Hej ! Jag har kommit i ett läge att jag känner att det inte är kul att planera bröllopet. Pappa tjatar om att ja måste gå ned i vikt. Jag kontrar med att titta på dig själv och hur du ser ut. Han kontrar med att han har all rätt att se ut som han gör men att ja inte ser fräsch ut . =( *tårar strilar* jag försöker bakna i honom att han inte ska klanka på mig men det gör han varje gång vi pratas vid. Enlogt honom är jag inte söt
Om det är länge till du ska gifta dig hade jag inte provat någon kläning nu när din pappas ord har sårat dig så.
Utan försök att unvika honom när har börja nämna din vikt. När du sen ska prova kläning så ta på dig snygga underkläder sminka dig om du vill fixa till håret lite och ta med en riktigt bra vän eller någon annan som tycker du är så super bra som du är. Sen när du har lite mer självförtroende så kommer du hitta en kläning som du kommer känna dig fin. Men lämna din pappas ord på något bra ställe... Och kom ihåg att ingen pappa ska säga något så sårande som han gör. Man väljer inte sina föräldrar eller släktingar men man kan välja när man är vuxen att inte lysna till taskiga kommentarer. Hans kommen tar om att ingen man vill ha en tjock tjej och din mamma är överviktig kan man ju undra vad han menar med det.... I min värd ska man vara älskad för den man är inte för hur man ser ut.
Kram
Ja det ska ja ta och göra tänkte kolla på stan i Januari.:) Ska ju inte ha en klassisk brudklänning utan en enkel eftersom det ska bli borgerligt=) Kram
Ingen fara=) jag tål det. Ja han har udda syn på de mesta=(
Usch då, det är ju inte okej. Känner du dig nöjd med dig själv så tycker jag att du ska ignorera hans kommentarer, det är inte okej att säga så. Alla är vackra, och har man en fin personlighet så lyser det ju oftast igenom så man blir ännu vackrare. Tro på att du är vacker och alla andra kommer också tycka att du är vacker. Ofta handlar det ju om inställning. Exempel: Känner man sig ful och nere en dag så ser det ofta ut så utifrån också, känner du dig glad och vacker så visar det sig genom ditt kroppsspråk också, vilket kan göra att folk tänker att du ser fin och trevlig ut. Så helt enkelt, försök att stänga ut alla dåliga tankar på dig själv( svårt jag vet, men försök).
Hoppas detta hjälpte något i alla fall.
Styrkekramar till dig!
Hej
Har läst alla trådar i dett inlägg.
Fy vad jag tycker synd om dig och din pappa som tydligen har ett behov av att sparka undn dina ben.
Det är den sämsta framkomliga vägen.
Skönheten sitter i betraktarens ögon och var glad att din blivande redan har upptäckt din skönhet. Både yttre och inre.
Lycka till
Ja jag börjar nästan tro på det han säger. Jag har ju fått höra det sen ja va tonåring... Jag fattar inte vad hans problem är. Han är inte spec snygg han heller.
Vet inte varför det blev en tumme upp på mitt förra inlägg, det var inte direkt så jag kände!
För det första måste jag bara påpeka att det finns ett antal tjocka tjejer här på BRÖLLOPStorget, och uppenbarligen finns det killar (och i vissa fall tjejer) som ville ha dem och t.o.m. gifta sig med dem. Så det skulle knappast vara kört för dig även om du till äventyrs skulle bli tjock i framtiden. Men nu är du ju frisk och normalviktig och har dessutom någon som alldeles uppenbart vill ha dig, så han dillar om problem som inte ens existerar.
Men nu tänker jag så här, att vi kan väl alla vara överens om att din pappa är ute och cyklar, inte bara rent faktamässigt (du är inte tjock!) utan också på så sätt att han inte har rätt att klanka ner på dig oavsett hur du skulle se ut. Så jag tycker diskussionen behöver styras över från dina ynkliga eventuella extrakilon, hur du bör se ut och om och hur mycket du behöver motionera (de sakerna tror jag du klarar att avgöra själv!) till hur du ska hantera din taskiga pappa. Det är inte en viktfråga, det är en relationsfråga! För grejen är ju att även om du nu hade varit överviktig, oattraktiv och ohälsosam, så hade de sakerna knappast blivit bättre av att dessutom få skit istället för stöttning av dina föräldrar.
Vad du behöver göra är först och främst att göra det väldigt klart för din pappa att du inte vill höra en enda kommentar från honom om din kropp. Hans kommentarer är sårande och kränkande, och du tänker respektera dig själv även om inte han gör det och inte utsätta dig för något som är dåligt för dig längre. Tala om att du inte kommer att lyssna på fler såna kommentarer, säger han något om din kropp kommer du att omedelbart avsluta konversationen. Och sen gör du det (att hota utan att fullfölja är värdelöst!). Pratar ni i telefon är det lätt, då är det bara att lägga på luren DIREKT när han säger något (utan diskussion) och sen inte svara om han försöker ringa igen den dagen. Är du hemma hos dem tar du dina saker och går därifrån. Varje gång.
Alltså: Förklara en gång för alla (i ett brev om du inte tror att du kommer att få prata utan att bli avbruten):
1) Att hans kommentarer är sårande, att han inte har rätt att kommentera din kropp, och att du vägrar bli utsatt för det längre
2) Att du vill ha kontakt och umgås med honom så länge han beter sig schysst
3) Att du kommer att avbryta samtalet/besöket direkt om han kommer med såna kommentarer, istället för att stanna kvar och lyssna på dem.
4) Att detta inte är förhandlingsbart. Du är inte intresserad av hans förklaringar av varför han gör det eller om han själv tycker det är ok att säga som han gör, slutresultatet är oavsett hans intentioner att du mår dåligt, och DU tycker inte det är ok. Det här är dina villkor. Det är han som väljer om det är viktigare för honom att få säga taskiga saker än att få fortsätta prata med dig. Klarar han inte av att göra det valet får han skylla dig själv om du går därifrån, så får han sitta där i sin egen gallpöl.
Men han kommer förmodligen inte att ändra sig bara för att du blir ledsen och ber honom att sluta, det måste nog bli någon konsekvens av hans beteende för att han ska fatta.
Otroligt elakt av en förälder att säga så. Jag skulle aldrig klanka ned på mina barns brister så där plumpt. Det kanske är så att du själv känner dig "tjock" och egentligen vantrivs med din kropp? Då är bara en sak att göra, nämligen göra något åt det. Inte för din pappas skull utan för din egen skull. Kämpa på, du kan!
Jag harbörjat cykla 20 min på motionscykeln och sen ska ja börja simma nästa månad det ska bli jätte skönt. Och om pappa ringer så ska jag lägga på luren om han påpekar min vikt igen. Han har styrt o ställt över mig sen ja va liten. Jag fick påtvingat börja spela piano och hade världens häxa till pianofröken som skrek fast ja satt 2 cm i från henne och i sig gjorde att ja hatar att spela i dag. Men det gjorde pappa för att han ville att jag skulle göra det.. Så ska ja ALDRIG bli mot mina framtida barn. Man ska ej tvingas till saker...
japp. om han bara ska ringa för att klaga behöver han inte ringa=) Vad händer för dig i dag då Aniara
