Engagemang, hur mycket kan man förvänta sig från vänner?

Okej, jag har läst igenom det ni alla har skrivit och tar till mig i era råd om att jag har för höga förväntningar. Det är självklart inte så att jag förväntar mig att alla ska vara lika engagerade som mig eller ens särskilt intresserade av alla små saker som man själv är upptagen med. Det förstår jag, och där kanske jag har uttryckt mig lite otydligt, det är absolut ingenting som jag har överöst dem med.

Men jag tyker samtidigt att det är stor skillnad på att vara "inte lika intresserad" och totalt ointresserad när en av ens bästa vänner ska gifta sig och det finns stor skillnad på att inte visa något engagemang alls och att totalt strunta i brudens/brudgummens känslor.
Det är inte så att jag konstant har pratat om bröllop och det är det enda jag bryr mig om, utan jag har, med hänsyn till deras ointresse, valt att inte prata om bröllopet såvida de inte själva frågar om det. Däremot har jag sett här på BT att många andra som har upplevt det som jobbigt med oengagerat brudfölje har gett rådet att involvera dem i val man gör, som t.ex. fråga om råd gällande klädsel, mat, etc. Därför har jag försökt engagera dem på det sättet eller åtminstone få dem att känna sig delaktiga ifall de vill. Alltså just för att undvika det många andra har skrivit om att t.ex. en tärna inte riktigt vet hur hon ska kunna engagera sig.  

Gällande pysslet är det ju självklart att vi inte har pysslat med det för att få en massa uppskattning och beröm. Det har vi ju främst gjort för vår egen skull, men såklart blir man glad ifall gästerna tycker att pysslet var fint?
MEN ifall det hade varit ombytta roller och jag visste hur mycket tid någon har lagt ner på en inbjudan eller liknande så hade jag faktiskt åtminstone låtit bli att berätta för den personen att jag inte ens har brytt mig om att titta på det. Det handlar inte om att man vill ha beröm, för mig handlar det om att om man vet att något är viktigt för en person, även om det tycks värdsligt eller oviktigt för en själv, så är man åtminstone stöttande.
Det är ungefär som att om man går hem till en person som precis har renoverat sovrummet och man vet hur mycket tid och energi det har tagit, så tar man sig åtminstone tiden att gå in och titta på rummet och kanske säger att det är fint eller om man inte tycker det, visar på annat sätt att man har sett hur mycket energi man har lagt ner på det.  Man struntar inte i det.

Sen kan det ju vara så, som några av er skriver, att det fortfarande är lång tid kvar och att det kanske fortfarande känns som väldigt långt bort för dem, och det får jag ju såklart respektera.

Det som jag kanske är besviken över är just att de vet hur viktigt det här är för mig och lite intresse kan man ju visa eller åtminstone dölja sitt ointresse. Så gör ju jag när det handlar om saker som de är väldigt engagerade i och som egentligen inte intresserar mig. Det som är viktigt för mina vänner är ju viktigt för mig också, just för att vi är vänner. 

Men jag har läst igenom allt ni har skrivit och tar det till mig och ska försöka att se på det här från ett annat perspektiv och även berätta för dem att jag inte förväntar mig att de är engagerade eller intresserade, men att jag blir sårad när de berättar att de inte kommer ihåg datumet eller har slarvat bort inbjudan, etc.