tumör i sköldkörteln

Om det kommer till en total thyreoidektomi kan du skriva till mig om du vill, jag har gjort det och det finns en del man förbereder innan och ser till att ha koll på efteråt så att man får bästa tänkbara hjälp.

Önskar dig all lycka! Kramisar till dig!

 

Stackare, vilken hemsk upptäckt! Men det kommer gå bra ska du se. Du är ung och stark och du kommer fixa det här. Stor styrkekram!

Oavsett om den är godartad eller elakartad är tumörer i sköldkörteln något som brukar gå att bota med relativt lite biverkningar. Ok, att bli opererad eller genomgå radiojodbehandling är kanske inget man gör för nöjes skull men man slipper ju cellgifter med alla dess problem.

Hej!

Jag opererade bort hela min sköldkörtel för ett år sen då jag hade giftstruma (den producerade alldeles för mkt av hormonen som den producerar) så jag var sjukskriven i ett halvår och tyckte det hela var en mkt tuff period.

Nu mår jag jättebra, operationen gick smidigt och bra och jag äter "levaxin" för att ersätta hormonen som sköldkörtels producerade. Jag förstår verkligen din oro men det positiva är att sköldkörteln är något man klarar sig utan. Jag håller tummarna för dig! Jag hoppas du har bra vänner/familj som stöd nu i denna situation. Försök att tänk positiv och inte på det värsta.

Karamell

Jag har varit på läkarbesök idag och det jag nu vet är att det kommer att bli operation. Jag vet inte när (men troligen ganska snart, för min syn försämras av att tumören trycker på synnerven)eller vilken variant.(det finns ett par olika sätt) För varje del av info man får, komer ju också följdfrågor. som "du ska opereras" "jaha, när då? hur går den till, hur lång tid tar den? blir man sjukskriven då? bla bla"
Hypofysen sitter i hjärnan precis mitt  bakom ögonen. Det är en körtel som är väldigt liten, men faktiskt typ "chefen" över alla de andra. Det är därifrån signalerna till sköldkörteln går tex. Jätteviktig liten pyttedel av kroppen som bestämmer en hel del i fråga om hur man mår.

sv.wikipedia.org/wiki/Hypofys Här kan du se placeringen i huvudet.

Jag tycker känslan är att det är ganska overkligt att sitta och titta ner på sina skor i väntrummet på ett sjukhus och försöka fatta:" jag sitter här-det ser jag ju-och de säger att jag snart ska opereras i hjärnan. För jag har en tumör"
Jättekonstigt!

Fast på ett sätt är det skönt att jag plötsligt får ihop att jag inte mått så bra. utan i flera år känt att det är något som inte stämmer i kroppen. Då har jag ju inte inbillat mig iallafall. Och såklart är det ju skönt att det går att göra något åt-och jag försöker se fram emot att jag då har chans att få må bra, som omväxling.

Fast mitt i allt är det ju också läskigt såklart. Jag tycker man vore lite korkad om man inte kände en viss bävan inför att lägga sig på ett operationsbord. man får faktiskt lov att känna sig liten och lite hjälplös när saker händer som man inte har makt över själv. Men som sagt-jag gör allt jag kan för att inte låta ångesten styra min värld och definitivt lämnar jag iingen plats för panik. Det har aldrig hjälpt någon.

Så, ett virrvarr av känslor, tankar och frågor hör ju ihop med att man tar in, reflekterar och då givetvis reagerar på vad man får veta. Högst mänskligt. Sedan får man försöka göra aktiva val i fråga om vvilka känlsor man tänker bry sig mest om och dessutom komma ihåg att känslor är en sak-beslut och val är en annan. Jag kan känna mig trött, ledsen och värdelös-men ändå gå min promenad som jag vet är bra för mig att göra etc.
Jag hoppas allt går som smort för dig, och som sagt, vi är inte ensamma om att få sådana här besked. det är bara oss själva det är unikt för-och livet kanske ändras på olika sätt-men det är fortfarande våra liv, och dem ska vi leva!