sig.

Och jag kan säga, som fick barn när jag var 19år, och därför har varit förälder under hela mitt vuxna liv att det är inte så jäkla kul att höra kommentarer från frivilligt barnlösa om hur jag slösat bort dom bästa åren i mitt liv med att vara småbarnförälder, hur tragiskt och tråkigt mitt liv måste vara eftersom mitt barn är mitt allt och meningen med mitt liv osv.

Så, som sagt, från båda håll - släpp inte ut onödiga kommentarer, man behöver inte förstå varandra, men man bör respektera varandra.

Här tycker jag tyvärr att tråden fick en väldigt tråkig och onödig vändning. Det är helt okej att inte vilja ha barn eller att inte vara en "barnperson", men att nästan gå till attack på barn och föräldrar är väl lite onödigt. Ja, det finns barn som inte uppför sig okej. Ja, det finns barn med föräldrar som inte bryr sig tillräckligt av diverse anledningar. Barn som agerar utåt pga vad det nu kan vara.

Majoriteten av barn kallar dock inte sina lärare för hora eller är allmänt otrevliga. Majoriteten av barn och ungdomar uppför sig faktiskt väldigt bra. Väldigt många föräldrar är duktiga föräldrar som uppfostrar sina barn på bra sätt.

Där har vi ju dock alla ett ansvar. Givetvis har föräldrarna yttersta ansvaret för sina barn, men alla människor runt om har faktiskt också ett ansvar. Samhället i stort har ett ansvar. I Sverige verkar många dock överlag leva i sin lilla bubbla med skygglapparna uppe. Man ser just så pass till sina egna och om någon utanför inte uppför sig så som man själv anser vara passande, då är det fritt fram att klanka ner på personen i fråga bäst man vill. Otroligt tråkigt.

Och givetvis är det inte enbart barn och ungdomar som kan uppföra sig på dåligt sätt, utan det kryllar av vuxna människor där ute som både svär, kastar könsord och kallar människor för ditten och datten som inte alls är befogat. Ja, det finns en hel del vuxna människor som tar till fysiskt våld alldeles i onödan också. Så har det varit i alla tider.

Slutligen, vad i hela friden spelar det för roll om en 3-åring får välja byxor själv? Visst, det kanske inte var en stor poäng i din text, men just den biten förstod jag verkligen inte alls. Väljer inte du byxor själv? Vad ger dig mer rätt än någon annan att välja dina kläder?