Målsättnigar 2013

Hej 
Vilket trevligt intiativ.
Jag gillar verkligen din inställning Pia B!

Jag är mullig brud som alltid varit större än alla vänner och jag har haft en fram och tillbaka relation med mig själv. När jag träffade min fästman ändrades mycket, han har alltid älskat hur jag ser ut och säger ofta till mig att jag är den vackraste kvinnan på jorden och visst det hjälper väldigt mycket. Men åren som sambo har gjort att jag har lagt på mig onödiga extra kilon på min redan kurviga kropp, stressande jobb gör inte saken bätttre. Jag känner så igen mig när du skriver " Jag vill inte vara trött och håglös inför eller under bröllopet och känna mig deppig". Så nu vill jag hitta min energi igen!

Så inför mitt bröllop har jag som mål att:

-träna minst 2ggr iveckan (gymmet ligger tom i huset!!!)
-gå till jobbet istället för att ta bussen 500m
-gå och simma med styvbarnen istället för att vänta på bänken brevid
-sluta med bröd, svårste någonsin.
-sova minst 8h per natt

Vill gärna vara med och peppa andra och även få en fot i baken att komma igång och vara den bästa versionen av migsjälv, inte bara på min bröllopsdag utan även framåt!
 

Bra jobbat! Det är vardagen som gör den stora skillnanden!

Skall oxå ta och palla mig ut en sväng, första feberfria dagen, så blir en liten sväng i solen! Så gott!
Tror jag skall ta och promenera bort till blomsterbutiken och spana vad de har för snittblommor, för att få lite inspration till min brudbukett. ska ha en liten och enkel, av det som typ finns hemma den dagen tror jag ;)

PiaB skrev 2013-01-03 11:39:49 följande:

Åh vad roligt! Kul att kunna peppa varandra och få tips och råd. Och jag tror vi alla vet vad vi måste göra så framförallt peppa tror jag behövs. Idag ska jag lämna in blivande makens kostymer på kemtvätt eftersom jag är ledig och han inte hinner efter jobbet. Ska faktiskt ta en promenad både dit och hem. Det tar ca 20 minuter ner till centrum och 30 hem då det är uppförsbacke hela vägen. Så jag brukar gå ner och ta bussen hem. Men inte längre! Vardagsmotion är underskattat!

piabosse.se

men du, jag är 154cm lång o väger 84kg o är allt utom smal. Det gör mig ledsen för jag har ända tills för 5år sedan haft normal vikt o varit riktigt vältränad.

har tränat o tävlat i basket från årskurs 1 till 9.an då fick jag sluta för jag var minst 1½decimeter kortare än motståndarna.

Har ridit från det jag var 5år o tävlat i ridning på egna hästar sen jag var 8år o slutade när jag var 19år och tränade med dem 3 dagar i veckan o att sköta 2 hästar o stall gav kondition o muskler.

Började styrketräna när jag var kring 15år o bygde upp en kropp som hade kunnat tävlas med men valde att sluta med styrke när jag var nästan 20år.

Tränade o spelade fotboll från 17år fram till 19 o tränade fotboll 2dagar i veckan.

har periodsvis hållt på med kondition o styrke men för 5år sedan så hände nått med kroppen o jag blev fet, jag har provat med att motionera, äta riktigt, provat sk kurer, har provat med tabletter men INGET har gett resultat.

nu har jag blivit beviljad en gastric-by-pass för det är min enda chans att gå ner i vikt.

Jag har nånstans tänkt att min blivande älskar mig oavsett om jag väger 60 kg eller 84kg, o det vet jag att han gör, men jag älskar inte mig själv o min kropp alls jag avskyr den feta kropp jag har.

Jag väljer att tro att din blivande älskar dig oxå oavsett hur mycket eller lite du väger, men jag tror att du mår dåligt av hur din vikt påverkar ditt liv, för är man som vi tjocka så orkar man inte så mycket o man missar ganska mycket pga fettman.

men du verkar ju ha kunskapen o nu även viljan för att kunna gå ner i vikt o jag tror du lyckas. jag förstår din känsla över att ha den kropp vi har nu o vilket "handikapp" det är att vara så i kroppsvikten som vi är.

