En av tärnorna beklagar sig över att "allt" blir dyrt

Jag kan tillägga att vi har en annan gemensam vän som gifter sig i juni och hon har flera gånger pratat om att hon måste köpa en ny klänning till deras bröllop. Varför har hon inte samma inställning till vårt bröllop?
Hon har även flera gånger bett mig "lova" att hon ska slippa hålla tal på bröllopet.
Det känns som att vi har väldigt olika bilder av vad det innebär att vara tärna och som att hennes inställning är att tärnorna finns där för att det mest ska se snyggt ut i kyrkan... 

Tusen tack för all input!

Verkar som att de flesta är relativt eniga om att våra krav (dvs, ha en klänning) inte är jättehöga och att det därmed är okej att vi inte betalar deras klänningar (det utesluter inte ett bidrag ifall budget tillåter).

Sen förstår jag att jag kanske borde ha varit tydligare med att vi förutsätter att de kan ordna en klänning på egen hand, och att detta även innebär att de även kan ta en klänning hemifrån.
Självklart får hon strunta i present, men det gäller alla våra gäster och det har vi tydligt skrivit i inbjudan. 
Däremot kan jag personligen tycka att man inte går på ett bröllop tomhänt, men det hör inte hit till diskussionen.

Jag har även planerat att ge båda tärnorna en present som tack, men det är inget de vet om och inget som hon därmed kan ha räknat med. Men självklart ska ju inte tärn-uppgiften innebära att man är någon slags slav för bruden utan att det är ett samarbete. Det har vi pratat om i samband med att hon blev tillfrågad. Dock anser jag att tärnuppdraget är ett hedersuppdrag som innebär att man förväntas vara lite mer engagerad i planeringen och att man finns till hands under bröllopsdagen (till vissa gränser, man ska kunna vara gäst också).

Det som jag tycker är jobbigt är att vi har pratat om det här bröllopet så himla länge och jag trodde verkligen att hon såg fram emot det här, men det enda hon fokuserar på är pengarna och då kan jag verkligen inte se vilka utgifter hon kan ha? 
 Och framför allt tycker jag det är ganska oförskämt att först tacka ja till att vara tärna, vara engagerad i tärnklänningar (och komma med vissa krav såsom urringning, längd, etc) och sedan bara klaga över att det kan komma att bli dyrt. Man har ju faktiskt alltid valet att tacka nej. 

 

Jag ska nog fundera ett tag till, kika lite på klänningar som kan vara passande och se ifall vi får in det i budgeten. Sen får jag isåfall förklara för tärnorna att om vi ska betala då är det också vi som har sista ordet, även gällande modell och färg.
Sen ska jag prata om henne och säga allmänt att jag tycker att det är jobbigt att höra att hon ser vårt bröllop som en enda stor utgift. 

Jag kan ju tillägga lite kort att hon och hennes sambo för någon vecka sen köpte en resa till new york som de ska genomföra i oktober och att både hon och sambon (som är min bästa killkompis) har fasta heltidsjobb som dessutom är rätt bra betalda. Så om hon har taskig ekonomi just nu så känns det rätt självförvållat, men det är klart, det handlar väl om vad man vill lägga sina pengar på och det har inte jag att göra med..

Ja, jag ska försöka prata med henne i lugn och ro och försöka tillsammans bena ut vad det är hon känner kommer att kosta en massa.
Jag har ju full förståelse på att man som tärna inte är intresserad av att lägga en mindre förmögenhet på att vara tärna, men samtidigt; om det var det hon trodde, varför tackade hon då ja till att vara tärna? och om hon var orolig över det så har hon ju haft mer än ett år på sig att ta upp det med mig? 

Jag fattar inte heller vad det är som kan kosta. Vi har ju diskuterat presenter och möhippor gällande andras bröllop och har då båda varit överens om att en rimlig summa är 500:- per grej. Och hon ska ju köpa ny klänning till det andra bröllopet hon ska till i sommar , varför tycker hon att det är värt att lägga pengar på klänning, presenter och möhippor till andra bröllop men inte till det bröllopet där hon ska vara tärna?

Känns väldigt sårande, som att hon såg sin chans att spara in några kronor på att slippa köpa klänning och nu sabbade jag hennes budget?

