Vad olika det är hur man känner!
Jag kan känna precis tvärtom-att vad roligt att vidga umgänget från det vanliga och komma utanför familj, parter och hela den given. Inte så att jag vill bli av med min sambo, men det kan vara riktigt uppfriskande att sitta långt ifrån honom och därmed få helt egna samtal. Det känns skönt att han och jag får höra andra röster än varandras och sedan är det efteråt jättekul att ta del av den andres upplevelser och intryck. Det finns något befriande i att höra honom asgarva ihop med ett helt gäng borta vid ett annat bord och se att han har en rolig kväll. Särskilt om han hängt med mig till festen trots att han inte är den som känner värdparet så väl. Då blir jag extra glad.
Det är bara en gång jag blivit placerad så jag önskade att han suttit närmre, och det var när jag hade så oartiga bordsgrannar att jag hade behövt honom där för att rädda mig lite. Det var enbart honom jag kände på hela feste och jag var gravid dessutom och hade mått bra av att åtminstone kuunna få ögonkontakt med honom över rummet. Det var en lång lång kväll.
