svensexa för mannen, ingen möhippa för mig

Hahaha!!! Kontrollfreak fick en helt ny innebörd för mig! haha!!
Men skönt att det inte var värre än en middag för dig  

Tja, min ena tärna (som inte blev tärna i slutänden) gick ju runt och hotade med att dom skulle hitta på massa förnedringssaker för mig och klä ut mig mm mm. Allt som jag verkligen inte klarar av utan bara tar som mobbing och mår dåligt av.
Hon tyckte det var roligt att göra mig nervös.
Jag hade också väldigt få kompisar som skulle komma. Och det var ännu färre som bor i samma stad som oss.
Så om dom hade dragit ihop en möhippa med alla tjejer som var bjudna så skulle kanske 5% ha haft en möjlighet att komma. Alltså typ dom två tärnorna 
Så när jag bytte ut den tärnan så var det så skönt att veta att jag skulle slippa något sånt. Om det skulle bli något så skulle det bli betydligt lugnare.
Och i slutänden så blev det en svenhippa, bara vi och marskalker + tärnor. Helt perfekt  

Jag tycker att det har varit en del problem med möhippor senaste åren för att det ska vara så himla mkt fixat och blir så himla dyrt... Jag förstår ju att det inte är vad du vill, så då är det ju himla tråkigt att ni inte kan ses några stycken och bara äta gott, mysa och snacka skit en kväll, bara tjejerna! Håller tummarna för att dina riktiga vänner iaf vill hitta på nåt med dig! Ska inte ösa skit över de andra, vet att det kan vara svårt att få ihop med jobb och småbarn ibland. Men hoppas att du får en rolig kväll! Strunt i om ni bara bli tre pers :) Kram

Håller med!

Tre av mina klasskompisar ordnade vad jag kallar en minihippa för mig. Jag visste datum och klockslag, men inte vad som skulle hända. De hade gjort det så mysigt och personligt, med en massa frågor, som: vem tog initiativet? kommer bröllopet bli som du drömt om? vad kommer ni att gräla mest om? (vi bodde inte ihop innan vi gifte oss) osv. Med enkel men god mat. Det blev så lyckat. Sedan ordnade en grupp vänner en mer traditionell möhippa, som jag är glad över. Innan den första hippan hade jag alltid gått omkring och varit orolig över att jag inte skulle bli hippad. Men efter den första minihippan, som var så personlig och trevlig, kände jag att jag hade varit helt nöjd med bara den.

Hmm.. Jag börjar nästan misstänka att hon försökte villa bort mig. Sambon är små lurig med telefon & datorn, får inte se vad han skriver eller med vem. Vem vet, kanske..?

Håler tummarna för dig

Håller också tummarna för dig, eftersom det verkar som om du vill ha en möhippa!

Ser fram emot att höra hur det går!

Du får hålla oss uppdaterade .

Vi fick inte heller nåt, varken jag eller maken. Hans kompisgäng fixade ingenting trots att de andra i gänget har fått svensexor när de gifte sig och min kompisar, enbart killar, visste inte vad möhippa eller svensexa var och vad det innebar, de hade helt enkelt aldrig hört talas om något sådant. Dessutom bor de långt bort och saknar körkort.

Så är det. Vissa får, vissa inte. :)

Va tråkigt, ibland blire ju så. Det är ju okej en sån gång när dom långt borta, men i mitt fall har alla kommit med dåliga ursäkter som att dom inte vill komma för att "den" inte känner dom andra som var bjudna bl.a. Men jag känner va fan jag skiter i vilket, nu vet jag vart jag har alla & vilka som bryr sig om mig