3:e gången gillt..

Åh, så du är som mig, en 3:e gångare med ett 1:a gångs bröllop! (Vi kan säga i den här tråden iaf att det är vår 1:a gång!)   Jag ville bara ge dig en kram när jag läste vad du skrev för du är allt annat än dum.. Du var kär och du älskade den mannen så mycket att du gifte dig två gånger med honom. Att älska någon är allt annat än dumt. Att det sen blir skilsmässa har ju inget med kärleken att göra.

Det finns människor som inte är så snälla och som har stått mig nära fram tills nyligen när jag fick höra hur dom faktiskt pratar bakom min rygg..  *Ryser* Det gör mig samtidigt ledsen och jag känner mig jätte dum som vill ställa till med värsta grejen bara fär att skrika ut till hela världen hur lycklig jag är och hur vacker kärleken faktiskt kan vara!

Anldeningen till min första skilsmässa är som jag skrev att han gjorde någon annan gravid. Men det var egentligen bara pricken över i för vi hade haft problem i flera år, han knäckte bland annat mitt näsben en gång. (Ja, jag gifte mig med en kvinnomisshandlare 1998. Fast till mitt försvar kan jag säga att när vi gifte oss hade han inte höjt handen mot mig på 1,5 år. Han blev dömd för det med mitt näsben och efter det så vågade han helt enkelt inte. Kors i taket!) För att vara snäll så gjorde jag en lång historia kort.  

Anledningen till den andra skilsmässan var att jag var med om en fruktansvärt traumatisk händelse, en av de värsta saker en kvinna kan vara med om. När min ex man fick veta det så sa han bara:

- Jag vill skiljas för jag kan inte leva med ett offer. Jag kan vara din vän men jag kan inte vara gift med dig.

Jag är faktiskt inget offer utan en överlevare. Så det så! Terapi blev lösningen i livet. Att kunna le, skratta och känna lycka är underbart och det går nästan inte 1 dag i mitt liv utan att jag hittar orsaker till att fira allt möjligt. Egentigen firar jag att jag lever och att jag fått chansen att kunna älska igen.

MEN så sitter det små hemska människor, som jag trott/tror är mina nära vänner och vänner till min familj, som vet allt som hänt mig i mitt förflutna och gör sig roliga över mig och kallar mig förlorare och misslyckad. Det känns fruktansvärt! 

Inte meningen att bomba dig med så långt svar när jag uppskattar dina uppmuntrade ord till mig.  Men jag ville bara göra "bilden" av varför jag känner som jag gör lite tydligare för er som tar er tid att läsa min tråd.   

NeutronStar skrev 2013-03-19 13:06:12 följande:

Håller helt med, det är ju erat första bröllop, och det enda som verkligen betyder något eller hur? De andra bröllopen kan man ju tänka på som genrep inför detta bröllopet.

neutronstar.blogg.se

Tack för att du delade med dig och du ska inte känna som jag! Så dumt det är att gamla sår kan göra så ont i nutiden. *Ger dig en cyberkram och en blomma*    Vilken tur att du har en sambo du kan prata med. Dom är värt allt guld i världen!

Åh, nej! Du missförstod mig. Oj då. Det var för att visa uppskattning över dina muntar ord som fick MIG att le som jag delade med mig. Det var mitt sätt att visa dig tacksamhet.  

Kän dig inte dum.   Du kanske var boven och den som orsakade att det blev skilsmässa men "det krävs två för att dansa tango". Om ni hade varit lyckliga och det hade varit rätt för er så hade det inte hänt. I många fall så upptäcker en del att det är fel efter bröllopet och jag tycker inte att man ska dömma någon annan. Det är så elakt och småsint när en del gör så. Vad vore vi utan våra nära och kära som alltid kommer vara lyckliga för vår skull.

Ja om man bortser från min ena syster som slängde i ansiktet på mig igår att jag har haft 2 bröllop. Hon var förlovad 2001 med en man och det höll inte så hon hatar bröllop. Det är ett riktigt minfält att prata om bröllop i hennes närhet..

Anonym (Jobbigt ...) skrev 2013-03-19 14:44:59 följande:

Jag har känt en väldig ångest inför kommande bröllop, jag vill gifta mig med mitt livs kärlek och ser fram emot dagen men samtidigt skäms jag. I början oroade jag mig väldigt mycket inför vad folk ska tycka och tänka men jag försöker släppa det. Jag försöker tänka: mitt liv, mina val - ingen annan kan bestämma och det spelar ingen roll vad andra tycker.  Det är inte lätt - men jag försöker.

Idag pratade jag med min mamma då jag är orolig för att ingen från min sida ska hålla tal men då sa hon:
- Även om det varit åttonde bröllopet så hade vi hållt tal.
Det kändes skönt på något sätt. Detta bröllopet kommer inte på något sätt påminna om det andra och den viktigaste skillnaden är: jag gifter mig med mitt livs kärlek.  

