Engagemang, hur mycket kan man förvänta sig från vänner?

Jag känner absolut igen mig. Jag visste cokså att mina tärnor och vänner var gansak ointresserade av bröllop. Och därför har jag också tonat ner bröllopssnacket. Men eftersom några av dom är en del av brudföljet hade jag gärna sett liiiite engagaemang. Och då menar jag inte att de skulle börja rodda i alla bröllopsplanering, utan i alla fall visa lite intresse för bröllopet som de kommer att vara en stor del av.
Men jag vet inte heller vad jag förväntar mig, är så snurrig av all planering. Jag vet inte ens vad jag vill ha av dom och de är nog osäkra på vad de skulle kunna bidra med. Men jag skulle ju önska att de bara frågade någon gång hur det går och hur det känns!

Du är alltså knappast ensam om detta och att ha höga förväntningar är normalt. Men jag har försökt acceptera detta och försökt sätta mig in i deras situation lite... Även om det känns lite trist.

Du reagerar fullkomligt normalt! 

Alla sånna detaljer om att man knappt tittat på inbjudan, inte har koll på vilket datum, inte bryr sig om vad man skall ha på sig mm kan man hålla för sig själv! Det sårar bara brudparet som har ansträngt sig!

Tror att det är så att många inte inser vilket jättejobb det är att planera ett bröllop oavsett kostnad, storlek eller utförande. Många bäckar små blir en oceans :P

Jag tänkte att detta blir en barnlek när vi började planera förra hösten. Nu är det tre månader kvar och jag känner att herrejä*lar vad mycket små grejor det är som skall fixas. 

Bröllop är alltid störst för ensjälv. Jag tycker du skall prata med dina vänner och berätta hur otroligt viktig denna dagen är för er och hur mycket du jobbat med inbjudningskortet. Inte anklaga utan förklara.

Jag vet inte riktigt vad som är rätt eller fel att förvänta sig. Det är så olika från person till person och i olika vänkretsar är man van vid olika engagemang etc. 

När vi planerade vårt bröllop var det en del som frågade om planeringen osv, men då kände jag mest att jag inte ville berätta. Min känsla var att alla skulle få uppleva bröllopet på plats, och att det var tråkigt om många redan visste vad som skulle hända/hur det skulle se ut. Tyvärr fick vi engagera min mamma lite mer än vi tänkt oss, eftersom det uppstod lite problem sista dagarna, men det gjorde hon gärna så jag fick acceptera att hon sett festhäftena och hjälpte oss med dem. Min tanke var egentligen att de skulle bli lite av en överraskning då mina föäldrar inte alls är vana vid festhäften och inte hade förväntat sig det... 

Först vill jag säga att det ÄR stort att gifta sig, det är det, och det är normalt att vilja ha engagemang från sin omgivning och det är mänskligt att bli besviken när ens föväntningar inte infrias. Och det är jättebra att du pratat bröllopssnack med din mamma istället för att "prata sönder" dina vänners öron. Men jag tror att du kanske har haft lite för höga förvätningar på dina vänner, när de ska engagera sig och i vad.

Jag är själv gift sedan 2011 och jag vet hur mycket det är att göra när man planerar ett bröllop, jag vet att man som brud har en massa val att göra, det är många små och stora beslut och tusen miljoner olika små och stora saker som ska fixas och ibland kan ens förväntningar på omgivningen, bröllopsdagen och allt runt omkring skena iväg med en, speciellt när bröllopet närmar sig.

Självklart har man förväntningar för det ÄR stort att gifta sig men jag tror att ibland kanske man som brud måste försöka tänka på att det fanns ett liv innan bröllopsplanering och det finns ett liv efter bröllopet, ja jag vet det låter som en självklarhet och jag menar inte något illa. Det är bara det att när man är väldigt uppe i något som betyder väldigt mycket, som man ju lätt blir som brud ( - jag vet hur jag var vissa perioder ) så kan man ibland nästan känna det som att planeringen och bröllopet är ALLT, betyder ALLT för resten av ens liv, som att det aldrig kommer bli "som vanligt igen", men det blir det ju. Och därför är det viktigt att inte döma brudfölje och omgivningen "för hårt". Men som brud ska man såklart inte heller döma sig själv för hårt för det ÄR stort att gifta sig och det ÄR mycket att tänka på innan.

Man måste nog som brud försöka "komma ur" sin "bröllopsbubbla" ibland och minnas att det kommer ett liv efter bröllopet också och DÅ i efterhand kan en del saker som var jättestora under planeringen te sig lite "mindre", ibland kan det som var så viktigt innan bröllopet kännas som mindre viktigt i efterhand. Det är också viktigt att hålla i minnet att omgivningens liv fortsätter precis som vanligt under hela bröllopsplaneringen medan brudparet kan känna att livet är ganska så annorlunda just då - det är en speciell tid som ett par går igenom. Omgivningen inklusive brudfölje brukar nog sällan börja engagera sig så mycket förrän det är väldigt tätt inpå bröllopet, möjligtvis att de börjar bry sig mer typ ett par veckor innan. Hur glada alla runt omkring än är så är bröllopet störst för brudparet, omgivningens liv rullar på som vanligt med jobb, skola, stress på jobbet, ev sjukdomar, arbetslöshet, barn, samboliv, massor annat som de har i sina liv...kort sagt omgivningens liv påverkas inte så värst mycket av bröllopsplaneringen oavsett hur glada de än är för brudparet.

