Deprimerad innan bröllopet, jag ska ju vara glad..

Jag kan inte hjälpa att jag känner mig deprimerad. Vi gifter oss om mindre än 3 veckor och jag har då dåligt samvete att jag är så deppig. Det här ska ju vara en glad period med förväntan, pirr i kroppen & lycka. Det är mycket just nu, planerar bröllopet nästan själv då mannen jobbar på annan ort hela veckor. Vårt barn är i 3års trots. Jag har blivit arbetslös och a-kassan har inte kommit igång än. Jag har ingen "ork" eller motivation till att ens slå på en maskin tvätt, jag måste tvinga mig själv att göra det. Jag har ingen matlust, äter bara för att slippa blodsockerfall.

Jag glädjer mig knappt åt att min sambo kommer hem från jobbet imorgon (varit borta hela veckan). Sen är det allt med huset och gården som blir uppskjutet pga lite tid me gubben hemma, bilen behöver på service. Jag orkar knappt duscha eller sminka mig, det är inte jag i vanliga fall. Jag mår så dåligt, självömkan så det är fan pinsamt. Ahh ja vet inte vart jag vill komma egentligen.. Vill väl eg bara höra att det är normalt att känna så här innan bröllopet.

Tack för era fina ord. Jag har ju då ingen som dött för mig nyligen, men det känns som att jag själv dött. Jag har tappat mig själv på vägen, jag är den där som alltid är glad och skojig nu är jag bara ett tomt skal helt ursköljd på frid & glädje. Vet egentligen inte varför jag känner mig såhär nere, ingen särskild orsak som "bara det där nu är ur världen så kommer det kännas mycket bättre", helt obefogad nedstämdhet känns det som. Vart ska jag börja när jag inte vet vart felet är. Förmodligen är det en salig blandning av allt jag nämner, men guud vart ska jag börja.

Försöka be nån om hjälp, ett förslag jag själv övervägt. Men jag är för dum stolt att be om hjälp, hjärnan säger att endast svaga ber om hjälp. Jag är inte svag, jag är egentligen en stark person. En stark person i en "liten svacka" som måste komma upp. Precis som du säger Aviman, jag VILL ju må bra jag vet att det bara är ett stenkast bort. Och som du tokig säger, en god vän att prata med. Det kanske skulle vara läge för möhippa, då skulle jag nog kunna släppa alla tankar. Hoppas för just DEN skullen att jag blir hippad, kanske blir det ett genombrott och går mot det ljusare.

Deprimerad innan bröllopet, jag ska ju vara glad..

INNEHÅLL