Jag drömde inatt att jag hade fått barn. Jag hade en gudomligt söt liten flicka i min armar och hon var det bästa som någonsin hänt mig. När jag vaknade kunde jag fortfarande känna hennes värme, doft, höra hennes ljud.
Jag insåg precis att min längtan efter barn är större än jag någonsin hade kunnat föreställa mig! Jag känner mig jätte konstig, jag vill bara tillbaka in i min dröm där min lilla flicka existerar!
Är jag knäpp?
Jag kanske ska försöka tyda mina drömmar. Jag drömde om den lilla flickan i natt igen. Men den här gången var jag höggravid. Jag hade gått över tiden med 3 månader, vilket vi alla vet inte är möjligt haha. Men jag längtade så mycket.
Helt plötsligt blir det komplikationer och innan jag vet ordet av det sitter jag på en brits helt blodig med den ljuvliga lilla flickan i mina armar. Hon blinkar åt mig och gäspar och sen somnar jag in i drömmen. När jag vaknar upp i drömmen är flickan borta.
Jag har en sjukshusrock på mig och någon har sminkat mig och lockat mitt hår. Jag är helt ensam det finns inga andra patienter och ingen personal. Jag börjar springa runt och leta efter mitt barn och när jag stöter på en läkare så talar dom om för mig att jag inte har något barn att jag blivit inlagd på grund av orsaker dom bara får diskutera med min man?
Jag springer barfota genom korridorerna i sjukhusrock, stor gråter och letar efter barn. Den lilla flickan som jag vet att jag har.
Jag vaknade imorse helt kallsvettig med ett ryck!
