Bästa vännen svek

Jag har en vän som klagade på att vi aldrig sågs efter att jag träffat min make.
Alltså om man är nykär så vill man ju vara med den nya, inget konstigt med det och vi träffades ändå 3-4 ggr i veckan då vi hade en häst tillsammans och andra gemensamma intressen (föreningar mm). Vi pratade flera gånger om dagen via mail, sms och på en community också.
Och ärligt talat så hade vi inte träffats så mycket mer än det tidigare heller. Det som skilde sig åt nu var kanske att jag inte följde med henne hem efter stallet ibland och att vi då satt hemma hos henne flera timmar, eller att hon kom till mig. Men det hände ju inte varje vecka förut heller liksom, då vi ju ändå sågs så mycket.

Sen gifte hon sig och flyttade ihop med sin make i en annan stad (ca 6 mil bort) och då slutade hon i princip höra av sig. Hon tycker att jag ska prioritera att åka till henne trots att jag inte har körkort och att det bara går 2 bussar om dagen, medan hon har körkort och tillgång till bil.
Hon anklagar mig för att ha dragit mig undan och ha förändrats sen jag träffade maken. Men hon då?
Hennes mamma bor inte långt ifrån mig, och hon besöker sin mamma minst en gång i veckan. Ofta flera gånger. Men hon åker inte förbi mig och tar en kopp kaffe eller säger hej. Ändå är det mitt fel (enligt henne) att vi inte ses så ofta längre.
Varje gång vi har vägarna förbi där hon bor så hälsar vi på och vi har till och med åkt extra bara för att hälsa på. Men det gör inte hon och maken.
När det körde ihop sig med henne som tärna så släppte jag taget helt.
Ett tag pratade jag inte alls med henne. Nu kan vi prata på nätet i alla fall men jag lär ju inte vara den som tar upp vänskapen igen på den nivå den var tidigare. 

Jag skriver inte det här för att gnälla eller få sympatier. Jag har redan berättat det här (eller tja delar av det) så de flesta känner redan till det. Jag berättar det nu för att du (TS) ska se att du inte är ensam.
Ibland får man bara skaka av sig det och inse att man har gjort det man kan, man har försökt.
Och om man har försökt och det fortfarande inte funkar - tja då är det faktiskt upp till den andra personen att sträcka ut en hand.
 

Vet du... om dom snackar skit om dig så betyder det bara att dom inte har något annat intressant att tala om.
Du är alltså intressant nog att spendera tid på.
Äkta vänner ser dessutom igenom en hel del av de lögner som skapas vid sådana tillfällen. Så dom kan väl få roa sig med något stackarna? Dom lär ju inte ha så mycket annat kul i sitt liv  

Det är bara logik 
Människan är skapt för att vilja vara bäst och om man inte kan berätta hur bra man är så trycker man ner någon annan för att framstå som bättre själv.
Alltså - om dom trycker ner dig så tycker dom att du är bättre än dom (rent logiskt sett alltså).
Och om dom pratar skit om dig så är det för att kunna försöka framstå som bättre än dig... Dom vill alltså klättra ett pinnhål och använda dig som pall för att nå lite högre.

Klappa dig själv på axeln och försök känn att du inte sänker dig till deras nivå, att du är ett föredöme som det faktiskt är värt att prata om