Ska jag acceptera kärringen som är min svärmor?

Att leva vuxenliv som du uttrycker det innebär också att acceptera att andra är olika en själv, att hitta strategier för hur man kan hantera de personer som man inte tycker om. Om du verkligen älskar din sambo får du också acceptera att hon kommer att vara barnvakt åt era barn, troligen ganska ofta, att hon ger dem kakor fast det är onsdag och att hon klagar på ditten och datten.. Men tro mig när jag säger att när ni väl varit tillsammans i tio år så har du lärt dig hur du ska tackla henne, vad du undviker att nämna och hur du får tyst på henne i pinsamma situationer. Man liksom växer in i en sorts relation.

Ja, du ska acceptera henne. Och en bra början för att kunna göra det, är att omedelbart sluta upp med att tänka på och benämna henne som "kärring".
Ni är olika. Hon har inte bett om att få in dig i sitt liv, och du har inte bett om henne. Men er gemensamma nämnare-din sambo, hennes son, behöver er båda och du har ganska stor skyldighet att anstränga dig för att få er tillvaro att fungera.
Ni behöver inte älska varandra som kött och blod-men ni behöver kunna vistas i samma rum utan att bli otrevliga.

Du kommer under resten av ditt liv att behöva hantera massor av människor du inte gillar, på närmre håll än du vill ha dem. Det kommer att vara odrägliga (i ditt tycke) arbetskamrater, en god väns hopplösa kille, en granne... Man får lov att konstatera att man inte trivs ihop med alla, men man får också bestämma sig lite för hur mycket energi man ska låta den relationen ta och hur mycket man ska reta upp sig. Som det är nu, så letar du uppenbart alla anledningar du kan hitta för att få lov att avsky din svärmor lite mer. Sluta med det och sluta märka precis allt hon gör. Vad spelar det för roll om hon så avskyr din katt? Skit i det, det är bagateller!
I viss mån får du nog också ta att även hans föräldrar kommer att oroa sig över dig och ditt liv-och dina val, för de påverkar i stort mått deras sons tillvaro. Man är inte en ö, och även om de inte har uppfostransansvar för dig, så blir du på ett sätt ett barn i familjen i och med att du är ihop med deras son. Jag tror det är svårt att undvika-särskilt om ni är unga. Man får överse lite med sådant-även om det såklart inte får gå till överdrift. Det bästa man kan göra på den fronten, är att visa konkret att man är självständig, ansvarsfull och kapabel.

Sedan är det också så att man behöver tid på sig att anpassa in sig i nya roller och hitta in plats i en ny familj. Man kan behöva styra upp en del saker, sätta ner foten ibland och aktivt visa vem man är och vad man tillåter och inte, så att man inte knuffas in i en roll man inte vill ha-och det kan kosta på och vara väldigt smärtsamt för alal inblandade. men välj dina strider! och avslöja dig själv när du bara är liten nog att reta upp dig för sakens skull och när du har verkliga skäl att bli arg. Och ta isåfall saker direkt-låt dem inte växa till enorma proportioner som sedan blir hopplösa att leva med.

Alla verkar vara emot mig... Trodde jag kunde hitta nån som tyckte och kände som jag, men men. Tack så hjärtligt för att ni gav mig råd. Jag får väl börja tänka om och leva med att hon behandlar mig som skit...

Men herregud kvinna! Är det så du går omkring och beter dig? "Alla är emot mig *snyft*" isåfall är det hög tid att du tar av dig offerkoftan och skärper till dig! Ingen av oss två som hittills svarat är emot dig-men vi kanske ser saken ur ett annat pespektiv än du själv gör. Ta vara på det, för det är ofta det man är mest hjälp av! Det är inte rimligt att tro att du ska ösa ur dig all uppdämd ilska du bär på på ett forum, be om hjälp och råd och sedan ssura ihop som ett småbarn när andra försöker ge dig konstruktiva råd. Tacka förresten bara för saker om du menar det!
Ingen har sagt att du ska acceptera att bli behandlad som skit-vad är det för dumheter?

Men du behöver -precis som Grodprinsens brud säger, hitta strategier för att hantera både din svärmor och din motvilja mot henne-och att hon ingår i din familj ioch med din relation till hennes son.
att ens börja hota i förskott med saker som att hon inte skulle få träffa sina framtida barnbarn är exempelvis otroligt starka maktmedel, som skulel få allvarliga och långtgående konsekvenser i en massa människors liv-och den typen av hot, säger ganska mycket om den som uttalar dem och vad man har för mognadsnivå och tolernas för andra å sin egen sida.

Du behöver få perspektiv på den här relationen och både du och din svärmor behöver tid på er att lära känna och acceptera varandra. Än så länge har jag inte hört något exempel som är så allvarligt att du har anledning att ge upp, vägra träffa henne eller på annat sätt gå bananas. Du får försöka vinna henne först, innan du sätter din sambo i en fruktansvärt jobbig sits. för det gör du om du ställer honom mittemellan er båda.

först och främst:
 tro mig, jag förstår dig, det är inte alltid enkelt när man blir en del av en ny familj.. att älska sin partner behöver inte betyda att man älskar allt som kommer med denne i form av bagage, släktingar etc, ....

Men att säga att alla är emot dig och tycka att alla är elaka när de faktiskt försöker ge  dig råd om hur du ska hantera människan låter onekligen lite fånigt. när ja läste de andras svar tog jag det mest som att de sa åt dig att tuffa till dig och inte låta människan göra dig upprörd på sättet du uppenbarligen blir...  att välja dina strider och stå upp för det du tycker är viktigt men inte göra en stor sak av det som inte är så viktigt. (tex hennes åsikt om din katt).

här kommer ett ofarligt litet tips. tycker du det är jobbigt att hon inte ser på dig på middagarna?, tilltala henne! ta upp ett ofarligt samtalsämne och rikta det till henne och se vad som händer :). 

