Ni som önskade er pengar, hur mycket fick ni?

Den här diskussionen börjar spåra ur tycker jag. Det är kul att läsa allas olika åsikter, men måste ni vara så hetsiga? Räcker det inte med att säga att "jag tycker inte att det är ok att önska sig pengar" och sen förklara lugnt och sakligt? Måste man lägga till värdeord som "barnsligt" och "tiggeri" (som kan kännas väldigt kränkande om man tex har kämpat hårt för att klara sig själv hela livet). Att gästerna vill ge en gåva, oavsett om man ska på födelsedagskalas, bröllop eller vanlig filmkväll är väl trevligt? Och att det då är nått som man uppskattar (en flaska vin, en påse chips eller, just det, pengar) är väl ännu mer trevligt. Man ger ju inte presenter för att man som givare ska dela med sig av sin livsstil till andra utan för att mottagaren ska bli glad och känna sig uppskattad. Jag tycker det är kul att ge presenter som kommer till användning, oavsett om det är egenvirkade grytlappar eller ett kuvert med sedlar.

Jag funderade på en sak angående att önska sig pengar; är det så att man förknippar det med tid? Alltså, tid idag är så mycket värt, att någon tar sig tid för någon annans skull är för många mer värt än pengar. Att någon då har tagit sig tiden att fundera ut något man vill ge och sedan gått ut på stan och handlat det och slagit in det omsorgsfullt, är det det man uppskattar hos en "riktig" present. Dvs att oavsett hur ful den där vasen är så är det i alla fall nån som har lagt ner tid på att hitta den... Och det är värt mycket mer än att få något som faktiskt är användbart. Förstår ni? :-/ Jag vet inte om jag förklarar det rätt... Själv tycker jag inte att det är så, men jag funderar ändå över om det kan vara en faktor i frågan.? Sen funderar jag också på om det kan vara förknippat med att man inte diskuterar pengar i vanliga fall. I vissa kretsar (tex mina föräldrars eller vissa av mina kompisar) pratar man inte om oengar, oavsett om man har lite eller mycket. I andra diskuterar vi det ofta, eftersom att jämföra sin lön med andra ger de bästa argumenten på löneförhandlingarna. Och det är därmed inte så "tabubelagt" att ge eller få pengar, eftersom det inte är ett "het" ämne annars heller utan bara något som är...

Förbannade platta, sorry för bristen på radbryt... Vore skönt om BT kunde fixa detta ständiga problem

Jag förstår inte varför det är en åldersfråga vad man önskar sig och hur man prioriterar? Att umgås med sina vänner borde vara en prioritering i alla åldrar. Och det verkar det vara också. Om ett bidrag hade varit nödvändigt för att vi skulle kunna bjuda fler av våra underbara vänner så hade det varit en no brainer för oss.
Våra vänner är ju lika mycket våra vänner oavsett om vi är studenter, tjänstemän, arbetslösa eller vd:ar. Och då vill vi dela vår dag med dem för att visa hur mycket vi uppskattar dem och hur mycket de betyder för oss. Att de stödjer vår kärlek och ger oss värme och minnen för livet är ju ändå mest värt.

Återigen tycker jag att vi (som är vuxna människor, vilket påpekas ENORMT många gånger i den här tråden) borde kunna hålla diskussionen på en nivå där man inte kommenterar varandras ålder, socialgrupp (!) eller livsituation. Varför att det så känsligt att diskutera pengar att man måste sänka sig till personliga påhopp?

Theodora: Coolt, det funkade faktiskt! Tack!

Ännu en gång: kan vi diskutera detta som VUXNA människor? Inte ens att kommentera sin egen ålder är nödvändigt tycker jag. Uppenbart är att detta inte är en generationsfråga, eftersom folk från alla åldergrupper har uttryckt sig. Inte heller är det en härkomstfråga (bara för att jag är från Dalarna betyder inte att jag tycker samma sak som alla andra från Dalarna) eller en familje-/uppfostringsfråga (mina syskon har olika uppfattning i frågan och vi är ju alla tre uppvuxna i samma hem). 

Bara för att det kallas bröllopsFEST betyder väl inte att det finns en klar mall för hur det ska se ut? Fest behöver inte betyda "supa ner sig och dansa-pausa". Fest för mig kan vara allt från tårta och kaffe till trerätters middag med vin till utgång på klubb. Om jag ska till min sambos brorsbarn (2,5 år) på hans födelsedag kallar jag det också fest. Så vad är det som skapar idén om att "festa" gör man bara när man är i en viss ålder?

Om jag blir bjuden till några vänners bröllop utgår jag ifrån att det blir en fest jag kommer att uppskatta, eftersom jag känner brudparet och vet vad de brukar ha för typer av sammankomster. Och för allt som jag vet att JAG kommer att njuta av betalar jag gärna. Vissa tycker jag är tokig när jag lägger pengar på en surfplatta, men jag vet ju att jag kommer ha nytta av det... Samma sak kan jag tänka mig att betala för en fest som jag ska gå på, eftersom jag vet att jag kommer ha kul. 

Samma sak om någon föreslår att vi tex ska gå på gröna lund, ta en sväng med någons båt eller ta en fika. Då delar vi på kostnaderna, eftersom vi gärna vill umgås, men inte på villkoret att någon ska bli ruinerad. Vi gör många gratisgrejer också, naturligtvis, men ibland vill man unna sig. 
Jag bjuder annars gärna mina vänner på både stort och smått, och ambitionen på vårt bröllop är att vi ska bjuda alla på mat och dryck. Men att bli utesluten från någons bröllop pga att "vi hade inte råd att bjuda så många, men vi hade gärna bjudit er om vi hade haft mer pengar" hade gjort mig nästan arg på brudparet om de inte lät mig betala min egen biljett. 

Appropå är det helt onödigt att lämna tråden med en nedlåtande kommentar om sig själv eller andra. Ingen mår bra av det, varken den som blir kommenterad eller den som kommenterar. Att vi diskuterar är väl hela poängen med ett forum eller hur? Så om ämnet är intressant tycker jag att man borde vara kvar och förklara närmare hur man tänker. Men om alla ska hacka på varandra förstår jag att man inte vill vara med längre. Alltså refererar jag tillbaka till min första mening i detta inlägg som blev mycket längre än nödvändigt och knappt är försvarbart eftersom jag sitter på jobbet och borde göra det jag får betalt för...