Lite gnäll och tycka-synd-om-mig-själv :(
Min sambo har varit hos sin familj i sitt hemland i över en månad och skulle komma hem imorgon kväll. Vi har såklart nästan längtat ihjäl oss efter varann, men försökt ändå att hålla modet uppe, pratat i telefon varje dag (dyyyyyra telefonräkningar!), chattar på skype när han kommer åt en dator m stabilt internet samt skickar mejl och sms....
Idag var vi tvungna att bestämma att vi bokar om hans hemresebiljett eftersom han har drabbats av vattkoppor!!! Hans yngre systrar har haft det så det kom ju inte som nån överraskning precis. Men såklart hade vi hoppats att det inte skulle bryta ut just nu, två dagar innan hemresan...
Så nu får vi längta efter varandra ytterligare en månad (gick av olika anledningar inte att boka någon tidigare biljett) *snyft*
Å andra sidan (jag försöker vara positiv i alla lägen) så blir väl vår kärlek desto starkare när vi utsätts för såna här prövningar. Min yngsta son blev väldigt ledsen för han tycker så mycket om min sambo och hade verkligen nedräkning tills han skulle komma... men tyvärr, går det ju inte att råda över sjukdomar, vilket till och med han kan förstå.
Färdiggnällt!!