Jag tror att det är ganska ovanligt i Sverige att brudföljet är med i planeringen och hjälper till med val av skor osv. Därmed inte sagt att det aldrig händer här, för det gör det, men det är inte lika vanligt här i Sverige som det är i tex USA. Tyvärr är det lätt att tro att tärnor och brudfölje "ska" vara med och vara engagerade för det är ju så det verkar ibland på TV, på film och i brudtidningar och jag trodde nog också det innan vi började planera vårt bröllop men sen insåg jag att det inte är så vanligt här. Men jag förstår att du TS vill ha engagemang, absolut, men som sagt jag tror inte att det är så vanligt här med engagemang i val av skor och vin och sånt under planeringen. Jag menar inte att du TS är "för upptagen med bröllopsbestyr" utan det jag vill få fram är att det är värt att tänka på som brud när man tycker att ens omgivning inte bryr sig så mycket som man kanske hade hoppats. Och vissa människor kan verka ointresserade innan bröllopet men det kan vara så att de "sparar glädjen till bröllopsdagen" att de visar nästan bara sitt engagemang på bröllopsdagen. Man ska inte glömma att det är ofta så att det är på själva bröllopsdagen som man som brudpar får omgivningens glädje och engagemang!

TS är bröllopsintresserad och jag kom att tänka på att det kanske kan göra att vännerna tror att det gör att de inte "behöver bry sig"? Kanske att de tänker: "Ja XX hon är så intresserad, hon har ju koll på det där, vi behöver inte hjälpa till med att välja skor och sånt, XX reder ju ut det där själv....hon har koll" , kan det vara så tror du TS?

Angående personliga inbjudningar och hemsida så hoppas jag, precis som passionsblomma, att ni har gjort det för att ni gillar pyssel och fix med hemsidor? För jag tror inte att det är så vanligt att gäster och brudfölje tänker så mycket på just de bitarna. Du och din blivande har lagt er mycket jobb men jag tror inte att ni ska förvänta er att gäster och brudfölje ska "bry sig" mer än de gjort om ni hade lagt ner noll timmar på det för ni har ju själva valt att lägga ner den tiden eller hur? Hade du/ni hoppats på att brudföljet och/eller övriga skulle tänka något speciellt om inbjudan och hemsidan?Jag tror att även om man mycket väl vet hur jobb det är innan ett bröllop så bryr man sig nog inte så mycket om hur inbjudan ser ut, tyvärr. Och hemsidan skulle jag nog bara kolla på om jag hade någon fundering kring bröllopet, inte annars. Möjligtvis att den som är pysselintresserad eller intresserad av hemsidor bryr sig lite mer, men återigen det är störst för er, omgivningens liv rullar på som vanligt.

Jag tror inte att du kan hoppas på att brudfölje eller gäster ska tänka så mycket på allt runt omkring, jag tror att i efterhand minns gäster och brudfölje inte inbjudningar, hemsidor och allt pyssel utan de minns stämningen och om de hade roligt och hur allt kändes på bröllopsdagen.

Slutligen så vill jag säga att jag tycker nog att dina vänner hade kunnat behålla en del kommentarer för sig själva, de borde ha tänkt sig för lite. Vissa saker ska man hålla för sig själv och dina vänner var klantiga när de säger att de knappt tittat på inbjudningarna och hemsidan. Prata med dina vänner och berätta hur det känns, att du önskar att de bryr sig mer. Men tänk på att de kanske har mycket annat i sina liv just nu och det i så fall inte gör dom till "dåliga vänner" och att de kanske inte är helt "totalt oengagerade" bara för att de inte bryr sig om val av skor och vin och dylikt. Det är 2 månader kvar och för er som brudpar kan det kännas som lite tid medan för omgivningen kan det kännas som att det är låååångt kvar.

Okej, jag har läst igenom det ni alla har skrivit och tar till mig i era råd om att jag har för höga förväntningar. Det är självklart inte så att jag förväntar mig att alla ska vara lika engagerade som mig eller ens särskilt intresserade av alla små saker som man själv är upptagen med. Det förstår jag, och där kanske jag har uttryckt mig lite otydligt, det är absolut ingenting som jag har överöst dem med.

