Inlägg från: Anonym (bekymrad kollega) |Visa alla inlägg
  • Anonym (bekymrad kollega)

    Vi är oroliga och bekymrade för en kollega

    Hur gör man med sånt här??

    På min arbetsplats har vi en kvinnlig kollega som är i 30-årsåldern och som ska gifta sig i sommar. Hon och killen har varit tillsammans i några år.
    När hon pratar och berättar, märker vi att det är han som har all kontroll i deras förhållande. Hon handlar i livsmedelsaffären bredvid jobbet och får sedan släpa matkassar först på pendeltåget och sedan från stationen och hem. Han handlar aldrig. Hon lagar all mat men det är han som bestämmer vad de ska äta. Han har dessutom åsikter om hur hon lagar maten och klagar ljudligt om han inte gillar det hon lagar.
    Han bestämmer vart de ska åka på semester och om han hittar ett ställe som han gillar så är det bara dit de åker, sommar efter sommar, även om hon skulle vilja se nåt annat.
    Han bestämmer vilka de ska umgås med och vad de ska göra tillsammans med dem. 
    Han bestämde vart de skulle flytta och hur lägenheten skulle inredas. Hon ville t ex behålla badkaret men det ville absolut inte han så det åkte ut.

    Det är han som har bestämt att de skulle förlova sig förra året och gifta sig i år. Han bestämmer hur hon ska se ut i håret, hur hon ska vara sminkad, vilken ring hon ska ha, vilken mat de ska ha, vilken kyrka, vilka gäster. Han tyckte att hon nog höll på att lägga på sig lite inför bröllopet (vilket inte ens stämmer då hon är en perfekt stl 36!) så han ger henne gliringar om att hon inte får äta godis osv.
    När hon en gång glömde sin förlovningsring efter duschen och de skulle iväg, blev han rasande och de fick vända om och hämta den.

    Hon verkar inte särskilt glad över att gifta sig utan verkar mest tycka att det är en massa jobb och besvär. Hon har till och med sagt att "det är hans bröllop, inte mitt".

    Vi är oroliga och bekymrade. Sånt här går ju inte att ta upp, hur gör man det?? Samtidigt som det känns för j-ligt att stå bredvid och inte kunna göra något...
    Vi är flera kollegor som reagerar, var och en för sig, både män och kvinnor.

  • Svar på tråden Vi är oroliga och bekymrade för en kollega
  • Anonym (bekymrad kollega)

    Ja, du har rätt, det är vanliga fikarastdiskussioner och ingen av oss har bemött det. Dåligt av oss allihopa. Det är väl också så att var och en av oss har fått den här känslan men ingen har riktigt vågat säga det till någon annan. Men nu pratar vi om det och det är då vi märker att flera (alla) observerat samma sak.

    Man vill ju inte att det ska gå illa för den här tjejen... 

  • Anonym (bekymrad kollega)

    Tack för alla era goda råd!
     Som sagt, jag känner mig usel att jag inte har stake nog att säga något...
    Vet ej om hon mår dåligt själv. Det verkar inte så. Hon är en stark, glad, framåt tjej med god självkänsla. Hon kan "prata skit" om sin kille, om ni förstår vad jag menar, sådär att "han gör inte det och det, han gör si och så" som känns helt normalt, inte som att hon är rädd för honom eller känns nedtryckt av honom.
    Det är väl mest att allt verkar ske på hans villkor. Det är vad han tycker om eller inte tycker om som styr allting, även bröllopet..
    Jag ska prata ihop mig med ett par av de närmsta kollegorna så kanske vi får fram en gemensam strategi för hur vi ska bemöta fikarumspratet.

    Tack för era tankar i alla fall!! Känns som att jag blir bekräftad i att tycka att det hon lever i inte är riktigt sunt.... 

Svar på tråden Vi är oroliga och bekymrade för en kollega