Men, ja, det är ju rätt sårande att höra att en av ens närmaste vänner inte tycker att ens bröllop är värt så mycket. Och nej, det handlar inte om att alla ska spendera en massa pengar på oss, det  handlar om inställningen. 

Men du har rätt, ska försöka vara ödmjuk och ge henne en öppen yta så att hon inte känner sig påhoppad.. 

Men precis så tänker jag också, tack! Hade hon klätt upp sig/funderat över klänning/köpt klänning annars, som vanlig gäst? inte köpt bröllopspresent? inte varit med på möhippan?
Förstår inte riktigt varför jag tvunget ska betala hennes kläder när jag inte ens har ställt något direkt krav. Det enda jag har sagt är att det hade varit roligt ifall de två tärnorna (som är vänner och har liknande smak och som båda går i klänning till vardags) hade någon gemensam nämnare i sina klänningar. Sen får de själva välja klänningar i slutändan. 
Jag tycker att det är självklart att man räknar med lite extra utgifter i samband med att en nära vän gifter sig, särskilt om man har haft över tre år på sig att planera det (vi har varit förlovade sen 2010 och vetat att vi skulle gifta oss 2013, dock var hon inte tillfrågad förrän början på 2012).

Nej, just nu är jag inte särskilt sugen på present. 

Men du är ju underbar! Tack för alla förslag! Ska genast sätta mig och plöja igenom dem!

Gällande bröllopspresenten har vi skrivit att vi inte vill ha present men om man vill ge något i alla fall så ska de kontakta toastmastern för att ge ev. bidrag till bröllopsresan, på så sätt vet vi inte vem som gav hur mycket, hur lite eller ingenting alls. Vi vet bara klumpsumman och den kommer från alla gäster gemensamt. Vi har valt att göra så eftersom vi inte behöver något till hemmet, har några andra saker vi önskar oss och vi vill verkligen supergärna åka på bröllopsresa till new york.  Sen gissar jag att det säkerligen kommer finnas någon gammal farbror som vill berätta hur mycket de gav och då får de väl göra det, men poängen är att man inte ska känna sig tvingad till att spendera en massa pengar fast man inte kan eller vill.
Så jag räknar med att alla kommer tomhänta :) Men det jag menade med att jag inte tycker att man kommer tomhänt, är att jag själv som bröllopsgäst alltid har räknat med en kostnad till bröllopspresent. Jag kommer dock aldrig tomhänt, har alltid med mig något när jag går hem till folk (även om det bara är chips till filmkvällen), så jag kanske inte är som andra när det gäller det. 

Gällande klädkod har vi sagt "sommarfin" så det är defintivt inte balklänning som gäller (jag har dessutom en tyllklänning i tea length så det hade nog inte riktigt passat med balklänning på tärnorna).

Presenterna får jag till ett väldigt bra pris av en vän som gör egna smycken och endast tar betalt för materialet och de är (tyvärr) redan beställda. Så nu blir det likadana, handgjorda, personliga halsband som i butik hade blivit jättedyrt men nu blir ganska billigt. Men hade det handlat om större summor hade jag självklart budgeterat annorlunda.
 

Ja, jag hade nog blivit besviken ifall mina tärnor inte var med på möhippan, men man kan alltid tacka nej till rollen som tärna.
Och man kan alltid tacka nej till att komma på bröllopet.
 

Bra idé! 
Jag ska definitivt försöka få mina tärnor in på andra spår såsom att matcha varandra med sjalar eller kanske med nåt band i midjan (som någon annan föreslog). 

ja, det är en lite dum klädkod egentligen, hade valt kostym ifall det inte vore för att vi gifter oss i skåne i slutet av augusti då det kan vara brutalt varmt och för att vi är osäkra på om alla bjudna män äger en kostym, och vi vill inte att de ska känna sig tvungna att hyra eller köpa en. 

Nej, det har du helt klart rätt i, gällande halsbanden.  Har nog inte tänkt så faktiskt, men det var mest för att jag nog faktiskt inte ens reflekterade över att vi skulle betala deras klänningar. Men 100 kr känns ju lite snålt som bidrag, men det kanske är bättre än inget?  Jag får fundera lite på det här. Nu känns det som att det mer har blivit en principsak, vi kommer ju inte ge klädesbidrag till de andra gästerna som får lika fria tyglar som tärnorna gällande deras kläder.

haha, ja, det var såklart kavaj jag menade (tänkte att kavaj i sig innebär kostym, som i klassisk kostym, inte utklädd kostym).