Visst måste man acceptera olika slags människor och lära sig komma överens med dem särskilt de som på sätt och vis är ens släkt. Men det låter ju som om TS "svärmor" behandlar henne väldigt illa och respektlöst. Om nån kallade mina katter "äckliga kattskrällen" skulle de inte vara välkomna längre hos mig längre till exempel. Skulle ni gilla om nån kallade era barn till exempel för "snoriga skitungar" eller liknande? Sen att hon hackar om arbetslösheten är också otrevligt och onödigt. Tycker du ska prata med din sambo om detta och att ni gemensamt sätter upp en gräns för hon får bete sig mot dig / er. Sen säger ni till varje gång hon säger nåt olämpligt, som "det där är sårande för mig" eller " det är din åsikt och får stå för dig". Utan att vara otrevlig men väldigt tydlig. Ni måste som sagt inte älska varandra, det räcker med att acceptera varandra men då måste hon också kunna uppföra sig. Det om att hon kommer vara brnvakt är ju inte alls säkert, det finns många far-och morföräldrar som inte är det och som inte är lämpliga attt vara det. Det bestämmer du och din sambo tillsammans, när den tiden kommer.

Som de andra redan skrivit, så tar det tid att komma in en ny familj/släkt. Det går inte på ett år, kan jag säga av egen erfarenhet.

Jag förstår att det känns jobbigt att din svärmor är som hon är, men HON KOMMER INTE ATT ÄNDRA SIG. Du kan då alltså välja mellan att utveckla fungerande strategier för att handskas med din svärmor eller lämna din sambo och hoppas på bättre tur på svärmorsfronten med nästa karl.
Du kan ju inte direkt säga till din sambo att ni inte ska ha kontakt med hans mamma i fortsättningen.

Försök begränsa umgänget till fika och middag ibland, och försök att inte tänka på henne utöver de gånger ni träffas. Låt henne inte ta din energi. Svär lite för dig själv (i tysthet ) när du irriterar dig på svärmor, och tänk sen "jaja, hon är som hon är och jag är som jag är."

Känner du att det är jättejobbigt med svärmor, sök samtalskontakt (kurator eller psykolog) och bolla tankar med denna. Försök identifiera *varför* det är så jobbigt med svärmor -- dvs. vad är det i din egen personlighet som gör att du irriterar dig så på henne? Ja hon verkar jobbig, men vissa jobbiga människor stör man sig mer på än andra.

Jag är inte direkt BFF med min svärmor (och framför allt inte min mans moster), men jag bryr mig inte om att de ogillar hundar (vi har hund) och att de tycker jag har "konstiga idéer". De får tycka vad de vill, jag brukar bara säga GLATT "ja, nu har vi bestämt oss för att göra si eller så" och sen byta ämne. Vi ger dem ingen chans till ifrågasättande eller gnäll. Gnäll blir det ju ändå, då är det bara att räkna baklänges från 100 och pedagogiskt förklara att "ja men som sagt, så har vi tillsammans bestämt att vi firar midsommar med vänner i år" om det nu är det som är gnället.

Att svärmor tycker man ska köpa Eccoskor och kläder från Zara kan du strunta i, säg bara "ja de har ju en hel del fint" nästa gång hon går i gång på det. Och så tänker du på något annat när hon mal på om Eccos senaste kollektion

Lycka till!

Jag vill verkligen inte verka omogen och jag ber om ursäkt om jag har uttryckt mig dåligt. Men jag här varit med om så fruktansvärt mycket skit i mitt liv och känner att jag inte orkar ha fler människor i mitt liv som får mig att må dåligt! Jag menade verkligen tack när jag skrev det! Bara för att alla inte tänker och tycker som jag så innebär Ju inte det att det är fel. Jag har bara väldigt svårt för att vara stark efter allt som har hänt. Jag har suttit och tänkt en stund nu på vad ni har skrivit, och jag är verkligen tacksam för att ni tar er tid att hjälpa mig. Det känns bara som att hur jag än gör så får jag skit för det. Och det här med min katt, min katt är mitt barn! Och kan hon säga så till min katt, så kan hon säkert säga liknande saker till sina barnbarn. Kanske inte samma sak, men tanken får mig att må illa och vilja ta ännu mer avstånd från henne. Jag försöker verkligen (och har gjort länge) att se de positiva sakerna med henne, men det går inte, för tyvärr så finns det inte så mycket som är bra med henne, inte när det gäller vad jag har sett av henne. Därför har jag svårt att ens försöka tycka om henne. Tack igen! RED LION: Tack! Det känns som att du verkligen förstår vad jag menar. Stor kram till dig!

KALASPINGLAN: Haha du är för rolig :) Dina tips hade nog kunnat funka! Ler nu för första gången sedan jag bröt ihop. Jag ska verkligen ta med mig det dy skrev i min framtid. Du är en pärla! :D

En bra sak att fundera på är varför det triggar dig så mycket att du känner att du bryter samman. Som flera andra skrivit kan man ju lugnt konstatera att man inte kommer att gilla alla människor man möter, men det är intressant att fundera på varför vissa blir mer irriterande än andra.

Jag säger absolut inte att du behöver acceptera att någon behandlar dig illa men du behöver fundera på varför du tar åt dig så mycket. Sen behöver ni inte bli bästa vänner, men man ska sträva efter en vettig relation tycker jag. Hon är viktig för din sambo och kommer att bli viktig för era barn, att ha en farmor som tokälskar en är guld värt :). Och om ni sen handlar på olika ställen eller om hon inte gillar katter - so what? Är det verkligen väsentliga saker att haka upp sig på?