Jag önskar dig all lycka o välgång för att lyckas få ner din vikt till bröllopet, men oavsett så kommer du bli en snygg brud när du står framme med din älskade o ni säger JA till varandra.

Vilken underbar tråd!

Jag hoppar gärna in och peppar och blir peppad med.

Har inte satt upp några mål för 2013 ännu, men får väl göra det här och nu:

- Lära mig att säga nej och hjälp! (sjukskriven på halvtid just nu för att jag höll på att gå in i väggen)
- Försöka hantera mitt kontrollbehov (av samma anledning som ovan)
- Gå ner 12 kilo i vikt till bröllopet (som är i början av april) och sedan fortsätta gå ner så mycket som möjligt till bröllopsresan som troligen blir i december.
- Spara så mycket pengar som jag kan... :)

Men jag vill också tillägga att vikten på bröllopsdagen är inte det viktigaste, visst vill jag se fin ut på alla foton, men jag tror att det kommer jag vara oavsett min vikt, kärleken och lyckan gör oss alla till fina underbara brudar.. :)

Däremot håller jag med TS om att jag vill gå ner i vikt för att må bättre och bli piggare!

Mitt sätt är att sluta med socker (inne på tredje dagen utan det nu), äta mindre portioner och mer 'rätt mat' och att träna minst 3 dagar i veckan!

Lycka till allesammans

Jag är nästan precis lika lång och tung som du, och helt klart sockermissbrukare. Jag hade lyckats gå ner 25-30 kilo under åren före bröllopet (med hjälp av LCHF, för mig funkar det inte om jag inte utesluter kolhydrater helt), men efter bröllopet och all stress tyckte jag att jag kunde få skita i allt och ligga på soffan och äta chips en vecka innan jag tog mig samman igen. Jo, tjena. Det funkade lika bra som det skulle göra för en nykter alkoholist att ta sig en riktig praktfyllevecka och sen sluta igen.

Så 1 år och 4 månader senare sitter jag här och har gått upp alltihop igen, jag har ont överallt, migrän var och varannan dag, inga kläder passar längre, jag kan knappt knyta skorna, och det är verkligen inte skönt!!! Och jag tänker på bröd, kakor, godis och pizza (fast jag äter aldrig pizza, märkligt nog, jag tänker bara på det) hela tiden.

Jag började känna mig motiverad att äntligen bryta spiralen nånstans i november, men visste att det var kört ändå hela december. Men nu är jag hemma efter allt släktflängande, maken är tillbaka på jobbet (jag jobbar ganska oregelbundet och har jobbat en del under helgerna men är ledig nu), julsnasket är i stort sett uppätet och jag kan laga och äta precis vad jag själv vill.

Träna kan jag inte göra pga min sjukdom, som har den udda lilla egenheten att den förvärras av fysisk ansträngning, men jag tror att jag skulle kunna få till en kort stund med enkla övningar hemma varje dag om jag gav mig fan på't. Jag har förvånansvärt mycket muskler egentligen, men har börjat bli trött i ryggen och skulle behöva stärka upp "korsetten".

Så jag är gärna med på en livsstilsförändring, hur klyschigt det än är att göra det i början av januari!

Förresten skulle jag vilja säga något om hur man sätter upp mål, något jag insett med tiden. Det handlar om att fokusera på de saker man kan påverka direkt.

Jag har alltså slutat med att sätta upp viktmål i siffor. Det är klart att siffran på vågen indikerar något som inte är bra, och om jag hade mindre överskottsfett på kroppen skulle det sannolikt även visa sig i en lägre siffra på vågen. Men det är egentligen inte siffran i sig som är mitt problem. Som en person på ett annat forum brukar säga, hugg av ett ben så tappar du åtskilliga kilon jättesnabbt, om det bara är det du vill!

Men framför allt är det så att man kan inte bestämma sig för att väga en viss vikt.

