En dröm, en längtan
Jag kanske ska försöka tyda mina drömmar. Jag drömde om den lilla flickan i natt igen. Men den här gången var jag höggravid. Jag hade gått över tiden med 3 månader, vilket vi alla vet inte är möjligt haha. Men jag längtade så mycket.
Helt plötsligt blir det komplikationer och innan jag vet ordet av det sitter jag på en brits helt blodig med den ljuvliga lilla flickan i mina armar. Hon blinkar åt mig och gäspar och sen somnar jag in i drömmen. När jag vaknar upp i drömmen är flickan borta.
Jag har en sjukshusrock på mig och någon har sminkat mig och lockat mitt hår. Jag är helt ensam det finns inga andra patienter och ingen personal. Jag börjar springa runt och leta efter mitt barn och när jag stöter på en läkare så talar dom om för mig att jag inte har något barn att jag blivit inlagd på grund av orsaker dom bara får diskutera med min man?
Jag springer barfota genom korridorerna i sjukhusrock, stor gråter och letar efter barn. Den lilla flickan som jag vet att jag har.
Jag vaknade imorse helt kallsvettig med ett ryck!
Jättehemskt!!Jag drömde min första "bebisdröm" när jag var 17 år gammal. Hon hette Ellie och hon var helt nunderbar. När jag vaknade kände jag sådan saknad att jag grät hysteriskt. Det var HEEEELT sjukt!
Det viktiga är att komma ihåg att hjärnan lätt spelar spratt på oss. Det kan vara "verklighetsförankrat" och undermedvetet men det kan också vara hjärnan som tolkar olika känslor och reaktioner i din vardag och översätter dessa i termer och bilder som du själv förstår och kan relatera till. Det behöver inte ha med barn att göra egentligen, kanske är det något annan? Eller - så betyder det tyvärr ingenting.
Men jag tror att vi kan luta oss mot att du är helt normal (tänk barnmorske-röst, lol).
Hoppas dina positiva känslor i drömmarna blir verklighet så småningom.
