Gillar du din kropp?

Det ar san extrem press pa kvinnor att se "perfekta" ut. Det ar sa idiotiskt.

Jag ar pa gransen till underviktig (det ar normalt for mig) och jag far ofta kommentaren: "Ah vad du ar smaaal". Ibland sagt med en gillande ton, ibland sagt med en nastan acklad ton, beroende pa vem som sager det.

MEN jag har ocksa fatt "diet-tips" for att ga NER i vikt (av en kille som verkade tro att ALLA kvinnor vill ga ner i vikt, helt oberoende av vilken vikt dom har till att borja med) och en gillande kommentar fran en klasskompis (som forvisso ar lite knasig) "Oh, you lost weight!" (Vilket jag inte hade, och jag behover knappast heller!)

Jag har ocksa fatt kommentarer om mina sma brost - att jag borde "fixa dom" (av en kollega for manga ar sedan, pa fullaste allvar helt appropa ingenting) och att jag "inte har nagra brost alls" (fran en gammal pojkvan som var besatt av silikonbrost). Sedan har jag en vaninna som har C-kupa och vill operera dem mindre. Jag fragade varfor hon ville det, nar hon ar smal med stora brost, och det ar sa manga som vill se ut som hon. Hon sa: "Jag ser ut som att jag har opererat mig och jag hatar det. Jag skulle vilja ha A-kupa, som du. Det skulle passa battre pa min kropp".

Sa man kan liksom inte vinna om man koper den dar myten om det perfekta utseendet. 

Glomde svara pa fragan: JA, jag gillar min kropp! Nar jag var yngre ville jag vara kurvigare, men nufortiden vet jag precis hur jag ska kla mig for att smickra min figur bast. Det ar sahar jag "ska" se ut for jag verkar inte ga varken upp eller ner, precis som Chicita sager.

Haller med dig! En annan sak som man kanske inte tanker pa... Jag har sett manniskor som har proteser i ansiktet (en som inte hade nagon nasa efter cancer, utan en magnetisk plast-nasa istallet, och tva som hade en malad "plastbit" som tackte omradet kring ena ogat, antagligen efter cancerbehandling). Jag har aven sett en man i affaren som inte verkade ha nagon underkake, hans haka var tackt av ett bandage och en halsduk. Alla stirrade pa honom. Nar jag ser sadant sa gar jag hem och tackar min lyckliga stjarna for att jag ar hel och relativt frisk. 

I mitt andra ar pa universitetet borjade jag tappa haret flackvis pga stress. Forst blev jag helt chockad, men sedan tankte jag... OK. Whatever. Jag har i alla fall ett helt normalt ansikte. Huvudet gar ju att tacka med en peruk eller mossa. (Sedan gick det tillbaka som tur var).

Om man var med om en olycka imorgon sa skulle man nog forbanna sig sjalv for att man gatt omrking och avskytt sin friska, hela kropp, tror ni inte? 

Lite OT, men jag blir nastan lite arg nar jag hor folk saga att dom inte gillar sina kroppar. Det finns nog manga som skulle vara glada for att fa ha en "normal" kropp.