Vad man kan styra över är vad man gör.

Du kan bestämma att göra vissa saker som du tror kommer att leda till bättre hälsa och mer hanterlig kropp - t.ex. att träna på ett visst sätt med en viss frekvens. Eller att äta vissa saker men avstå från att äta andra. 
Finessen med mål som går ut på att göra si eller göra så är att du kan utvärdera direkt om du har lyckats eller inte. Har du bestämt att "i morgon ska jag äta enligt den här planen och jag ska gå på ett träningspass alternativt gå en promenad" så kan du redan samma kväll kolla om du har gjort det du tänkte eller inte. Om du inte gjorde det kan du fundera över varför, och hur du kan ta bort eventuella hinder (inklusive de hinder som sitter inne i skallen) så att du kan följa din plan i morgon.

Däremot kommer du i morgon kväll inte ha en aning om hur det går med en plan som går ut på att vågen ett visst datum ska visa en viss siffra.

Så låt mig förtydliga mina målsättningar inför 2013: Min målsättning är att varje dag anstränga mig för att göra mer av det jag vill, och mindre av det jag inte vill.

Om jag lyckas med mina mål för varje dag, så är jag övertygad om att jag på sikt kommer att märka att andra saker förändras som en konsekvens. Men jag håller mitt fokus här, i stunden, på det jag gör precis just nu. Inte på det jag gjorde för en halvtimme sen när jag satte i mig ett halvt paket kex *visslar oskyldigt* eller på vad jag hoppas att jag kommer att kunna ha på mig i sommar, utan på vad jag sysslar med exakt i denna stund.

Det är att halvligga på soffan och slösurfa. Ok, det kan finnas ett visst utrymme för förbättring här. Sätter ifrån mig datorn nu. Vi ses!

Vad roligt att så många vill vara med. Jag som mest tänkte att jag kanske får skriva för mig själv här, men att folk gärna får läsa om de vill Vilka bra mål ni har, inte bara att gå ner tt visst antl kilo, utan att faktist må bättre eller få ett jobb o.s.v. Ett mål behöver ju inte bara ha med hälsan att göra, utan med välbefinnande i stort.

Jag har, precis som maxmamma, tränat mycket förut, var nästan elitcyklist när jag var som bäst och var riktigt smal, vilket undrlättar för en cyklist. Har hållt på med spinning oxå och som ni förstår är cykling min grej, både ute och inne. Men sen slutade jag med det. Började med styrketräning och slutade. Började springa och sprang en mil ganska lätt tillslut men slutade. Och fortsatte äta likadant som när jag tränade flera timmar om dagen. Eehhh, undrar varför jag gick upp i vikt.

Jag kan oxå säga att jag provat allt, men då är jag inte ärlig mot mig själv. Jag har ätit pulver men blivit hungrig och hetsätit på kvällen istället för att äta bra hela dagen. Jag har ätit Xenical och sa till läkaren att de inte funkade. Vad jag inte sa var att det var ju bara att låta bli att ta pillret om jag ville äta en pizza t.ex. Och så har jag hållt på. Så min övervikt erkänner jag villigt att jag ätit mig till alldeles själv. Inte under pistolhot, alldeles själv.

Men nu får det räcka. Och bra att du förtydligade det där med mål. Jag är egentligen emot att väga mig, jag mäter mig hellre eller känner på kläderna när de sitter för tajt eller blir för stora. Men på Curves blev jag vägd och därför skrev jag -30 kg. Men jag kanske är nöjd efter en mindre viktminskning eller vill gå ner mer, det å vi se.

Jag har såklart varit med i Viktväktarna oxå men det gillade jag aldrig just pga vägningen och att det fanns en lista med ens målvikt. Men om jag vill väga mer än den då, då kunde jag aldrig bli "guldmedlem"? Och BMI ska vi ine tala om. Det visar ju egentligen ingeting av värde.