Ja, tack för allt engagemang, det är skönt att kunna ventilera sig såhär och få lite perspektiv på det hela, ibland blir man så insnöad i sin egen planering och sitt eget perspektiv att man har svårt att se det på nåt annat sätt.

Det här kommer nog alldeles säkert att ordna sig på ett eller annat sätt, men just nu känns det helt klart som ett störande moment. Men jag tror, och hoppas, att allt kommer bli mer engagerade och kanske lite mer positivt inställda till hela bröllopet när det börjar närma sig och tärnorna kanske själva inser att det faktiskt inte spelar någon roll vad de har på sig eller vad klänningarna kostade. Men medans det fortfarande är så abstrakt är det lätt att hänga upp sig på småsaker, både från min sida och tärnornas sida :)

Trevlig kväll allihopa och tack igen för allas svar och råd och tips och idéer! 

Fast hela poängen är ju att jag har sagt till båda tärnorna att de kan välja något hemifrån, att de själva kan välja hur de vill göra. Det är ju hon som har propsat för att de ska ha identiska klänningar som vi ska finansiera. Och det är just det här jag ställer mig tveksam till.
Nu ska jag inte gå in på varken hennes eller min privatekonomi, men nej, hon har inte så dåligt ställt så att det här är för mycket begärt, det handlar om inställning och antagligen om att vi har haft olika uppfattning om vad som är standard.
Hon har själv flera gånger uttryckt att "de tjänar bra", men att det är "surt" att (andras) bröllop är så dyrt, etc. Jag tycker att det känns rätt tröttsamt att höra, för det känns som att hon inte vill vara tärna utan bara gör det för att hon ska. 

Vi har ju inte budgeterat för deras klänningar och har valt att lägga pengar på annat, men det är inte så att vi är luspanka, då hade vi inte gift oss nu, och absolut inte kan köpa klänningar åt dem, men nu sökte jag råd ifall vi borde betala klänningarna, ifall hon har rätt i att det är standard.

Okej. Antingen har du inte läst det jag har skrivit eller så har du missuppfattat mig otroligt grovt.  Jag gissar på det senare eftersom du tar upp flera saker som jag har skrivit i tråden, då därför ska jag förtydliga mig lite och sen kommentera det du har skrivit.

Det här är en av mina absolut närmsta vänner, vi hörs om inte dagligen så åtminstone veckovis, hon är dessutom nära vän till brudgummen så jag förutsätter faktiskt att hon är exalterad över att vi ska gifta oss, precis som jag hade varit otroligt exalterad ifall hon och hennes kille skulle gifta sig. Självklart så begär jag inte av NÅGON att de ska vara lika involverad som mig och min blivande man i bröllopet eller att de på något sätt ska prioritera bröllopet över sitt eget liv. Särskilt när inte ens vi själva låter bröllopet ta över våra liv. Så att jag på något sätt skulle förvänta mig att hon skulle bortse från en fantastisk rolig resa eller att jag inte tycker att de "förtjänar" den,  för att hon ska på bröllop, är en grov missuppfattning. Jag nämnde att de ska resa iväg på en väldigt spontan och dyr resa eftersom jag tror att det är detta som är den egentliga orsaken till att hon plötsligt har börjat diskutera detta med att bröllopet blir dyrt, eftersom detta kommer väldigt plötsligt några månader innan bröllopet och faktiskt aldrig varit på tapeten tidigare.

