Överreagerar jag? (negativa släktingar)

Jag och min fästman var med om samma sak faktiskt! Jag trodde att min moder - som har lätt att bli entutiastisk över småsaker, skulle bli glad men hon sa något i stil med "Jaha.. okej." Och när jag var med henne om min äldre bror och hade med min planeringskalender så tyckte brodern min att jag var löjlig som planerade inför bröllopet redan nu.. min bror sa till och med "Är ***** (min fästman) med på det här? Det verkar liksom som att du bara planerar utan att han vill". Ja, självklart var han med på det - det var ju han som friade!

Min fästmans moder reagerade heller inte positivt. Det hon sa var "Ni bjuder väl inte lika många som ***** (fästmannen bror)".

Vi blev riktigt ledsna över dessa svala reaktioner, MEN min pappa och hans fru reagerade så glatt att vi levnärde oss på den reaktionen istället ;) Pappas fru fällde till och med glädjetårar, och min pappa sa spontant att han kunde lägga in 10 000 till bröllopet. Det var nästan att killen och jag blev stumma av deras glädje.

Det lustiga med min mammas reaktion är att hon vet att jag aldrig tar förhastade beslut, och hon älskar verkligen min fästman. Hon säger väldigt ofta att hon är så glad att jag har honom. Men å andra sidan har hon aldrig varit gift själv, och har alltid sagt att hon inte vill lova något inför gud som hon inte kan vara säker på att hålla.

Faktum är att jag tycker det finns ett mönster i folks reaktioner - de som själva har gift sig blir glada - för de minns sin egen lycka inför bröllopet, de som är separerade eller aldrig gift sig verkar inte riktigt försdtå glädjen. Och det kan jag faktiskt förstå. Det är min teori i alla fall =)