När och hur vet man?

Vi är helt redo och vill inget annat än att skaffa barn tillsammans. MEN vi ville inte göra som många andra som skaffar barn utan alla förutsättningar och inte kan göra något med dom. Vi ville inte leva på skit och ingenting under föräldraledigheten utan vi tror på att har man bra ekonomi så blir allt inte lätt men lättare.
Vi oroar ju oss för att vi ser folk som skaffar barn utan att ha fasta jobb och bra inkomst och vi ser hur det går. vi vill verkligen gardera oss och veta att vi klarar det.
Hur vida vi är redo eller inte har inte med saken att göra utan vi vill vara 100% på att vår ekonomi klarar det och att våra sparpengar räcker. det är det de handlar om och vi har en tendens att överanalysera och vilja ha mer för vi vet inte vad ett barn kostar.

och att skaffa barn utan att ha en tanke på ekonomin låter rätt dumt faktiskt. och om möjligt lite ego för man kan inte skaffa barn bara för att man vill ha utan man måste ju kunna ta hand om dom också.

Men vad är det ni inte förstår. vi ÄR redo men vi är rädda att vi ska hamna i ekonomiska svårigheter då vi inte har den blekaste om vad barn egentligen kostar och då vi båda har växt upp i fattiga familjer och är livrädda att hamna där själva. Så det handlar om rädsla för det och inte att vi inte är redo för barn.

ja tid och kärlek har vi massor utav så det kommer nog bli så att vi kör snart. inte idag men inom en snar framtid.

åh vilka bra tips ni kommer med. värmer verkligen i hjärtat av er hjälp ni är underbara.

Vad det gäller ekonomin så har vi lagt upp en budget och vad vi vill hinna spara innan bebis kommer. vi känner att drygt 100 000 att ha för att dryga ut föräldrapenningen känner vi borde räcka. sen kostar det ju med att köpa saker till bebis också och så men det har vi också räknat in. VI inser att inkomsterna kommer bli väldigt mycket mindre än vad dom är nu. men vi klarar oss ju utan problem. allt det här vet jag ju.

Vi har ett bra skyddsnät om något skulle hända. vi har samma syn på uppfostran och allt sånt också. sånt har vi pratat om i över ett år så det vet jag att vi har. det känns jättebra.
Känner bara att man alltid vill ha mer. att man blir mer och mer snål ju mer pengar man sparar faktiskt. men samtidigt känns det ju som att man måste leva här och nu och inte bara planera för framtiden hela tiden för då missar man livet lite.
ibland måste man ju bara kasta sig ut och ta chansen. man får bara se till att ha fallskärm med sig. det är lite så jag tänker. jag måste bara våga.

ja jag tror nog att du har rätt. men det är svårt att verkligen våga hoppa så att säga. men snart så ska vi. väldigt snart.
frågan är bara om maj eller juni är bästa månaden att börja.

haha det spelar ingen roll. tar det sig i maj får vi bf på alla hjärtans dag.
Nej men vad som helst som inte är december går bra för min del. så det är bara att tuta och köra. Antagligen nästa helg. :D