3:e gången gillt..

För det första:
Du är inte misslyckad!
För det känns som om det är där som dina tankar bottnar.
Det som hänt i ditt förflutna - har hänt just i ditt förflutna. Det har hjälpt att göra dig till den du är och det är anledningen till att din blivande älskar just dig.
Det finns dom som varit gifta fler än 3 gånger och dom är inte heller misslyckade.
Dom har lika stor rätt till att vara lyckliga och få ha ett fint stort princessbröllop (eller vad man nu vill ha) som alla andra.

Se det inte som ditt tredje bröllop.
Försök se det som ert bröllop. Och ni har väl inte gift er förut?  Med varandra alltså 

Det finns människor som inte är så snälla och som har stått mig nära fram tills nyligen när jag fick höra hur dom faktiskt pratar bakom min rygg..  *Ryser* Det gör mig samtidigt ledsen och jag känner mig jätte dum som vill ställa till med värsta grejen bara fär att skrika ut till hela världen hur lycklig jag är och hur vacker kärleken faktiskt kan vara!

Anldeningen till min första skilsmässa är som jag skrev att han gjorde någon annan gravid. Men det var egentligen bara pricken över i för vi hade haft problem i flera år, han knäckte bland annat mitt näsben en gång. (Ja, jag gifte mig med en kvinnomisshandlare 1998. Fast till mitt försvar kan jag säga att när vi gifte oss hade han inte höjt handen mot mig på 1,5 år. Han blev dömd för det med mitt näsben och efter det så vågade han helt enkelt inte. Kors i taket!) För att vara snäll så gjorde jag en lång historia kort.  

Anledningen till den andra skilsmässan var att jag var med om en fruktansvärt traumatisk händelse, en av de värsta saker en kvinna kan vara med om. När min ex man fick veta det så sa han bara:

- Jag vill skiljas för jag kan inte leva med ett offer. Jag kan vara din vän men jag kan inte vara gift med dig.

Jag är faktiskt inget offer utan en överlevare. Så det så! Terapi blev lösningen i livet. Att kunna le, skratta och känna lycka är underbart och det går nästan inte 1 dag i mitt liv utan att jag hittar orsaker till att fira allt möjligt. Egentigen firar jag att jag lever och att jag fått chansen att kunna älska igen.

MEN så sitter det små hemska människor, som jag trott/tror är mina nära vänner och vänner till min familj, som vet allt som hänt mig i mitt förflutna och gör sig roliga över mig och kallar mig förlorare och misslyckad. Det känns fruktansvärt! 

Inte meningen att bomba dig med så långt svar när jag uppskattar dina uppmuntrade ord till mig.  Men jag ville bara göra "bilden" av varför jag känner som jag gör lite tydligare för er som tar er tid att läsa min tråd.   

Åh, nej! Du missförstod mig. Oj då. Det var för att visa uppskattning över dina muntar ord som fick MIG att le som jag delade med mig. Det var mitt sätt att visa dig tacksamhet.