Överreagerar jag? (negativa släktingar)

Vissa släktingar blev jätteglada, andra mer "jaha... än sen då".
Men ibland är det ju så att dom har andra saker i huvudet just då som ligger närmare i tid och kanske är mer viktigt för dom just då. Det behöver ju inte betyda att dom inte är glada för er skull. Men bröllopet är ju inte i morgon liksom...

Pappas sambo sa "åh nej, jag är nog sjuk den dagen" (för att vi berättade att det skulle vara medeltidstema. Hon såg framför sig att alla skulle gå runt i typ begagnade potatissäckar  ) Men när hon fick mer info så började hon se fram emot dagen.

Svärmor och svärfar sa väl grattis, men sen började dom prata om något annat (minns inte vad, typ att dom skulle gräva upp häcken eller något).

Jag var å andra sidan inte inställd på några hurra-rop heller. Jag var rätt inställd på "jaha, ojdå, grattis... Är det ok med soppa till lunchen i dag?"  

Det kommer... 
Alla reagerar inte på en gång, dom kan behöva smälta det lite.
Huvudsaken är att ni vet att det här är rätt för er. Ni gifter er ju för er egen skull  

Ska man vara lite krass så kan man ju säga att det faktiskt aldrig finns några garantier. Man kan ha varit tillsammans i 20 år och sen tar det slut ett halvår efter förlovningen / bröllopet ändå.

Precis som att det lika gärna kan hålla livet ut om man tar en driveinvigsel veckan efter att man träffades.

Hur som helst så tror jag att många av ens nära och kära reagerar lite sådär halvhjärtat eller bakvänt bara för att det inte är så aktuellt för dom. Alltså bröllopet kommer ju troligtvis att stå ett år eller mer framöver. Om det hade varit något som händer nästa vecka så kanske dom hade varit piggare och mer entusiastiska liksom.
Ett bröllop behöver inte vara starten på något livslångt heller som sagt. Så därför tror jag att många känner "jaha, vad trevlig... vi får väl se vad som händer".
Men det är väldigt sällan som sånt håller i sig under själva bröllopsdagen. Hur blasé folk verkar när man berättar så brukar de flesta vara väldigt glada för en på själva bröllopet. För det är ju då det blir verkligt för dom liksom