hört den förut

Alltså, jag tycker mig märka att alla har en sådan otroligt förutbestämd bild av hur de tycker att ett "riktigt" bröllop går till.

Min mamma t ex hävdade bestämt att bruden inte kunde ha vit klänning med släp på ett borgerligt bröllop, och försökte förgäves övertala mig om att välja en vanlig sommarklänning. För vi skulle ju inte vara i kyrkan. Hon mumlar fortfarande om att "bröllopet nog har vuxit sig större än vad ni trodde från början", men så är det inte alls. Bröllopet blir som vi tänkte oss från början, det var bara det att när vi sa att vi skulle ha en borgerlig vigsel tänkte hon automatiskt "enkelt" medan vi ville ha det pampigt men personligt och utan religiösa inslag.

Ibland tror jag att folk projicerar sina egna förväntningar av hur ett bröllop går till på brudparet. Det roliga är att ibland känns det som att omgivningen flippar ut betydligt mer än vad brudparet själva. Ibland känns det tufft men det är bara att försöka stå på sig så mycket som det går. Det är du och den du ska gifta dig med som bestämmer hur ert bröllop ska se ut. Faktiskt ingen annan. Ibland kan de runt omkring som går i spinn behöva påminnas om det.

För mig var det så att jag tyckte att all planering var skitjobbig med ungefär ett halvår kvar. Folk runt omkring lade sig i och försökte styra, och det skulle tjafsas om huruvida vissa gäster skulle bjudas eller inte. Då ledsnar man såklart. Men i mitt fall lugnade allt ned sig. De som tjatade slutade när vi sa ifrån att "vi kommer göra på det här sättet", och nu med mindre än två veckor kvar till vår vigsel så är det ingen som uttalar sig negativt alls längre. Så skönt och jag känner att jag kan lägga all min energi på det roliga :)

Blev en massa svammel, men det jag egentligen ville säga var: Stå på er, lycka till och hoppas att det löser sig!