Hur tacklar ni sura miner gällande gästlistan?

Jag förstår vad du menar men jag tycker faktiskt fortfarande att du var lite väl hård i ditt första inlägg. När jag skriver att vi är ledsna så menar jag verkligen det på riktigt. Vi tänker på det här hela tiden och speciellt min fästman tycker att det är jättejobbigt eftersom det här är personer han i princip växt upp med. Det kändes som att du "läxade upp" mig trots att jag är vuxen och är väl införstådd med hur de tänker. Jag tycker dock inte att det är ok att ringa och tjata eller syssla med utpressning. Det är inte schysst.

Vill även tillägga att jag tycker att vi skött detta på ett snyggt sätt och inte på något sätt varit sura tillbaks, vi har båda sagt och skrivit långa förklaringar med förstående ton till dem om varför det tyvärr inte går.  Vi har redan fått prioritera bort vänner som vi gärna skulle vilja ha där pga all släkt som jämt är ett "måste" på gästlistan. Om vi då även skulle vara tvungna att bjuda kusiners flick/pojkvänner så skulle vi helt enkelt bara ha släkt där nästan. Det är tråkigt tycker jag, att man inte ska få bjuda de man vill och kan. Bröllopet har redan blivit mycket större än vi ville från början och att då få kritik och tjat för vem man bjuder är inte så kul.

Men egentligen är inte frågan om de är etablerade par eller ej. Det gäller helt enkelt att vi bestämt oss för att dra gränsen vid kusiners respektive och jag tycker att man som gäst får acceptera det. Min kille har till exempel blivit bjuden på bröllop utan mig då jag inte alls känt brudgummen. Det är tråkigt att inte få gå på bröllop såklart, men jag tycker att man kan visa lite förståelse och min kille hade aldrig ringt och tjatat sig till en plats till mig. Det vore riktigt pinsamt tycker jag och tyder på dålig uppfostran, det om något borde vara ett etikettsbrott?

Fast det är ju inte ena delen av ETT par. Det är alla kusiners respektive. Vi har inte möjlighet att bjuda alla dom. Jag tycker inte alls att det är en markering, vi känner helt enkelt inte henne och vi har helt enkelt inte så många platser. Alternativet vore då att inte bjuda några kusiner alls. Vi har inte råd eller plats för alla och så är det bara.

Jag har inte erfarenhet av att det skulle vara så ovanligt att bara bjuda en person i ett par.

I TS framgår det ju dock som sagt inte att det handlar om barn, hemmaboende barn, och deras pojk- och flickvänner. Handlar det om vuxna kusiner, som inte bor hemma, då är det en annan sak. Barn, som bor hemma, tycker jag inte att ni ens behöver fundera över att bjuda in deras pojk- eller flickvänner. Där bjuds dom in i egenskap av barn till era morbröder, mostrar, fastrar och farbröder, som en familj.

Fast vi har inte fört resonemanget "det är eran dag gör som ni vill och skit i andra" alls. Absolut inte, om det är så du uppfattar det jag skrivit så är det tråkigt.
Det är faktiskt helt tvärtom vill jag påstå. Vi hade verkligen ingen aning om att det kunde bli något bråk om detta. Och vi är som sagt jätteledsna över att det blev som det blev och går inte omkring och bråkar och för något resonemang om att vi skiter i folk. Vi är ledsna och har ånegst. Punkt.

Och jag är säker på att våra resterande 10 kusiner inte skulle ha tyckt att det vore bättre att inte bli bjudna alls än att deras respektive fick komma.

Ni kanske inte har lika stora släkter som ni måste bjuda? Ni kanske har en oändligt stor ekonomi?
Jag vet inte, men vi umgås faktiskt inte ens med kusinerna, de är bara med på "måste" listan eftersom de är släkt (och ja, det är ett måste). Och att då också behöva spara pengar och plats för en pojk eller flickvän hade vi helt enkelt inte råd till.

Det verkar extremt viktigt för dig med etikett, för oss handlar det om sunt förnuft.

Ni kanske inte har lika stora släkter som ni måste bjuda? Ni kanske har en oändligt stor ekonomi?
Jag vet inte, men vi umgås faktiskt inte ens med kusinerna, de är bara med på "måste" listan eftersom de är släkt (och ja, det är ett måste). Och att då också behöva spara pengar och plats för en pojk eller flickvän hade vi helt enkelt inte råd till.

Det verkar extremt viktigt för dig med etikett, för oss handlar det om sunt förnuft.

Om du menar meningen där jag skriver att vi själva valt vilka vi vill bjuda på vår bröllopsdag och jämställer det med att vi skulle skita i alla andra så tycker jag att du har fel. Jag har inte alls den attityden, itne ens i närheten faktiskt. Och, som sagt, om du har uppfattat mig som en sån person så är det tråkigt, men då har du nog läst in något mellan raderna som inte finns där.