tumör i sköldkörteln

När jag hade probelm med sköldkörteln, sökte jag info via Sköldörtelföreningens hemsida:

http://www.skoldkortelforeningen.se/

Där kan man bli medlem och få stöd och sällskap av människor som är i liknande situation-och fakta är mest troligt rätt pålitlig.

Bra att din tumör har upptäckts!
Så försöker jag själv tänka. Jag hamnade på sjukhus för en tid sedan och när man undersökte min hjärnaför att se om yrseln kunde bero på stroke, hittade man istället en tumör. Min sitter i hypofysen, vilken också -precis som sköldkörteln-hör till de endokrina systemet i kroppen.
Jag förstår till fullo att tankarna snurrar, och ordet tumör kan antagligen skrämma halvt ihjäl nästan vem som helst.
för att försöka avdramatisera det lite, tänker jag själv

"tumör är latin och betyder knöl-det betyder inte cancer"

Sedan är det iofs ett missförstånd att man kan andas ut bara det är godartat-som om godartad betyder snäll och ofarlig. Godartad betyder bara att den inte sprider sig med metastaser, utan håller sig för sig själv. Men beroende på var den sitter kan den vara livsfarlig ändå.
Men, sköldkörteln är ju ett någorlunda "bra" ställe, som är lätt att komma åt och så.
Jag tänker inte köra en massa klyschor om att tänka positivt-men däremot mana dig att inte tillåta dig själv att drabbas av panik. Släpp fram känslorna vartefter de kommer,men låt inte ångesten ta över eller stjäla hela din värld. Man får vara ledsen, rädd, arg eller vad som helst-men man behöver inte tappa fotfästet fullständigt. Det går att vara rädd och leva samtidigt om du förstår hur jag menar. Ta reda på fakta och ladda mentalt inför det du har framför dig. Lyssna inte på skräckhistorier!!!

Jag är mitt i processen själv och har i dagsläget ingen aning om vad de kommer att säga om behandling, storlek eller prognos. Att vänta är vidrigt. Jag försöker fylla mina dagar med saker som jag vet är positiva oavsett hur det känns-som att gå på crosstrainern i granens garage-det går att få ut rätt mycket känslor på den där maskinen och så tänker jag att det fördriver tid och gör mig i bättre skick inför ev operation. Försök att hitta egna sådana små saker att hänga upp din vardag på, sådant som ger utlopp och tar upp tid. Och omge dig med människor som lyfter dig mentalt!

Jag har varit på läkarbesök idag och det jag nu vet är att det kommer att bli operation. Jag vet inte när (men troligen ganska snart, för min syn försämras av att tumören trycker på synnerven)eller vilken variant.(det finns ett par olika sätt) För varje del av info man får, komer ju också följdfrågor. som "du ska opereras" "jaha, när då? hur går den till, hur lång tid tar den? blir man sjukskriven då? bla bla"
Hypofysen sitter i hjärnan precis mitt  bakom ögonen. Det är en körtel som är väldigt liten, men faktiskt typ "chefen" över alla de andra. Det är därifrån signalerna till sköldkörteln går tex. Jätteviktig liten pyttedel av kroppen som bestämmer en hel del i fråga om hur man mår.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Hypofys Här kan du se placeringen i huvudet.

Jag tycker känslan är att det är ganska overkligt att sitta och titta ner på sina skor i väntrummet på ett sjukhus och försöka fatta:" jag sitter här-det ser jag ju-och de säger att jag snart ska opereras i hjärnan. För jag har en tumör"
Jättekonstigt!

Fast på ett sätt är det skönt att jag plötsligt får ihop att jag inte mått så bra. utan i flera år känt att det är något som inte stämmer i kroppen. Då har jag ju inte inbillat mig iallafall. Och såklart är det ju skönt att det går att göra något åt-och jag försöker se fram emot att jag då har chans att få må bra, som omväxling.

Fast mitt i allt är det ju också läskigt såklart. Jag tycker man vore lite korkad om man inte kände en viss bävan inför att lägga sig på ett operationsbord. man får faktiskt lov att känna sig liten och lite hjälplös när saker händer som man inte har makt över själv. Men som sagt-jag gör allt jag kan för att inte låta ångesten styra min värld och definitivt lämnar jag iingen plats för panik. Det har aldrig hjälpt någon.

Så, ett virrvarr av känslor, tankar och frågor hör ju ihop med att man tar in, reflekterar och då givetvis reagerar på vad man får veta. Högst mänskligt. Sedan får man försöka göra aktiva val i fråga om vvilka känlsor man tänker bry sig mest om och dessutom komma ihåg att känslor är en sak-beslut och val är en annan. Jag kan känna mig trött, ledsen och värdelös-men ändå gå min promenad som jag vet är bra för mig att göra etc.
Jag hoppas allt går som smort för dig, och som sagt, vi är inte ensamma om att få sådana här besked. det är bara oss själva det är unikt för-och livet kanske ändras på olika sätt-men det är fortfarande våra liv, och dem ska vi leva!