Han vill gifta sig relativt stort, men inte planera kring det

Åh, Era svar är verkligen upplyftande! Jag ska nog nämna för honom att jag gärna vill planera/kolla runt lite nu och sen låter jag honom "hänga där lite", medan jag snokar runt och gör små anteckningar i min "bröllopsbok". På så vis kan jag ju räkna o drömma lite hur jag vill, innan han kan lägga sig i och protestera redan från start. Kanske även kan vara bra rent praktiskt, för när det närmar sig så kanske mycket redan är "klart" och bara behöver hans godkännande? Tack igen ❤

Jag försökte prata lite med sambon igår kväll igen. Visade lite ringar o frågade till sist, lite försiktigt NÄR han skulle vilja gifta sig, om han fick bestämma. Svaret jag fick var: "Jag skulle gärna gifta mig så snart som möjligt men faktum kvarstår att vi inte har några pengar till det nu. Vi kan inte bara sätta ett datum och sen hoppas på att lottot trillar in." Då blev jag jätteledsen, eftersom jag anser att om man sätter ett datum (men ej gör det officiellt) så kommer vi lättare kunna se över hur vi ska lägga upp ev inköp och månadssparande. Försökte att inte visa min besvikelse utan slängde ur mig storögt: "Men då kommer det ta flera år ju?!" Varpå han svarar: "ja, kanske det. Men vi mååååste ha pengar först." Detta slutgiltiga svar gjorde mig så paff att jag var nedstämd hela kvällen. Jag VET att han inte kommer spara några pengar så länge vi inte har ett slutgiltigt datum då en viss summa måste finnas på kontot. Det är ett för suddigt mål för att han ska kunna fixa det. Så då ska jag, inte bara planera själv utan då måste jag fixa undan allt sparande själv oxå. Känns som om jag gifter mig med mig själv.

Ja, det var ju lite det jag hade hoppats på, att få någon form av riktlinje att gå efter. Nästa år, eller året därpå? Men han totalvägrade med hänvisning att vi ju inte kan sätta ett datum och sen "chansa" på att pengarn då kommer finnas. Jag ska ta upp diskussionen om ett stadigt månadssparande med honom och försöka förklara igen, vikten av att ha ett mål med sparandet och inte bara spara "så får vi se sen". Samtidigt tycker jag det känns genant att ställa lite krav på honom, som om jag är för påflugen och försöker pracka på honom ngt han kanske inte egentligen vill. Trots att han hävdar att han inte vill ngt hellre så känns det mest konstigt att jag måste liksom "driva på" för att ngt ska hända. Är det typiskt manligt och kvinnligt i bröllopssammanhang?

Har pratat igen med honom och han förtydligar att han vill ha en grundplåt att stå på innan datum spikas men "allt det andra är jag mer än gärna med och planerar." Hm.... Så det blir väl bara för den här otåliga bruden att vänta....

Ja, jag sa till honom att jag är rädd att det blir som med allt annat vi ska "spara till". Golvet i hallen som fortfarande inte är bytt. Den nya sängen vi pratat om i över ett år att vi ville ha. Jag är rädd att om vi INTE har ngt datum satt, så kan han styra sparandet lite beroende på sitt humör. "Nej, vi lägger undan lite extra nästa månad istället, så vi kan köpa/göra det här just nu" etc. Med ett preliminärt datum blir det lite mer press på att spara, på riktigt! Och det sa jag till honom och det var precis det här han använde som sitt motstånd. Han vill inte (jag citerar): "behöva bortprioritera en massa andra saker bara för att vi måste spara som galningar. Jag vill inte ha den pressen." Vi tänker lite olika märker jag....

Ja, sambon sa nästan precis så. Att vi ska börja spara och så fort vi fått ihop ca 20.000:- kan vi sätta ett datum och börja kolla lokaler efter det... Fasen, är väl kanske bara jag som är ivrig? Hade inte pengarna varit ett bekymmer hade jag gärna gift mig imorgon