Gällande presenterna. Om du hade läst vad jag har skrivit gällande detta har vi i inbjudan skrivit att vi inte förväntar oss presenter, men vi har möjliggjort för de som känner som mig (att man inte kommer tomhänt, det betyder inte att man kommer med flera tusenlappar utan att man lika gärna kan komma med en flaska vin, en liten bukett, eller ett fint kort) så att de anonymt kan ge ett bidrag till vår bröllopsresa eftersom vi då vi är sambos sedan flera år tillbaka inte har ett behov av en massa saker. Detta är ju såklart ytterst frivilligt och vid samtal med gästerna har ingen har reagerat på detta eller sagt ifrån. Nu känner jag våra gäster så jag vet hur de reagerar vanligtvis eftersom vi har haft andra liknande festligheter såsom ett dop där en present är brukligt och då också skrivit att present absolut inte är förväntat. Och tänka sig: folk fattade! En del hade med sig en dyr present, en del hade en blomma, en vän hade skrivit en sånt, en annan hade ritat ett fint kort, och det var säkert några som inte hade något alls, det minns jag inte faktiskt eftersom det inte var särskilt stor fokus på presenterna.
Det är ju detta som är fördelen med att ha ett litet bröllop; att man faktiskt har möjlighet att prata med gästerna och att det bara är väldigt närstående som är bjudna; alltså sådana som vågar säga ifrån och ifrågasätta ifall man är lite tvetydig. 

Gällande klänningarnas färg, modell, etc. När den här diskussionen inleddes sa jag till tärnorna: vi har inte råd att betala era klänningar som det ser ut, så ni har helt fria tyglar att själva välja vad ni vill ha på er. Den aktuella tärnan började då spontant själv ifrågasätta att de inte skulle ha likadana klänningar och menade på att det är standard att tärnorna har koordinerat sina kläder efter färgtema, brud, varandra, osv. Vi har ett färgtema i den mån att vi kommer ha delar av dekorationerna, buketterna och inbjudningarna i dessa färger, men i övrigt så har vi inte varit så slaviska gällande färgtemat. Jag sa då till tärnorna att de isåfall GÄRNA (observera här: inte måste, inget tvång) får ha färgtemat i åtanke ifall de ska köpa nya klänningar/vill vara koordinerade. Detta är dock tärnans initiativ, inte mitt. 

Gällande kommentaren: "Personligen kommer jag vilja ha ett bröllop som är avslappnat på riktigt där gästerna väljer sin egen klädsel eftersom jag vill att de ska vara bekväma och komma som de är. Men det är ju jag det..." 
Här antyder du att vårat bröllop inte är avslappnat "på riktigt", dvs att vi säger "kom som ni är" och sen kommer ha en fet vakt i dörren som slänger ut de som är lite för avlsappnad enligt våra mått. Det är intressant att du har dragit den här slutsatsen när jag faktiskt inte, vad jag kan minnas, har diskuterat vad dels vad avslappnat innebär för mig och dels vad jag har för förväntningar kring gästernas klädsel.
Men jag kan dra det nu med en gång: För mig innebär ett "avslappnat" bröllop att vi har planerat bröllopet mycket utifrån våra gäster och utifrån att de och vi ska trivas. Varken jag eller min sambo är särskilt bekväma vid väldigt "uppstyrda" och stela tillställningar såsom t.ex. studentsittningar. Därför kommer vi ha grill-buffé och fri bordsplacering. Vi har också valt att ange "sommarfin" som klädkod och har förtydligat för våra gäster att detta innebär att det inte finns t.ex. ett kostym- eller kjoltvång. En del gäster har varit glada för friheten och en del tyckte att vi skulle ha haft en "riktig" klädkod. Vi har dock sagt att klädkoden inte begränsar en åt andra hållet heller och de som vill ha frack får gärna ha det. Vi vet redan nu att t.ex. vår toastmaster vill ha frack, medan min far gärna slipper kostymbyxorna och kör med jeans plus kavaj. Jag tycker i alla fall att det är ganska avslappnat, hur tycker du att vi begränsar våra gäster?

Allmänt gällande huruvida man ska betala eller inte håller jag nog med majoriteten: att ju fler krav man har desto mer hjälper man brudföljet att uppfylla kraven, antingen att man ger ekonomiskt bidrag eller att man betalar hela kalaset.
Vi har inte ställt några krav gällande marsalkernas klädsel till exempel, men de har båda två sagt att de har kostymer hemma som de tänker ha och de planerar även att köpa flugor eftersom brudgummen ska ha fluga. Detta är dock deras intitiativ, inte vårt.