Men jag tyker samtidigt att det är stor skillnad på att vara "inte lika intresserad" och totalt ointresserad när en av ens bästa vänner ska gifta sig och det finns stor skillnad på att inte visa något engagemang alls och att totalt strunta i brudens/brudgummens känslor.
Det är inte så att jag konstant har pratat om bröllop och det är det enda jag bryr mig om, utan jag har, med hänsyn till deras ointresse, valt att inte prata om bröllopet såvida de inte själva frågar om det. Däremot har jag sett här på BT att många andra som har upplevt det som jobbigt med oengagerat brudfölje har gett rådet att involvera dem i val man gör, som t.ex. fråga om råd gällande klädsel, mat, etc. Därför har jag försökt engagera dem på det sättet eller åtminstone få dem att känna sig delaktiga ifall de vill. Alltså just för att undvika det många andra har skrivit om att t.ex. en tärna inte riktigt vet hur hon ska kunna engagera sig.  

Gällande pysslet är det ju självklart att vi inte har pysslat med det för att få en massa uppskattning och beröm. Det har vi ju främst gjort för vår egen skull, men såklart blir man glad ifall gästerna tycker att pysslet var fint?
MEN ifall det hade varit ombytta roller och jag visste hur mycket tid någon har lagt ner på en inbjudan eller liknande så hade jag faktiskt åtminstone låtit bli att berätta för den personen att jag inte ens har brytt mig om att titta på det. Det handlar inte om att man vill ha beröm, för mig handlar det om att om man vet att något är viktigt för en person, även om det tycks värdsligt eller oviktigt för en själv, så är man åtminstone stöttande.
Det är ungefär som att om man går hem till en person som precis har renoverat sovrummet och man vet hur mycket tid och energi det har tagit, så tar man sig åtminstone tiden att gå in och titta på rummet och kanske säger att det är fint eller om man inte tycker det, visar på annat sätt att man har sett hur mycket energi man har lagt ner på det.  Man struntar inte i det.

Sen kan det ju vara så, som några av er skriver, att det fortfarande är lång tid kvar och att det kanske fortfarande känns som väldigt långt bort för dem, och det får jag ju såklart respektera.

Det som jag kanske är besviken över är just att de vet hur viktigt det här är för mig och lite intresse kan man ju visa eller åtminstone dölja sitt ointresse. Så gör ju jag när det handlar om saker som de är väldigt engagerade i och som egentligen inte intresserar mig. Det som är viktigt för mina vänner är ju viktigt för mig också, just för att vi är vänner. 

Men jag har läst igenom allt ni har skrivit och tar det till mig och ska försöka att se på det här från ett annat perspektiv och även berätta för dem att jag inte förväntar mig att de är engagerade eller intresserade, men att jag blir sårad när de berättar att de inte kommer ihåg datumet eller har slarvat bort inbjudan, etc. 
 

Jag förstår dig... :)

Oj, jag tycker detta är en sorglig och väldigt cynisk inställning till kompisar. För mig är det självklart att kompisar engagerar sig i varandras bröllop, eller åtminstone lyssnar intresserad. Och för mig låter det märkligt att sätta sig ned med sina tärnor och berätta att ”jag förväntar att ni visar intresse för mitt bröllop”, haha skulle inte falla mig in Så TS, jag förstår dig.  

Känner igen detta litegrann från mina tärnor, med undantag för en av dem, min blivandes syster, som tycker att det är väldigt roligt att diskutera alla möjliga detaljer - tur det eftersom jag själv tappar intresset titt som tätt. Håller dock med passionsblomman (och ser inte det cyniska i inlägget; ren och skär fakta skulle jag säga, och en stor respekt för sina vänner!) och skulle inte säga att jag tar illa vid mig av det.

Personligen så är jag faktiskt inte alls särskilt intresserad av hur andra arrangerar sina bröllop, vän eller ej, såvida det inte rör ämnen som jag är inblandad i eller genuint intresserad av. Tyckte att det var jättekul att diskutera tärnklänningar när jag var tärna på brorsans bröllop och eftersom jag dessutom var toastmadame så gick vi bara igenom vilka uppgifter jag skulle ha o s v. Det mesta runt omkring pratade vi sällan om, det gjorde brudparet upp med varandra istället - och det passade mig alldeles utmärkt!

Jag har gjort på så vis att när jag tar upp någonting med tärnorna så letar jag efter hur intresserade de är av att diskutera ämnet då jag känner dem såpass väl. Om de inte verkar intresserade så har jag gott om vänner och kollegor som ofta för bröllopet på tal och är nyfikna på precis allt - då kan jag höra efter deras åsikt istället.

Mina tärnor gör vad iallafall jag anser vara det enda underförstådda med den uppgiften; ta på sig klänningen jag har valt i samråd med dem, sätta upp håret i frisyren jag har valt, finnas på plats i god tid för fotografering och stå vid min sida i kyrkan. Har man mer krav än så, är det nog lämpligt att föra det på talan. Och min gissning är att ett intresse för annat än det som rör den väsentliga (och uttalade?) uppgiften är tyvärr inget man kan tvinga fram. Men det finns gott om folk som har ett äkta intresse, så jag tror att det handlar om att leta på rätt ställe