Växelfel i huvudet?

Jadu, det här låter både svårt och jobbigt. Jag tycker att det låter som att du har bra självinsikt och sunda tankar om dig själv- du duger som du är men att det vore skönt och praktiskt att gå ner i vikt. Jag tycker att du ska börja med att gratulera dig själv till goda insikter, men tyvärr vet jag inte hur du ska gå vidare. Jag har själv ingen erfarenhet av de problem du beskriver så det är nog bättre att du får konkreta tips av någon annan. För min egen del så tränar jag och äter bra på ren självdicsiplin. Jag sätter upp "regler" och mål, t ex träna tre gånger i veckan och inte äta sötsaker på vardagar, och sen bara följer jag det, för jag avskyr att inte klara av saker jag bestämt. Det är bästa sättet för mig att genomföra allt som kan kännas motigt (plugg, jobb, träning, ringa jobbiga samtal osv) att bestämma när, var och hur det ska ske, och sen bara göra det. För är det något jag inte mår bra av och gör att jag tappar lusten för allt är när jag inte håller vad jag "lovat" mig själv. Men, nu var det kanske det här med disciplin som var problemet... Hoppas någon kan komma med några bra tips!

Och lycka till, såklart! Jag hejar på dig. :)

Tack för dina tankar!

Det var visst till hjälp, bara att någon funderar över min situation och har lust att uttrycka sig. Och det är precis det som är problemet, det du inte lider av. Disciplin. Eller i mitt fall bristen på den. Och det är så konstigt, för i resten av livet är jag otroligt disciplinerad, fokuserad och strukturerad. Men när det kommer till det här så slarvar jag. Jag börjar i morgon, efter semestern, efter jul, efter påsk och så har det gått ett år till.

Men bara av att läsa vad jag skrivit får jag lust att göra något åt det. Hur svårt kan det vara?? Och nu funkar verkligen allt annat i mitt liv och jag älskar hur allt har blivit. Så det blir aldrig en bättre tid än nu att ta tag i mig själv, när inget annat stör eller tar min tid.

Så nu har jag förekommit mig själv och ställt in en påminnelse i mobilen som plingar i morgon strax innan jag behöver gå. "Ta inte bussen"

Jag lider av exakt samma problem. Är dessutom lika lång som dig och växer ungefär detsamma. Vet också att jag äter fel och rör mig för lite. Jag kan också bestämma för mig att äta bättre, börja träna eller något liknande och ändå så börjar jag innan jag slutar. Det är svårt att göra något åt det. Har också haft inställningen att jag inte lider av det men nu börjar jag liksom du känna att jag inte vill se ut så här på bröllopet. Även om min blivande tycker att jag är underbar precis som jag är.

Jag är också otroligt väldsciplinerad i allt annat men inte i detta. Det går bara inte. Men sedan jag bytte jobb så går det bättre. Stressen är mindre och numera måste jag cykla eller gå för att ta mig till jobbet. Men det är nog en ganska drastisk lösning, attt byta jobb. Det enda som har fungerat för mig än så länge är att byta till lchf kost, det vill säga inte äta några kolhyderater alls. Och det fungerar för mig, jag har krympt en jeansstorlek på tre veckor. Men sockersuget är oroligt jobbigt, idag handlade jag på Coop och hade lätt kunna köpa en sexpack Snickers på extrapris och trycka i mig allt. Men då tänkte jag på brudklänningen och då var det inte värt det.

Om du vill diskutera det här mer privat med mig så är det bara att skriva till mig. Vi lider ju av samma problem.

hej

jag är oxå extremt fet, är 155cm lång o väger 85kg, jag har försökt med det mesta i väg för o gå ner i vikt men klarar inte av det, delvis beror det på att jag äter fruktansvärt mycket mediciner som inte gör saken bättre

och sen pga depressionen o diagnosen jag har gör att jag inte klarar av att äta på regelbunda tider heller vilket sätter sina spår.

trots diabetes så är jag sjukt svag för popcorn med smörsmak det blir man inte smal av heller...

försöker gå ut o gå med hunder extra promenader, försöker rida ett par dar i veckan men det hjälper inte.