Sedan tycker jag att man ska vara försiktig med att kalla folk bridezillas, det är en ganska elak sak att säga till någon, särskilt när du själv verkar ha mest frågor kring saker du inte förstår. Prova att vara lite ödmjuk istället, det brukar gå lättare då. Jag tog väldigt illa vid mig av dina kommentarer eftersom du verkar vara ute efter att döma mig utan att egentligen ta reda på vad jag menar. Det är flera andra i tråden som t.ex. har bett mig förtydliga saker eller sagt att de inte tycker att vissa saker går ihop (t.ex. att jag har sagt att vi inte förväntar oss presenter och att jag samtidigt personligen inte tycker att man går tomhänt), men de har gjort det med en trevlig ton och utan att utgå från att jag är dum i huvudet eller är ett kontrollfreak.

 Nu inledde jag ju faktiskt tråden med att fråga vad som var standard och om råd eftersom jag kände mig lite vilsen i den här diskussionen. Jag har även i tråden påpekat att jag är ledsen över att min tärna beklagar sig mycket över att bröllopet blir dyrt för henne och även sagt att jag inte förstår ifall det är något mer jag kan göra för att det inte ska bli dyrt? Det handlar inte om att jag vill vara en bitch som säger åt henne att "vad trodde du? att bröllop är gratis?" och att jag tycker att hon är snål, utan om att jag är ledsen över att hon verkar vara av uppfattningen att jag förväntar mig att hon ska lägga en massa pengar på bröllopet. Vilket jag VERKLIGEN inte gör. Nu hoppas jag verkligen att du, och alla andra i tråden läser vad jag skriver och inte börjar läsa in annat. För lite är det väl också så att OM jag nu säger till mina tärnor "ha på er vad ni vill" så får jag ju också rätta mig därefter och har inte rätt att klaga ifall de kommer i clowndräkter? Vilket visserligen  hade varit sjukt kul :)
Jag trodde inte att jag skulle bli så här påhoppad och kallad för bridezilla, dum i huvudet och snål.

Hade jag varit den bridezilla som du vill utmåla mig till att vara hade jag nog aldrig varit så engagerad i den här tråden, eller i trådstarten skrivit "hur hade ni gjort? vad är standard?". Jag är faktiskt ganska ledsen över hela den här situationen och vill lösa den och har redan i ts sagt att jag funderar på ifall vi ska ge bidrag/betala klänningarna, mest för att jag inte vill ha en besviken tärna utan en glad och nöjd tärna :)
På vilket sätt gör det mig till en bridezilla?? 

Ber om ursäkt för det otroligt långa och kanske tråkiga inlägget, men jag tycker inte om att bli påhoppad och vill gärna förklara mig när jag känner mig missförstådd.

Men en hel del av er verkar ha förstått varför jag känner mig sårad och att jag absolut inte förväntar mig 1½ år av prioritering men att jag åtminstone vill att mitt bröllop ska bli LIKA prioriterat som andra bröllop som tärnan har varit på.

Sedan vill jag tillägga att tärnan är en av mina BÄSTA vänner och alltså en person jag älskar och som jag inte kan tänka mig någon annanstans än bredvid mig när jag avger ett av mitt livs viktigaste löften. Därför vill jag såklart att vi inte ska bråka om detta, att detta ska förstöra vår vänskap, att hon inte ska känna sig viktig eller att hon ska känna att hon inte är värd något. Det är ju detta som allting bottnar i. Hade jag inte brytt mig om HENNE så hade hon aldrig blivit ens tillfrågad som tärna. Så ni får gärna ha det som utgångspunkt när ni funderar på råd ni kan ge, reflekterar över trådens innehåll eller svarar på de frågor jag har ställt.
 

Ifall du hade läst det inlägget hade du också sett att jag skrev ", men det är klart, det handlar väl om vad man vill lägga sina pengar på och det har inte jag att göra med."

Hur kan du få det till att jag tror att allt kretsar kring mig och mitt bröllop? 
Sen har inte JAG en dag då allt kretsar kring mig, utan jag och min blivande man, vår son, och våra familjer har en dag som kretsar kring oss. För mig handlar inte bröllop om mig som brud utan om oss som familj. Ingen av oss har hype:at vårt bröllop särskilt mycket, varken nu eller tidigare. Men det är klart att nu när vi har börjat planera så har jag och min sambo sinsemellan diskuterat det mycket.

