Gifta sig utomhus och hoppas på vädergudarna eller i underbart vacker kyrka? Tradition eller kreativitet?
Skulle bara själva vigseln vara där, och sen ska alla ta sig därifrån igen och vidare till en lokal för middag/fest (eller fika... vad ni nu väljer)?
Jag som har problem att gå, och som kanske inte skulle kunna åka på ett släp efter en traktor heller om det är stenigt och hoppigt pga andra skador, känner ju att 15-20minuters promenad dit och sen efter en halvtimme eller nåt (normal tid för vigsel) så ska man samma väg tillbaka igen. Eller så ska man tillbringa hela dagen och kvällen där (utan toalett sa du va?) och sen försöka gå tillbaka i mörkret på en stenig väg...
Tja för mig känns det inte värt den fina stunden där vid sjöns strand.
Och om det är dåligt väder då... 15-20 minuters promenad i finkläder om det blir ösregn är ju inte så kul...
Nu låter jag säkert väldigt negativ, men det är tankarna som kommer i huvudet om jag skulle fått inbjudan till ett bröllop med dom permisserna.
En vacker sommardag när det inte blåser så mycket och det går att fixa någon sorts transport, i alla fall för dom som har svårt att gå, så skulle det nog vara jättefint där.
Men om ni inte blir där hela dagen så kanske det inte är värt besväret med att frakta dit sittplatser eller ett tält "för säkerhets skull" osv. Och om ni ska vara där hela kvällen... Hur blir det då med toalettbesök, hur sköter man eventuell mat på ett hygieniskt sätt för så många personer osv...
Jag hoppas att ni kan lösa alla saker och få ert drömbröllop, oavsett plats 
Men om ni vill ha det lite lantligt och estetiskt så kanske ni kan få låna en lada av någon och ha vigseln i den (eller utanför om vädret tillåter).
Ställ upp höbalar och lägg ut gamla trasmattor på dom, där folk kan sitta. Kolla på loppis efter gamla tallrikar mm att duka upp maten på, bry er inte om ifall dom matchar eller inte för det bidrar bara till charmen.
Stora vaser med vilt växande blommor på borden och kanske längs "altargången" gör också en hel del för känslan.
Minnesvärt...
Tja alla vill väl ha ett minnesvärt bröllop.
Men jag upprepar det jag sagt många gånger. Jag minns inte om brudparet kom ridande på åsnor, hjulade in till prästen eller om det var något speciellt med dukningen.
Det jag minns är brudparets glädje, hur avslappnade dom var och om dom såg ut att njuta av dagen. Och eftersom alla brudpar är olika så blir också alla bröllop individuella 