Har du varit otrogen?
Jag har varit otrogen i ett tidigare förhållande. Jag har nog inget bra svar på varför, men jag tror det grundade sig i att jag sökte uppmärksamhet och bekräftelse.
I det förhållandet jag har idag har jag inte varit otrogen och skulle inte kunna vara det heller. Jag värdesätter och respekterar min partner alldeles för mycket för att svika honom på det sättet.
Otrohet för mig är att man närmare sig en annan person intimt för att man känner åtrå. Krama eller pussa på sina vänner är okej för mig. Däremot att känna åtrå för en annan person än sin partner och få utlopp för det är otrohet för mig.
Lite hårdtraget kanske men om min sambo skulle känna åtrå för en annan tjej och dom två skulle massera varandra eller kramas med intentionen att dom egentligen vill ha mer skulle jag nog kunna betrakta som otrohet.
Jag skulle inte lämna min sambo om han varit otrogen och berättade det med anledning att han är ångerfull och vill fortsätta vårt gemensamma liv. Då skulle jag nog snarare vilja att vi sökte hjälp för att ta reda på vad otroheten egentligen grundade sig i. Är man lycklig i sitt liv och sitt samliv tror jag inte att man känner ett behov av att vara otrogen.
Om han däremot hade blivit kär i någon annan hade jag inte kunnat förlåta det. Att han sökte sig till någon annan för att han saknade ett samliv med mig hade jag varit villig att jobba på en förändring. Men "bara" sex hade jag nog kunnat förlåta så småningom, dock som sagt inte känslor då har man passerat helt andra gränser.
Missförstå mig rätt, självklart vill jag inte att han ska ligga med någon annan, jag berättar mer bara vilka gränser och tankar jag har kring otrohet.
Om man på något sätt närmar sig en annan person än sin partner, på ett sätt som sedan leder till att man känner ångest eller skam inför sina handlingar kan man nog räkna med att man har passerat en gräns i sitt förhållande. Jag tror att dom flesta har rätt bra koll på vad just deras partner tycker är acceptabelt och inte.
Sen finns det monogama par som väljer andra vägar. Jag jobbar med en tjej som träffade sin kille som 17 åring. Dom var tillsammans i 4 år och en dag kände hon starka band och stor attraktion till en annan kille. Hon valde att prata med sin pojkvän om detta innan hon fick utlopp för det och han svarade att han ville fortsätta vara med henne för att han älskade henne men var villig att prova att ha ett mer "öppet förhållande". Hon är idag tillsammans med båda dessa killar och har ett polygamiskt förhållande. Båda killarna vet om varandra och dom är vänner alla tre. För dom fungerar det jättebra. Jag säger inte att det skulle fungera för alla. Men ibland kan man få oväntade svar om man väljer att vara ärlig med att man dras till någon annan, snarare än att gå bakom ryggen på sin partner.