Överreagerar jag? (negativa släktingar)

Grattis!

Vi har egentligen inte berättat någonting för släkten, eftersom vi ännu inte har några ringar... vi förlovade oss för två år sedan men har inte haft ekonomi så det har inte blivit prioriterat.

Min mamma vet och alla vänner med facebook, de blev glada för min skull men de förväntade sig ingenting annat än att vi skulle gifta oss så reaktionen blev inte speciellt stor. Mormor vet också och letar släktguld som jag kan smälta ner till en förlovningsring åt mig, det tar jag som någonting mycket positivt och stort även om den första reaktionen inte blev överväldigande.

Vet att reaktionen från resten av släkten kommer bli likadan: "Jaha, så skoj", ingenting negativt men inte heller några förvånade och glada tillrop. Återigen, så förväntar de sig ingenting annat av oss. Några av dem har redan sagt "Äh, Diphylla blir snart gravid!" och giftermål i släkten är ingen jättestor grej.
Min pappa med familj vet inte heller, gissar att de kommer att gratta men påpeka att "Ja, bröllop är ju dyrt..." för vår ekonomi har ganska nyligen blivit stabil igen efter arbetslöshet och annat trist.

Vad jag babblar. Vad jag vill komma fram till är att så länge som reaktionerna inte är förolämpande, så tror jag inte att man ska ta det för hårt att folk inte jublar. Att din syster blev besviken på att du berättade via sms, antyder ju att hon tyckte att det var stort och viktigt och att hon hade velat jubla ansikte mot ansikte :) Att hon frågade vad du svarade, var kanske för att hon blev osäker just för att du "bara" berättade via sms.
Din mammas reaktion var såklart lite tråkig men behöver kanske inte alls bero på oengagemang, utan bara att hon är rädd om dig?