SandraElisabet skrev 2013-08-14 22:27:14 följande: jeanettejohansson skrev 2013-08-14 20:01:44 följande: Du har ju rätt i att en förlovning inte förändrar era liv något. En förlovning har ingen annan betydelse än den ni själv lägger i den. Enligt traditionen så blir man automatiskt förlovad när man bestämmer att man ska gifta sig, ring eller inte ;)Men till ditt problem: VILL du verkligen förlova dig och gifta dig med en man som INTE vill förlova sig och gifta sig med dig? Är den påhittade och påklistrade "förlovningslycka" viktigare än att vänta några år och uppleva den på riktigt?Vill du vara kvinnan som tjatade dig till en förlovning från din motvillige kille? Eller vill du vara kvinnan som blev förlovad för att mannen inte ville något hellre än att gifta sig med dig? Vill du vara kvinnan som går och bara är förlovad år ut och år in.. alla frågar när ni ska gifta er men din kille vill inte för han ville inte ens sätta en förlovningsring på ditt finger? Eller vill du vara kvinnan som övelyckligt berättar om ert "sommarbröllop 20XX" samtidigt som du visar upp ringen han friade med? Ibland kan det vara värt att vänta några år och inte ha så bråttom :)En stor del av min "förlovningslycka" kom för att min blivande man friade helt utan pikar och diskussioner, enbart för att han så gärna ville ha mig som sin fru. Han vill verkligen dela resten av sitt liv med mig :D Hela kvällen efter frieriet så drack vi champange och planerade bröllopet som vi båda längtr mycket efter. Den känslan var värd all väntan i världen.Du är ung! Ni har tid på er att landa i ert nya liv som arbetande människor! Du kan väl börja starta ett "bröllopssparande" i smyg och sedan fria till honom när du har en färdig bröllopsbudget. Då har du ett mål och kan samtidigt drömma om ringar och bröllop utan att pressa honom :) Kärnan i inlägget ovan kan jag helt hålla med om; självfallet är det roligare att få bli överaskad med ett genuint frieri än att "tjata" sig till ett sådant. Men det är väll ändå inte det TS tänkt sig?? Frågan är väll hur hon skall komunicera sin önskan till sin sambo utan att tjata??Om man själv befinner sig på ett stadie och ens parter på ett annat kan det vara riktigt jobbigt att behöva vara den som väntar tålmodigt på att den andre ska hinna ikapp (på samma sätt som det måste vara frustrerande att bli tjatad på och pressad).Jag tycker nog att tonen i inlägget ovan är lite lätt dömande gentemot TS och andra i hennes sits.... Kul för dig att du blev överaskad med ett frieri och ännu roligare att ni båda befinner er på samma sida, men så är inte fallet för alla och det betyder inte att lyckan inte blir total när man väl befinner sig på samma stadie. Så mer empati och förståelse istället för dömande kommentar med pekfingervisningar?TS - Prata med din sambo, men gör det i lugn och ro när båda kan lyssna och prata utan vare sig press, tjat eller tråkiga miner. Öppen kommunikation med kärlek vinner alltid i längden.Jag är ledsen om du tog inlägget som kritik. Ett av mina tips är ju att hon friar själv om några år ;) Så jag tror inte att man måste vänta på ett överraskningsfrieri. Sen tror jag att TS redan visat tydligt för sin sambo att hon vill gifta sig, att ha flera "seriösa-diskussioner" om samma ämne är samma sak som tjat om bara ena partnern vill diskutera. Jag tror att angående förlovning och andra viktiga beslut, så som barn, hus osv kräver att båda är på samma plan för att det ska bli bra. Jag tror inte att ett äktenskap blir speciellt lyckat om det enbart är den ena som vill och om det börjar med tjat och ultimatum. Jag är övertygad om att ivsviktiga beslut kräver att man är redo och verkligen vill.