har nu preleminärt blivit beviljad en gastric bypass operation som ska vad jag förstått det hela bli nångång år 2013 men vet ej exakt.

läkarna har gjort grundlig utredning på mig o har konstaterat att jag ej på vanligt sätt kommer att kunna gå ner i vikt, det enda sättet är operationen för o minska vikt o bli av med diabetesen.

detta inlägg hjälpte kanske inte dig så mycket men du ska veta att du är inte ensam om att se ut så här kroppsligt o skickar ngra styrkekramar o önskar dig lycka till med allt.

go girl go 
 

Min kollega var i ungefärlig storlek som du, och hon gick med i Itrim http://www.itrim.se/ och har nu gått ned säkert 40kg på 6mån.

Hur som helst hoppas jag du når dina mål till den stora dagen =) 

Ett tips är att börja skriva matdagbok och att vara helt ärlig mot sig själv med det man skriver ner. Allt man äter, även skräpmat, minsta lilla godis osv. Och om du sen har någon som ska läsa den/gå igenom varje vecka med dig (tex din m2b, i mitt fall min PT) så vill man verkligen att det ska se bra ut i boken, och veta att man inte ljuger. Det kanske kan vara en liten motivationshöjare för dig :) För jag själv känner att när jag gör det så funderar man alltid en gång extra före en godsak, och om det är värt det. Så ge det ett försök, det kan vara värt det :)

Lycka till!

Jag tror en bra ide är att ta hjälp av någon annan, ex en PT (personlig tränare) som kan hjälpa dig med ett kostschema och träningsschema. Eller bara någon som du kan prata med, kanske en psykolog? Kan ju låta drastiskt men de kanske kan hjälpa dig att se varför du inte äter den mat du handlat hem, eller varför du avbokar passet på gymmet. Kan ju ligga något annat bakom än bara att disciplinen tryter.. :) Lycka till med allting och tänk baby steps, baby steps. Allt behöver inte gå snabbt :)

Du kanske ska fråga dig vad som egentligen stressar dig med klänningen? Jag blir själv stressad men har insett efter att ha sett alla dessa bilder på smala brudar så tro min hjärna att en brud ska vara smal. Finns det något sådant i grunden? Det kanske bara är att bildgoogla tjocka brudar?

Åh, Tack för alla tankar och tips! Skönt att se att jag inte är ensam, vilket jag iof inte trodde heller. Och väldigt bra tips.

Det där med matdagbok låter som något för mig. För jag skulle nog skämmas ihjäl om jag var tvungen att visa någon allt jag äter. Inte för att jag äter i smyg, men den som ska läsa är ju inte med mig dygnet runt och ser vad jag faktiskt äter.

Psykolog tror jag inte är aktuellt just nu. Har gått i KBT förut av andra anledningar så jag vet hur jag ska tänka.

Itrim och andra gym och viktminskningsprogram känner jag mycket väl till och kan gå med i hur många som helst. Problemet är att jag inte går dit. Och nu menar jag inte att förringa den som föreslog itrim, jag vet att det stället är jättebra för många, men som sagt, man måste gå dit också.

Klänningen oroar jag mig inte ett dugg över. När jag har den på mig så ser jag bara en vacker brud, inget fett. Det är mer känslan av att jag idag mår dåligt rent fysiskt och det vill jag inte göra på alla bilder. Jag vill inte titta på bröllopsbilderna och tänka på att jag mådde dåligt, inte kunde andas, hade ont o.s.v.

Idag har jag iallafall bestämt mig för att köpa ett kort på gymmet vid jobbet, typ 100 meter ifrån. Det kostar 2600 och jag får tillbaka 2000 i friskvårdsbidrag så det kostar mig 600 för ett år. Inga pengar att prata om och jag tror att det kan funka att jag går dit efter jobbet innan jag ens hunnit börja åka hem. Förut tränade jag på ett gym på hemvägen men det var sååå lätt att fortsätta hem när jag var på väg.

Som sagt, tack för era tankar. Du som sa att jag kunde maila dig, det kommer jag göra

Ha det bra tills vi hörs igen!