(Förlåt om inlägget är helt osammanhängande - FÖRSÖKER göra två saker samtidigt) 

Tack älskade systeryster. Du har så rätt: Det är kanske inte första gången, men det är sista! 

(Hon är min lillasyster på riktigt. Det är nästan så man kan kalla oss för anonyma familjen, haha!) 

Tusen tack för alla era underbart upplyftande svar. Det värmer i mitt lilla ledsna förälskade hjärta!

Dom som har pratat skit om mig och svikit mig har jag faktiskt ganska nyligen slängt ut ur mitt liv. Sånt beteende är inte välkommet hos mig! Men trots att jag har den styrkan att kunna säga ifrån så känns det otroligt sorgligt och hemskt. Om folk som står mig skrämande nära, nästan lika nära som familjemedlemmar, kan göra så. Vad gör och säger då inte andra? Det är lite så mina tankar snurrar omkring i mitt huvud stundvis.

Annamolly skrev 2013-03-19 17:17:29 följande:

Jag tycker du ska vara stolt. Det ar sa enkelt att sluta sitt hjarta och ge upp efter sana svara handelser, det ar oerhort modigt och starkt att ha hopp och vaga satsa pa livet och karleken igen.

Dessutom vet jag precis vad du menar med att det kanns som forsta gangen. Jag hade tva seriosa samboforhallanden innan jag traffade min fastman, och arligt talat sa har jag aldrig ens haft liknande kanslor. Det gar inte ens att jamfora med tidigare forhallande nar man hittar den stora karleken. 

2013.06.22 Samos, Grekland

Jag längtar till jag kan kan sträcka på mig även mentalt! Jag vill så gärna känna den där övertygelsen om att jag också har rätt till allt som en första gångs brud har.

amerika skrev 2013-03-19 21:54:52 följande:

Du har redan fått så många goda råd som jag bara kan skriva under på!!! Det är förmodligen bara du själv som känner dig fånig, kanske är du så van vid att inte vara lycklig att du inte riktigt tillåter dig att vare det den här gången heller, fast du vill vara det och är det   När ni sitter där på ålderns höst och håller varandras rynkiga händer kan du unna dig att småle åt olyckskorparna som kraxade; då vet ju du att du valde rätt, gjorde rätt. 

Jag känner lite som du då jag ska gifta mig för andra gången (efter ett 17 år långt förhållande med två barn, hus, ja du vet, hela kittet!) Första bröllopet var pampigt och fantastiskt fint och jag är fortfarande glad och nöjd med det. Men så dök han upp, prinsen! Och var så självklar med att han ville gifta sig att jag blev alldeles överrumplad!

Så kan väl jag känna lite att jag vet ju att det inte alltid blir som man har tänkt sig. Men det får inte hindra mig från att drömma, vilja, kämpa, önska, älska, vilja och hoppas!!

Ert bröllop är ju starten på ert gemensamma liv, oavsett vad som har hänt tidigare. Och det är ju inte fy skam!  

Lycka till!! 

Chicita skrev 2013-03-19 22:43:17 följande:

Ett gott skratt förlänger livet sägs det...
Så nu gick helt plötsligt premien på din livförsäkring upp... ska försöka vara allvarligare i fortsättningen  

Dom som snackar bakom ryggen på dig måste ha väldigt tråkiga liv om dom måste diskutera ditt.
Du har levt, dom har kanske bara existerat.
När man lever drabbas man ibland av många bakslag. Jag har levt under hot, blivit knivrånad på min arbetsplats och jag har haft flera mycket dåliga förhållanden (utan att gå in på närmare vad som hänt). 
Vissa går igenom livet utan en enda törn och andra får slå sig fram genom hela törnehäcken. Om man inte fått några törnar så är det kanske inte lika lätt att förstå...

Sen är det tyvärr så att alla "vänner" inte är vänner och ibland måste man välja vilka som är värda att satsa på och i så fall ta tjuren vid hornen och reda ut problemen.
Och andra får man stoppa i papperskorgen (jag rekommenderar inte att göra det rent fysiskt då... Det brukar vara svårt att hitta tillräckligt stora papperskorgar  

Tusen tusen tack för era svar och stärkande kommentarer!! Jag har fyllt mig själv med era kloka ord och det är en otrolig styrka i att upptäcka att jag inte är ensam! Vi är fler!! Samtidigt som det är sorgligt så muntrar det upp mig.  
Nu ångrar jag verkligen att jag valde att vara anonym. Än så länge är jag ganska anonym här på bröllopstorget men jag kommer bli ganska aktiv inom en snar framtid och trodde att jag skulle framstå som misslyckad och pinsam. Speciellt om någon jag känner irl skulle se den här tråden. Så dumt egentligen!! Jag tog mod tll mig och visade mina närmaste tråden och dom blev riktigt ledsna för mig skull.