Once upon a time there.... (What?)

- Men vad trevligt att råka på er såhär på söndagspromenaden. Jag hade ingen aning om att du bodde här Lucia.
Inom sig tänkte han att det här ju var perfekt, dom skulle aldrig komma på att han hade skuggat punkaren från affären... 

och nu var det väl dags då att sätta in en första stöt!

-Här sitter ni och fikar i all enkelhet, sade grävlingsmannen och log sitt bästa grävlingsleende.

-Mm, sade Lucia och nickade, det är gott!

- Vill du kanske följa med ut på en riktig middag i kväll? Grävlingsmannen lade huvudet på sned och försökte att le lite charmigt

- Ja tack! Ropade punkaren. Men bara om Lucia följer med också!

Grävlingsmannen hoppade till av förvåning och utbrast:

Det var ju Lucia jag skulla bjuda!...
Sen kom han på sig själv och la snabbt till, för jag var så säker på att du ville hänga med ändå.

Coolt sa punkaren. Jag vet ett bra ställe.
Grävlingsmannen tittade fundersamt på honom och tänkte sen att det kanske var en bra idé att låta honom välja. Om inte kvällen blev bra så kunde han ju alltid skylla på punkaren. Och i så fall kanske han kunde få en andra chans med Lucia.

Under tiden hade stjärngossen sorterat klart på lagret och gick nu ut i butiken och berättade för expediten att han var klar.
Vad bra sa expediten, nu kan du byta om till dom här kläderna jag tog fram. Det är din lön.
Kom nu så går vi ut och äter... 

enj smarrig lunch på ett av mina favoritställen. Och var inte orolig, jag betalar! (och, tänkte expediten, sedan får du betala tillbaks, in natura så att säga)

Medan han inväntande stjärngossens förvandling från hösäck till snygg dejt, började han fundea på om han hade städat hemma, och framför allt, när hade han bytt sängkläder senast? Det var uppenbart att han hade förfallit något sedan han blev singel. Han avbröts i sina tankar när stjärngossen plötsligt med hög röst ropade från provhytten:

Men så här kan jag väl inte se ut heller???

Expediten skyndade dit och höll på att falla omkull av skratt. Det var rätt tydligt att stjärngossen inte visste hur kläderna skulle användas.
Dom var både bak-och-fram, in-och-ut och några på helt fel ställe.
Bland annat hade han... 

Långkalsoner på huvudet och såg ut som Pippi Långstrump. Han hade valt en klänning som han satt upponed och förstod inte hur den skulle hållas uppe och hur han skulle kunna gå i den. Och så hade han hängt de där plastlapparna med antalet plagg man provar i

över öronen...
Han hade försökt trä på sig byxorna ungefär som en boléro och stod nu med ärmar som släpade i golvet och han påminde mest om en slokande bläckfisk med alla tentakler som stack ut här och där.

Men snälla vän sa expediten när han hade samlat sig.
Vet du inte hur man klär sig?
Jag ska hjälpa dig...
Expediten tänkte nöjd att... 

den här konstiga typen kan jag sälja på allt jag har. Jag kan bergis lura honom att köpa den där dyra brudklänningen som ingen köpt på fyra år eftersom den kostar...

50 000,-. Men skall jag överhuvudtaget tänka den här figuren som presumtiv pojkvän, så måste han ju åtmnstone lära sig lite stil! Expediten kände sig lite stressad för han ville gärna att de skulle hinna till restaurangen innan lunchserveringen var slut, men började förklara för stjärngossen vilka kläder han skulle ha och vad som skulle bli kvar i provhytten så länge.

Till slut kunde de gå till restaurangen och expediten kände sig mycket nöjd när de slagit sig ner vid ett fönsterbord. Men hans leende slocknade snabbt när stjärngossen kastade ifrån sig menyn och sade:

- Där är hon ju... Luciiiiiaaaaa!!!!!
Han hoppade upp och rusade iväg från expediten.

Lucia hörde någon ropa hennes namn där hon gick mellan grävlingsmannen och punkaren. Men hon kunde inte känna igen någon av alla runtomkring.

Plötsligt hördes ett högt TUUUT från en av dom konstiga hästlösa vagnarna och Lucia hoppade högt, varför lät den så konstigt?