Det jag menade här var att vårt bröllop inte kommer som en blixt från klar himmel utan att hon har haft i alla fall 1½ år på sig att tacka nej till att vara tärna, fråga om förväntningar, ev. spara pengar om hon vill det, osv. Men att hon inte en enda gång har nämnt detta tidigare men nu, fyra månader innan bröllopet, så har hon vid flera tillfällen klagat över hur dyrt det är med bröllop. 

Det var ju skönt att höra :) Jag hatar det uttrycket och tycker att det är hemskt att kalla någon för det.

Jag träffade tärnan igår och vi diskuterade då bröllopspresent till det bröllopet vi ska gå till i juni och när hon då, igen började diskutera kostnader sa jag, så ödmjukt jag kunde, att jag tycker att det är jobbigt att hon enbart pratar om vårt bröllop i form av en utgift och att jag verkligen hoppas att hon förstår att för oss är det absolut viktigaste att hon kommer dit. Detta ledde till att vi kunde prata lite ytterligare och jag tror att vi faktiskt hittade en bra plattform där vi kunde diskutera. Det visade sig att hon hade helt andra förväntningar på bröllop än vad vi har och att hennes bild av hur ett bröllop "går till" innefattade möhippa á la 1000 kr/deltagare, present á la 1000kr och matchande chiffong-tärnklänningar á la 2500.- . Jag fick då chansen att förklara att det viktigaste för mig vid en eventuell möhippa är att alla kan vara med och att vi får chansen att umgås, att vi inte bryr oss om present (hon blev upprörd eftersom hon tycker att det är oförskämt att gå på bröllop utan present) men förklarade ytterligare att om hon vill ge något så är det helt upp till henne själv, att vi inte kommer få reda på vem som har gett vad och att om de kommer i värsta avancerade, matchande tärnklänningarna så kommer de vara finare än bruden ;) 
Det var väldigt skönt att kunna prata om det och hon hade nog skapat ett stort orosmoln för sig själv och sen hade jag inte varit tillräckligt tydlig för henne vad jag tycker "funkar" som tärnklänning. Vi hade helt enkelt olika utgångspunkter för hur en tärnklänning ser ut, eftersom vi inte har varit på samma typ av bröllop.

Men hon vill fortfarande gärna ha en klänning i färgtemat eller som är koordinerad med den andra tärnan så vi kom fram till den här praktiska lösningen:
hon ska köpa ny klänning till det andra bröllopet och då ska hon framförallt kolla efter klänningar i grönt, gult, somrigt, blommig,etc. Ifall hon hittar en klänning hon gillar och som hon känner är koordinerad med den andra tärnan (som är ganska chill gällande klänningarna och gör lite som den första tärnan vill) så ska hon använda den vid båda bröllopen.
Om hon inte hittar en klänning som hon vill ha som tärnklänning ska vi leta tillsammans och vi betalar upp till 250:- per klänning och allt över det får tärnorna själva betala.

Nu är tärnan nöjd, och då är jag nöjd.
Men tänk så fel det kan bli när man har olika erfarenheter av bröllop :) 

Hej!

Tack för din ursäkt! Man kan absolut ha dåliga dagar även på nätet och jag kan ju ha tagit lite extra illa vid mig :) Jag märker själv när jag läser igenom mina svar att jag måste ha varit ganska förbannad när jag skrev för det är en del stavfel och liknande med i texten, så jag kunde också ha tagit det lugnare i tråden. Men så är det när man känner sig anklagad eller påhoppad, man blir lite rabiat :)

Nu släpper vi detta och går vidare. Jag är jättetacksam för allas engagemang i den här tråden, det har varit till stor hjälp för mig att få andras input så att jag lättare kan förstå hur min tärna tänker och hur jag undviker att detta blir en stor konflikt för oss. Men ibland kan det vara svårt att bli granskad från alla håll och kanter.. Och det har varit svårt att också få min vän granskad, vilket jag borde ha reflekterat över INNAN jag skrev tråden.

Men överlag har det varit en god ton i tråden och även i de övriga trådarna här på forumet, och det är kul att se att alla verkar ta sitt ansvar för sprida goda vibbar!

Ha det fint och lycka till med ditt eventuella bröllopsplanerande!