Och så råkade jag läsa i en tråd i ett forum att prästen har rätt att säga nej till det???? Varför det? Vad spelar det för roll för prästen menar jag. Hur gör vi då? Vi kommer inte att få reda på vilken präst vi får försen ca 4 veckor innan dagen d.... Man vill ju veta? Dela gärna era erfarenheter....
Jag ringer dom helt enkelt. Den präst vi ville ha kunde av nån anledning inte åka till den församlingen vi ska gifta oss i. Men det är även ca 5 mil emellan och en helt annan kommun. Hon kanske har fullt upp. Jag kollar med församligen. Dom vet ju ändå vilka präster dom har och kanske i så fall hur dom brukar ställa sig i denna fråga.
Jag förstår diskussionen och förstår även varför enskilda präster inte vill ha brudöverlämning. Jag vill även klargöra att jag INTE ser kyrkan som en lokal där jag kan ha min vigsel utan för mej är det viktigt att det blir vigsel i en kyrka. Kyrkan är och har alltid varit viktig för mej. En sista fundering, om nu min präst tycker att det är ok med brudöverlämning, tror ni då att gäster kan tycka att det ses som om min Far och min Man ser mej som en ägodel som min man tar över???? Jag har aldrig någonsin tänkt i dom banorna utan har alltid sett det som väldigt fint att bruden nu tar steget över till en egen familj?????
Ja alla gör som dom vill. Jag tycker det är fint att fråga om min hand. En gammal tradition som jag gillar. Hade min pappa sagt nej så hade vi gift oss ändå. Och självklart skulle han inte säga nej! Jag kanske anammar Vickans överlämnande, dvs att min far går halva vägen med mej. Victoria är en person jag haft förmånen att få gå en utbildning med och hon är otroligt klok och klarsynt och hennes val i kyrkan var väl genomtänkt. Kyrkans syn på brudöverlämning kan jag förstå men denna syn är väldigt olika tolkad i olika länder. Var medlem i en kristen kyrka i USA. Där skedde brudöverlämning vid alla bröllop.
Intressant läsning. Vad skoj att du är så insatt 
. Jag har förstått mer än väl det jag inte hade en aning om då jag startade denna tråd. Point taken. Nu är jag lite USA inspirerad i mkt, likaså min sambo. Dessutom är Pappa den person förutom min sambo och barn som är absolut viktigast för mej i mitt liv. Han har sagt att för honom skulle det vara en ära att föra fram mej och för mej är det likaså en stor ära att han bett om att få göra det. Men jag förstår allas tankar i denna tråd....
Tack alla för att ni gett era synpunkter....intressant och det har väckt många tankar samt gett mej förståelse för kyrkans inställning. Visste inte när jag startade tråden att ämnet var så hett .
Jag håller helt med. Jag kommer ALDRIG att gå emot vad prästen tycker men om han/hon inte är emot att min Far leder mej in så vill jag ha honom nära mej i detta stora underbara ögonblick.
Tänkvärt. Men jag känner alla som kommer på mitt bröllop vääääldigt bra. Jag vet att ingen kommer att ta illa upp över en brudöverlämning. Dom har öppna sinnen och förstår varför jag, min familj och min sambo väljer att göra detta. Men jag kan tänka mej att det kan skapa andra tankar i en mer konservativ släkt.
Jag har full respekt för det du skriver Chichita. Om jag inte kände mina släktingar så väl och dessutom visste att det skulle kunna bli snack "bakom våra ryggar" kring det här så skulle det inte alls kännas bra. Men som sagt, om prästen tillåter, så är jag säker på att just i detta fallet, att mina vänner och släktingar kommer att se detta på samma sätt som mej. Dom flesta vet hur oerhört mycket min Far betyder för mej och hur nära vi står varandra.
Har nu haft en första kontakt med vår vigselförrättare. Han tycker att det är en fin sed att bruden förs fram av sin far och han tycker att det är fint att våra döttrar går fram med mej och min far. Känns skönt att ha detta klart. Hade han misstyckt hade jag accepterat det på ett sunt sätt då jag fått många bra synvinklar i denna tråd .
Ärligt så bryr jag mej inte om en av alla våra gäster skulle se ner på att min far går fram med mej på lördag. Det är i betraktarens ögon och man får själv ta ställning. Men för mej och min sambo känns det fint att min pappa är med då han står mej ädlingar nära. Det hade likväl kunnat vara min mamma men för mej står pappa närmast mej.
