Bästa vännen svek
När jag berättade för min bästa vän att jag skulle gifta mig börja vänskapen sakta förändras-- Varför blir det så?Jag frågade min bästa vän om hon ville vara brudtärna på mitt bröllop, hon tackade ja, och jag kände fan vad skönt och roligt och mysigt med vin och pysselkvällar tillsammans! Så mycket nu hon skulle ha tid med eller velat delta såklart.. Men det blev en mur mellan oss.. Altså, såklart jag vill prata om bröllopet men då hade vi inte planerat så mycket och det fanns inte jättemycket att säga än hur vi kanske hade tänkt och jag tyckte ju att hon skulle vara bäst på att bolla idéér med. Men det kom inga frågor eller så och berättade jag själv så vände hon bort huvudet eller fräste. Så jag gav upp att försöka berätta något. Tänkte att hon säkert bara var upptagen med den nya karriären hon hade fått in i sitt liv vid den tidpunkten och det respekterade jag. Så sommaren gick och vad jag en skickade eller hur jag än försökte umgås så fräste hon och snäste hela tiden och jag fattade ju ingenting. Så jag lät det bara vila ett tag, lät henne hållas lite (hon blir stressad över saker väldigt lätt och har lågt blodsocker så tänkte att det beror väl på de, e rätt van) men så skickade jag sms och frågade om hon ville köra vinkväll och snacka lite bröllop, hon svarade att hon inte har tid, jag skrev väl lite syrligt "inte ens innan jul?" de va augusti då. Nej jag har inte tid svarade hon. Jaha tänkte jag. Vi hördes lite senare och jag frågade rätt ut ifall det är något mellan oss som vi behöver lösa och hon svarade vad e de? har du för lite drama med killen?va?du ska alltid vara så dramatisk bara för ingentingmen du, jag ringer verkligen inte för att bråka Hon gick här på vad jag jobbar med (vanligt knegarjobb) och började rikta smällar så lågt under bältet,...sen bad hon om ursäkt, sen attackerade hon igen och så bad om ursäkt. Sa att hon inte ville vara med å hjälpa till något. Vid de laget var jag less (höll mig faktiskt helt lugn under hela samtalet och sjönk inte till hennes nivå) och sa att vet du vad, det är nog bäst att du inte är brudtärna eftersom du varken vill eller ha tid, jag vill ha någon vid min sida som kan engagera sig lite med mig. Å hon tog det bra då.. Sen. fick jag sms dagen efter där de stod "fixa någon annan till att anordna möhippan, eller det har du säkert redan gjort"- Så jag svarade då att det inte var meningen att hon skulle bli upprörd, och där brast det igen för henne och en hel dag av smsande fram och tillbaka rann förbi. Elakheter, hon bad mig sluta skriva och så gjorde jag det men så smsade hon tio minuter upp till en timme senare igen och spydde galla. sen sa hon upp kontakten. Det tog en vecka och sen fick jag ett till sms "på grund av saker som hänt så har jag insett att livet e kort, ta hand om dig" Jag nappade inte på det och skrev bara att nu får hon ta och ge sig. så började det igen, jag frågade ju inte vad det var som hade hänt vilket uppenbarligen retade gallfeber på henne för hon försökte lirka tills kag frågade. sen kastade hon ur sig det, att hennes pojkväns pappa dött. bara att jag vet ju att det hade hänt ett år innan det samtalet ägde rum. Sen förskte vi lappa ihop vänskapen men ingen tog sig riktigt tid till att prata igen allt och det brast igen nu precis på grund av samma saker. usch.. vetinte varför jag skriver men jag behövde bara få.. pusta ut lite.. Jag förstår inte riktigt varför det här hände? en hel vänslap pga svartsjuka? eller, vad handlar det om? jag har svårt att släppa det, .. innan jag träffade min fästman så var jag evig singel och hade jävla roligt med det. sen vips, så träffa jag min fästman och jag hade en ring på fingret inom en å an halv månad, . hon har alltid varit den som har fast förhålland§1e
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-04-11 20:06
Oj alla styckeindelningar bara försvann. fattar om de e jobbigt att läsa.