Idag blev det iallafall träning igen eftersom dottern ville det och då kan man ju inte säga nej Annars ska jag hålla koll på mig själv eftersom jag har en manisk personlighet och när jag gillar något gör jag det till 120%, så jag ska försöka att BARA träna på gymmet tre ggr/vecka och inse att det räcker gott och väl.

Jag blir så ledsen när jag ser sånt här. Jag kan inte påstå att jag älskar min feta kropp men jag avskyr den inte. Den är ju jag. Jag gillar inte att allt är så jobbigt och att det inte går att köpa alla kläder. Men på sätt och vis är det ett val jag gjort. Jag vet vad jag gjort när jag ätit skit och inte tränat. Och ändå har jag gjort det.

Hoppas du kan komma över din känsla för din kropp och att operationen lyckas bra. Får man gå i någon terapi efteråt? Jag tänker att även om du operers så har du väl dina känslor kvar efteråt. Ofta finns det en anledning till att man ätit som man gjort. Själv har jag tröstätit mig igenom ett dåligt äktenskap och använt mat som en drog. Jag åt om jag var glad, ledsen, kände mig duktig, var förbannad m.m. Och jag har jobbat jättemycket med vaörr jag har gjort det.

Och jag kan säga att det gör ont att komma till insikt. Förjävligt ont. En terapeut jag pratade med frågade varför jag vill straffa mig. Jag förstod ingenting, jag använder ju mat som belöning. Men hon menade på att det är ett straff att äta för mycket skräp, inte en belöning, så varför vill jag straffa mig. Och hjälp, när jag började fundera på det! Men det är en annan historia.

Och jag ska erkänna en sak. Jag har köpt en lila klänning eftersom det är min favoritfärg. Men samtidigt känns det så naket och oskulldsfullt med en vit klänning. Och det känns så fint och jag har känt mig ovärdig en vit klänning. Men jag funderar på att om jag går ner mycket så köper jag en vit klänning. Den jag har kostade bara 400 och den kan jag kanske ha på en bal nångång

Träna lagom låter som en bra målsättning, för att inte tala om målet att orka vandra i de irländska bergen. Jag rekommenderar Connemara!

Och jag håller med om BMI. Enligt den tabellen borde jag typ halvera min vikt, och det kommer inte att hända. Jag är i grunden kraftigt byggt med mycket muskler (särskilt i benen) och mycket kurvor, och på den tiden jag var "normalviktig" såg jag sjuk ut, så det är ingenting att sträva efter.

Jag tror inte heller på svältbantning. Visst kan man gå ner snabbt i vikt, men man drar samtidigt ner på ämnesomsättningen, krymper muskler och i värsta fall även inre organ, och kan sen inte börja äta normalt igen utan att lägga på sig i raketfart igen.

Bättre att sikta på att må bra. Och sitter man och moffar skitmat mår man inte bra, så det ingår i den målsättningen. Om man är aktiv och äter sig lagom mätt på bra mat (vad som är bra mat får man själv komma fram till) och inget annat så bör man med tiden också få en mer välfungerande och rörlig kropp.

Sen kan det finnas andra saker som spelar in. Jag är som sagt såpass grav sockermissbrukare att jag måste undvika kolhydrater i stort sett helt för att bli av med suget och inte spåra ur gång på gång. Det kan jag göra även på bröd eller pasta, skulle förmodligen göra det på frukt också om jag inte var allergisk, frukt är ju nästan bara socker. Så just MIN målsättning är att återgå till LCHF som jag vet funkar för mig, men det betyder inte att jag tycker att alla andra måste göra det också. Däremot tror jag socker och vitt mjöl är dåligt för alla.

Men hallå, jag skulle ju inte sitta här sa jag ju!

Dagens mål är att gå till och från mitt gamla jobb istället för att ta bussen vilket jag planerade först. Jag ska luncha med en fd. kollega och tänkte först ta bussen dit och gå hem men eftersom solen skiner, det är blå himmel och jag inte har någon särskild tid att passa kan jag lika gärna gå. Jag är en oerhört lat person, har svårt att tacka nej om någon vill köra mig hem eller till jobbet trots att jag vet att jag mår så mycket bättre om jag går.